INGEN PERSON
***
Man kan tänka sig någon som går på bio och innehållet på duken tappas bort till förmån för innehållet i popocornlådan i knät. Eller någon som går på fotbollsmatch men inte vet vilka lagen är och inte ser någon särskild dramatik i spelet men däremot älskar den korv med mos som han äter och kanske vädret och solskenet.
Innehållen varierar, men de "hålls alla inne" och kan därför släppas. De kan släppas till förmån för andra innehåll, men de kan förstås också släppas helt och hållet. De kan få rulla runt eller rinna fram och bort som de själva vill, utan att vi fäster något avseende vid något av dem.
Att bli innehållsfri kan motiveras på flera olika sätt. En del människor kommer nog till en punkt där alla innehåll blir konventionella eller känns som en "container"-mentalitet. Kanske evolutionen av människan snart kommer till ett stadium där allt fler människor gör sig innehållsfria.
Detta stöds empiriskt. Som David Hume var inne på under 1700-talet finns ingen riktig grund för ett "jag" i vår normala erfarenhet. Och som Locke påstod är allt egentligen tabula rasa, en tom tavla. Vi kan i vår tid mer än tidigare uppskatta den sakrala frihet som uppstår när innehållsfriheten på ett intelligent sätt blir vår vakenhet. Jesu uppmaning att vi ska hålla oss vakna "hela tiden" kan då få ny och radikal mening.
Risken för att vi blir oengagerade i världen går att möta med den högre uppmärksamhet vi naturligt får när vi inte fäster oss vid tankeinnehållen. Det är inte så att vi regredierar till ett mer ignorant tillstånd utan tvärtom så att vi är mer vakna, mer "med" i det som händer än tidigare. Vi "snöar inte in" och tror på de sagor om oss själva som vi lärt oss.
Den empiriska psykologin kan alltså stöda insikten om "container"-mentaliteten och visa dels hur en vaken innehållsfrihet är möjlig, dels visa hur den befriar från en rad dysfunktioner - som i kristendomen kallas synder - i sociala spel och i uppfattningen om mening i livet. När "mening" blir ett definierat innehåll är denna mening dödsdömd från början. Ungefär som Luther menade med självrättfärdighetens död åt allt som blir trosinnehåll.
Friheten från innehållandet blir alltså djup av mening. Det blir en stor värld jämfört med innehållens. Ändå behöver vi inte gå någonstans för att finna den. I just det som händer finns hela friheten.
Skrivet av ingenperson, 2010-11-14 12:26
Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.