En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

På tåget kommer jag i samtal med en känd författare, professor och expert på indisk filosofi. Efter att haft roligt i över en timme i konversation om intressen vi har gemensamma kommer insikten om att detta är ett spel. Vi låtsas en massa om Shankara, Ramanuja, Chaitanya-rörelsen och jämförelser med Kant och Hegel i Europa. Vi citerar Kabir och Rumi. Vi har roligt och åhörare kanske tror vi kan mycket och är belästa och bildade. Detta vet vi också.

Efter denna roliga intellektuella nivå går vi lite djupare och blir allvarligare. Det gäller våra personliga sökanden. Vi har båda rötter i en varsin andlig tradition. Vi erkänner hur föga vi har haft andlig framgång, hur svårt det är, hur världen omkring oss hindrar oss. Vi talar om vår längtan till......till det Andra, till Himmelriket. Våra röster är tystare, mer innerliga. Språket är enklare, mer konkret. Inga citat av Kabir görs nu. Inga skämt dras. Insikten kommer att detta är ett spel. Vi låtsas vara sökare.

Sen stannar tåget i Gävle och min nyfunne vän och broder kliver av. Det märkliga händer några minuter efter att tåget börjat röra sig igen. Insikten kommer: det här var ingenting. Ingen visste något eller sökte något. Det var fiktiva innehåll som spelades likt en tennisboll, långa slag, korta slag, smasch, nätbollar, för höga bollar, bollar in och bollar ut. Roligt och helt utan betydelse. Sådant är livet med påhittet om jaget och dess erfarenheter. Både han och jag tjänar pengar på denna verksamhet.

Ingenting hindrar oss att även utan person gå in i spel där vi agerar "jag vet" eller "jag vill" eller "jag frågar dig". Det är en kreativ aktivitet som stat och kommun och privata institutioner betalar för denna aktivitet och vi ger den ett kulturellt värde. Somliga sätter detta värde mycket högt. Men att gå in i dessa spel kan inte alls beröra själva helheten och perfektionen i det som sker när det sker. Det är lite som att se en film, men när som helst under filmen märker vi att vi sitter där och ser en film. Innehållet på duken spelar ingen som helst roll för detta faktum.

Naturligtvis kan någon försvara en visst innehåll - militära konflikter kommer av detta, misshandel inom familjer kommer av detta, självförakt kommer av detta. Men även då föreligger samma faktum - det är en suggestion via en mix av visuella fenomen och tankar. I en mening "gör man bort sig" men detta sker i ett faktiskt nu som är perfekt när det noteras utan någon i centrum. När jag var liten grabb hade vi en övning på en klubb jag tillhörde. Övningen var ytterst enkel. Man väntade till någon gjorde bort sig. I början var det obehagligt att utsättas för skratten. Det var en sorts träning i att stå ut med mobbning. Med tiden började man "spela" att man gjorde bort sig. En sorts initationsrit för vuxenlivet. När man går in i ett innehåll kommer man "bort". Så är det. Men vet man om det kan det bli kreativt. Man "satsar" på något och får beröm.

Skrivet av ingenperson, 2010-11-11 11:14

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.