INGEN PERSON
***
Rumi skriver i en dikt: "The host who has no self is here. We look into each other's eyes". Men detta är inte diktens stora klimax utan just så de är i en dag i Rumis liv, i en stund vilken som helst i livet. Så här ser en längre del av dikten ut i Coleman Barks tolkning från persiskan:
Planets go wherever they want.
Venus sways near the North Star.
the moon holds on to Leo.
The host who has no self is here.
We look into each other's eyes.
A child is still a child
even after it has learned the alphabeth.
Solomon lifts his morning cup to the mountains.
Sit down in this pavilion,
and don't listen to religious bickering.
Be silent as we absorb the spring.
Att leva i ingenpersonlandet är vardag, alla stunder och ingen stund särskilt. Planeter rör sig, sandmålningarna görs av tibetanska munkar och suddas sedan ut. Själva värdet ligger i förgängelsen och att gästen inte har något själv utan befriar oss.
Skrivet av ingenperson, 2011-02-21 09:18
Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.