INGEN PERSON
***
Varat är utan person och därmed utan tid. Livet självt orienterar sig varken bakåt eller framåt. Men individer gör det ständigt - vissa tänker mest på nuet, andra på framtiden, somliga mest på det förgångna. I samma stund personen försvinner som en tokig dröm, är livet utan tid. Livet är för rikt för att organiseras i tid. Det är för levande för att ha tid med tid. Det är för gott för att vänta på något annat eller försöka minnas något tidigare.
Alla som är rädda för sanningen om fiktionen om individen, t ex sociologer och psykologer, försöker hävda att alla måste ha något tidsperspektiv. Sicilianare har inget ord för morgondagen - och de får aldrig något gjort, de bara njuter av hedonism i presens! Protestanter lever alltid arbetsamt för en belöning längre fram. Datorgenerationerna lider av en minuts uppladdning av ett program, själva väntan gör ont.
Men med fiktionen upphävd om jaget är även tiden upphävd. Som filosofen McTaggart skrev för länge sedan, är det inte möjligt med tid. Vi kan försöka tala och föreställa oss tid men den är en självmotsägelse. Det beror på att individen är en självmotsägelse. Vi kan inte ha liv och individ samtidigt. I livets enhet pågår ett fiktivt försök med individen, till smärta och saknad för den som utför försöket.
Skrivet av ingenperson, 2010-11-27 10:45
Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.