En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

Det här är ingenting särskilt. Det är erfarenhet, medierad genom sinnena. Samtidigt löper en tankekommentar till dessa erfarenheter. Den kan noteras, liksom erfarenheten. Trots att erfarenhetens tillstånd ständigt växlar och tankekommentaren berättar sina historier, kan allt noteras som enkelt liv utan centrum eller fixerad betydelse.

I detta som sker är allt tillräckligt. Som psalmen säger: Herren är min herde, mig fattas ingenting. Detta "mig fattas ingenting" kan naknare uttryckas "det fattas ingenting". I det som sker fattas ingenting. Men samtidigt uppstår hunger och vi lagar mat om vi är lyckliga nog att ha mat i kylskåpet. En attack kan ske när som helst av yttre omständigheter, olyckor eller ogärningar kan drabba oss när som helst. Men ändå fattas ingenting i det som sker. Det är komplett och ingenting fattas. Erfarenhet, medierad genom sinnens och en tankeström.

Det här kommer inte senare. Det här skedde inte förut. Ingen finns i det som sker såsom ett minne eller en förväntan. På uppmaning kan minnesverksamhet sättas igång. På uppmaning kan förväntan skapas och omtalas. Men i det som sker fattas ingenting och ingenting behöver så att säga hämtas från framtiden eller det förflutna. Det går att göra dessa saker, men det behövs inte.

Detta vet alla som finns i livet, de vet det hela tiden. Därför är det absurt att träffas till ett möte där detta buskap sägs från en människa till andra. Alla är redan här, det enda som finns sker redan. Ändå har jag suttit på möten och sagt detta absurda och det har alltid blivit skratt och huvudskakningar till slut. Paradoxalt nog vill människor träffas ändå och säga det självklara till varandra.

Detta som sker är kanske likt ett hologram. En stor scen för framträdande, ett gigantiskt rum för händelser. Men på sidan ligger ett ljudspår - tanken som pratar och kommenterar, värderar i bra och dåligt, skönt och olustigt, farligt och tryggt. Det stora hologrammet som pågår hur det än låter på ljudspåret, audio-filen som ligger och låter vid sidan av det stora magiska rummet med händelser. När vi noterar dessa två saker - det stora och det lilla - är det väldigt naturligt att njuta av det stora och ignorera det lilla pratande audio-spåret, den ständigt tänkande och kommenterande ljudfilen.

Då är det lätt att dela allt med andra människor. Det sker av sig själv. Ingen demonstration eller förmedling sker utan det som alltid är fallet "ser sig själv" och innesluter alla människor. Detta är Diotimas givande av liv, Sokrates barnmorskepraktik. Utan att vi engagerar det lilla audio-spåret som separat verlighet kan detta som händer vara sig själv utan någon person. Utanför tiden innesluter det allt. Den yttersta logik Hegel talade om sker redan i det som sker. Gränslös kärlek pågår redan. Det är konceptet som all verklighet utgör.

Skrivet av ingenperson, 2010-12-02 16:24

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.