En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

Det finns ingen här utan allt sker så som det sker utan någon person. På kroppens nivå händer allt som har med nervsystemen och organen att göra och hjärnan uppfattar en del av det för att hålla jämvikt och uppnå homeostas. Kroppen är ett system med mängder av händelser men ingen person finns där. Nästa system är det emotionella, det limbiska systemet och amygdala. Känslovågor kommer och går, varierar sig oändligt, ger oss rädsla och oro ibland, ger oss salig lycka ibland. Men ingen person eller individuellt centrum återfinns någonstans i detta system. Nästa system är språket, där vi tänker och spekulerar, beräknar och förutsäger händelser induktivt, och där vi skapar vetenskapliga beskrivningar. Här finns de personliga pronomina som skapar en rad fiktioner och här finner vi grunden till en "person". Det är ett misstag att tro på dessa suggestioner men de flesta människor gör det. Ett fiktivt "jag" binds upp språkligt och tvingar genom en ovana in oss i en sammandragning som vi kallar "mig". Nästa system är det andliga, det är den nivå av tystnad och iakttagande som ser allt det andra ske men inte är en del av det. Detta system är öppet utåt och ger oss känslor av oändlighet. Men här finns ingen person, ingen sammandragning till ett "mig". Inom religionens mystik i olika traditioner försöker människor bli kvitt sitt "jag" genom att identifiera sig med den andliga öppenheten och oändligheten.

Ingen person finns i något av systemen, men genom suggestionerna på den språkliga nivån misstar vi verkligheten och inbillar oss ett kontraktivt centrum - vilket skapar saknad och smärta. Denna smärta sprider sig genom det limbiska systemet och kroppens organiska system. Vi blir rädda och sjuka. Vi flyr till den andliga friheten men när vi återgår till världen och livet återkommer egots lidande.

När vi så en gång upptäcker misstaget och förlorar tron på en isolerad person, finner sig alla de fyra systemen i homeostas. Kroppen och känslorna ger våg efter våg av sina typiska händelser och det är detta som är livet. Språket används för lite trevande antydningar och beskrivningar av det levande, förutom de helt harmlösa rationella bruken som utvecklats under årtusenden och finner sin gräns i kvantmekanik och strängteorier. Där räcker inte språket, liksom det inte räcker för att beskriva ingen-person-landet eller livet utan person.

Skrivet av ingenperson, 2010-11-26 20:01

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.