En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

När en avskild individ tror sig ha fri vilja är det snarare fråga om “frihet” i en fängelsecell, alltså i huvudsak en föreställning. Men när vi verkligen saknar individ eller person är frihet i sig redan för handen. Och det är fallet för alla människor.

Livet fritt från personens fängelse ter sig som en bildvisning, en bildinformation med emotionellt djup och deltagande. Detta resulterar inte i passivitet eller någon konstlad eller uppnådd likgiltighet. Tvärtom. Just genom att vara en generös bildvisning utan krav på projekt eller personliga investeringar, blir djupet i bilden intressantare och världens ljud får en mystisk och fascinerande karaktär. Detta går dock inte att använda som ett nytt projekt för jaget och därmed tappar många människor intresset för ett sådant liv, om de nu skulle få höra någon tala om det eller läsa en text som denna.

Det går bara att enkelt ta emot djupet och den mirakulösa karaktären på varje liten händelse i universum och framför ögonen. Det går inte att sammanfatta i ord eller formler, endast mottaga i den ström som kommer av sig själv som gåva hela tiden.

Världen som magisk bildvisning genom uppmärksamhet missar dock inte de protokoll som uppstår i olika sociala sammanhang. Det blir ingen stor handfallenhet inför olika sociala beteenden. Den mänskliga hjärnan är tränad sedan miljoner år på jorden i att klara olika sociala protokoll och normer för beteenden. Men kanske ett relativt begränsat intresse för dessa sociala spel uppstår; detta till förmån för en större horisont av ljus, ljud, rörelser, vyer, dofter och sensationer i kroppen och de genom neurala nätverken.

Hur länge har jagfiktionen distraherat och ibland plågat människor? Historia är ju ett berättande och kanske går det att säga att människor i flera miljoner här har bedragit sig. Nietzsche tycks tänka att det under mänsklighetens längsta historiska tid inte fanns något mer fruktansvärt än att känna sig enskild, vara en individ, en person för sig. (Den glada vetenskapen 117)

Men detta är troligen nitzscheansk romantik, snarare ägnad att förstärka och repetera den neurologiska loop som egenstatusen bygger på. I alla tider, antagligast, har människor fastnat genom bindningsobjektet (modern) - vilket endast skulle skydda kroppen från fara - och inte sluppit ut förran i vuxen ålder, om ens då. Omvittnat är genom tiderna att somliga människor ser igenom slöjan först i samband med den kroppsliga döden som därigenom blir porten till ett nytt liv.

Men Nietzsche har rätt i att böjelsen att vara något för sig själv kan förknippas med elände och fruktan. Att vara en egen person kan till och med ses som en galenskap, den så kallade "fria viljan" kan ses som en ont samvete. Den kristna bikten har kanske ursprungligen fungerat som ett instrument for att upplösa just detta onda samvete, detta "mauvais foi".

Skrivet av ingenperson, 2010-10-04 17:48

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.