En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

Personliga pronomina är en grupp ord i det grammatiska systemet där "jag" "mig" "du" "dig" finns bland många andra. När vi låter dessa generella ord bli en metafysisk verklighet, genom inlärning, vana och ivrigt sökande, kommer vårt liv att präglas av det. Ett "jag" kommer alltid att vara rastlöst och vilja veta vad som kommer att ske i idag, imorgon, i framtiden. Det ligger i jagets natur att göra mer, se mer, tänka mer, veta mer. Ett jag är alltid "på gång" med något, befinner sig alltid på en resa. Livet är en resa, säger många jag. Det är inte målet som är det viktiga, det är själva resandet, säger många jag. Men det är ett feltänkande från början till slut. Det skapar lidande och en enorm saknad. Många tar sina liv i denna till synes helt meningslösa saknad.

Ställda inför problemet på ett teoretiskt sätt slår många från sig. Vad ska hända om jag slappnar av jaget och glömmer mig själv? Var tar mitt ansvar vägen? Vårt samhälle? Skolan? Jaget är i själva verket vettskrämt. Om det pekas ut, såsom skett många gånger i filosofin och teologin, att vi gjort ett fruktansvärt misstag, kommer jaget att fly till social tröst, till andra som gör samma sak, till media och underhållning. Vad som helst men inte sanningen om denna grundsynd.

Många tror att problemet ligger i vår begränsning. Jag vill nå det där målet, men är för svag för det. Jag vill göra bra ifrån mig men orkar inte. Jag vill bli känd artist men har inte vad som krävs för det. Alla dessa sjukliga inbillningar kallar många realism. Problemet ligger inte i dessa konstruktioner, problemet ligger inte i de "begränsningar" man inbillar sig. Tvärtom, som filosofen Schopenhauer uttryckte det, ligger snarare lyckan i själva begränsningen. Problemet är själva den inbillade existensen av ett "jag". Misstaget att omvandla en generell pronominell markör i grammatiken till en biosociopsykologisk och emotionell funktion är ett dyrt misstag.

Poeten Rumi skriver i en dikt om vårt liv som ett värdshus. Gäster kommer ständigt för att strax försvinna. Vrede kommer, begär kommer, stillhet kommer ibland, oro och rastlösthet, tårar av sorg, tårar av glädje - alla är dock välkomna att tillbringa några nätter på värdshuset och sedan försvinna.

Detta värdshus saknar värd. Det finns ingen som bedömer gästerna eller tar betalt.

Skrivet av ingenperson, 2010-11-27 08:39

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.