INGEN PERSON
***
Det som sker är det här.
Detta är helt omöjligt att förstå med fiktionen om "sitt jag". I samma stund insikten - som inte är en tankeprodukt - kommer fram finns det ingenting att förstå. Helheten av det som sker är fullständigt omöjligt att beröra med begränsad formulering eller tanke eller idé. Den verkliga händelsen eller händelseutvecklingen sker hela tiden oberörd av om vi ser den eller om vi agerar med våra fiktioner.
Vad som ser ut som ett konstaterande som vem som helst kan göra och nicka instämmande till är uppenbarligen något helt annat, en sanning som förändrar perpspektivet helt och hållet för människor. Det liv som är verkligt tycks vara helt oberoende av den fiktiva berättelse som vävs kring ett jag. Upplevelsen av detta stora och förundransvärda liv som befinner sig här och nu, måste för att integreras kommuniceras till andra och tillåtas påverka erfarenheten av att leva. Den fåfänga jakten efter lycka och framgång upphör i samma stund insikten om det verkliga blir uppenbar.
Men samtidigt är oberoendet fullständigt hos det som sker. Vare sig tanken eller attityden eller känslan kan beröra fenomenet i sig i erfarenhetens flöde. Människan talar och talar, tänker och tänker, formulerar och formulerar. Helt oberoende av detta sker lyssnande, talande, tänkande, seende, hunger och törst, vila och vakenhet, föreställningar och aktiviteter. Det finns ingen person i något av allt detta, det endast sker, även om fantasierna är där om personer och öden.
Det som sker här är det rena fenomenet. Detta får inte bli en teknisk filosofisk term utan en pekare ifrån sig själv till det som inte "är" något som språkligt kan beröras. Men helt klart är att hjärnan inför det rena fenomenet håller sig fri från språket för att först "senare" berätta vad som studerats. Ungefär som Platons grotta där den som ger sig ut ur den - ut ur språket till det rena fenomenet - kommer tillbaka för att prata om det till de andra fångarna.
Den som återvänder för att prata om det blir ordanvändare på ett märkligt sätt. Det finns inga ord för det rena fenomenet. Trots att alla människor varje sekund deltar i det rena fenomenet, den påtagliga verklgiheten, finns ännu inget sagt om den. Många talar runt om ämnet, men genom att alla akter ingår redan i den första rena verkligheten kan ingenting sägas. Detta gör det fruktansvärt fräscht och de flesta som går ut ur jagets grotta är föga intresserade av en "korrekt" beskrivning, som ju blir gammal i samma ögonblick tanken försvunnit eller ordet skrivits eller uttalats.
Människors verklighet består dock i hög grad av fantasier kring metanivåer för ordanvändning. Nyheter, tidningar, radioprogram, forum på nätet - överallt sker en metaanvändning av ord. Med ord talas om andra ord som talats. Med ord beskrivs eller presenteras andra som som presenterats. Det är alltså verbala fantasier om fantasier. Det får namnet "social kommunikation" och uppfattas som något positivt, något värt engagemang.
När jag eller andra hjälper människor till det rena fenomenet, blir reaktionen ofta en upplevelse av "fattigdom". En människas vakna liv utan personfantasi och rikt metabruk av ord uppfattas ofta som tystnad och nakenhet, en brist på liv, en asketism i det rena fenomenet utan person eller historia. Det är på sätt och vis rätt. En ovanlig enkelhet uppstår, en barnslig förundran eller en naken fråga kring allt som sker: vad är det här?
All vetenskap är en fantasi på metanivå. Särskilt naturvetenskap sysslar endast med primära och sekundära kvaliteteter. Ingen av dessa kvaliteteter finns förutom som användbara fiktioner. Alla andra ord såsom "naturen" eller "evolutionen" eller "atmosfären" eller "kosmos" är rena fiktioner byggda på observation av primära och sekundära kvaliteteter, vilka i sig är overkliga och konstruerade. Relationer mellan sådana kvaliteter är hypoteser ad-hoc som endast utvidgar fantasin. Det betyder förstås inte att användbarheten i olika sammanhang kan vara mycket hög för vissa av dessa fiktioner. När en naturvetare stolt visar upp modern behandling av TBC och jämför med äldre tiders rot-dragning är det just endast användbarheten han talar om - men inbillar sig något på metanivå.
Det rena fenomen som sker här saknar föremål, saknar primära och sekundära kvaliteteter, saknar matematiska eller andra relationer. Det blir en naken värld kvar, men den visar sig vara oändligt mycket större än människans fantasier. "Visar sig" betyder ett skeende där vi lever i det som Husserl kallade "epoché", en term lånad från den pyrrhonska filosofin. Detta låter tekniskt men verkligheten är endast strömmen av rena fenomen som inte berörs av något sagt eller tänkt.
Skrivet av ingenperson, 2010-11-07 09:13
Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.