En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

Ett psykologiskt fenomen är "residual smärta" som innebär att en omedveten eller medveten målsättning inte uppfylls eller riskerar inte uppfyllas. När ingen person antas finns inga målsättningar alls eftersom existensen är fullständig och komplett, vilande i sig själv och ytterst levande. Men trots detta finns ibland en residual smärta från tidigare fiktiva "jag" som vill uppnå något i världen.

Det är ett intressant fenomen som psykologen McDougall studerade på sin tid. Svängningarna mellan lust och olust som människor lider av beror direkt på målsättningar som endera tycks uppfyllas eller riskerar inte uppfyllas - eller tydligt fallerat. Allt är skuggor och fiktiva spel men i kroppen känns den residuala oron, smärtan eller ångesten. När människan plötsligt ser vilket nonsens detta självskapade lidande egentligen är öppnas ögon och öron för existensen som den sker framför oss just nu! Vilken härlig kropp - den lever! Att andas - ljuvligt! Hör på ljuden - fantastiskt!

Liv som levs i dessa fantomsmärtor är tragiska liv. Folk som upptäcker friheten från ambitioner kan bli överväldigade av det faktum att de levt i decennier i en påhittad smärta genom omedvetna mål och förväntningar utifrån ett vagt påhittat "jag". Så onödigt ! En lättnad som är genomträngande blir ofta den första reaktionen på denna upptäckt. Och en tacksamhet för nåden i att verkligheten själv, helheten själv, heligheten själv, väckt upp oss ur dagdrömmen den djävulska. Ännu en gång får Jobs bok rätt i sin analys av självrättfärdighetens villkor.

En enkel bikt avslöjar alltid den residuala smärtan. Finns det någon här? Nej. Det är endast medvetande och liv här, men ingen särskild person. Kan detta medvetna liv och ljus ha någon agenda? Nej. Ingen agenda finns i helheten och livet - det är sig nog i vila och njutning. Finns någon målsättning för någon här? Nej. Det saknas projektioner och målambitioner och därför är allt gott möjligt. Känns någon smärta här? Ja, en viss smärta, en fantomsmärta, dyker ibland upp och förmörkar livet. Kan vi se den smärtan? Nej. Så fort vi riktar belysningen på den, försvinner den. Den är ljusskygg? Ja. Den undviker ljus och liv.

Skrivet av ingenperson, 2011-03-27 13:16

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.