INGEN PERSON
***
Platons grottliknelse kan läsas och förstås som det påhittade jagets liv. Att vara någon som ska befinna sig centralt och ha kontroll eller påverka genom intentioner, är att krypa in i en grotta. Notera hur skönt det är för aktiva människor med starka egon att komma hem och ta av sig kontorskläderna och sjunka ner i soffan. Egot bevaras men skillnaden från slavtillvaron på arbetet är markant. Arbete har i modern tid fått funktionen av en grotta där ett jag ska spelas upp och ansträngas under arbetstiden.
Till grottliknelsen hör dock något mycket allvarligt - det är att kasta bort livet. Att sitta i grottan och försöka tro på skuggbilderna är inte att endast ha en teori om vad som är verkligt. Naturligtvis är det inte fel att göra det. Det är mycket svårt att undvika. Men det är osant och egentligen inte möjligt. Det är en pseudoverksamhet med pseudoproblem. Ändå lider förstås de flesta i grottan. De lider även när galningen kommer in utifrån och berättar att alltihop är en fiktion!
Skrivet av ingenperson, 2011-03-13 20:37
Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.