En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

När det inte är sant att "någon" är här i det flödande livet med alla intryck och rörelser, är det också tydligt vad Jesus menar med sitt välkända: Jag är vägen, sanningen och livet (Joh.16,6) Jesus insisterar på att när man ser honom ser man Fadern. När man ser det som sker här och nu ser man Fadern. Det är denna betoning av "det som ni redan ser och hör" som inte uppfattas av Filippos. Han situerar inte Fadern i Jesus och allt sker som sker i det levande nuet. Han fantiserar om "andra" former av uppenbarelse. Han ber genast Jesus visa Fadern istället för att lyssna på vad Jesus just sa. Detta är för övrigt typiskt för många undervisande dialoger.

När Fadern är uppenbar och synlig i det som är uppenbart och synligt är Jesus vägen och sanningen, ja han är själva livet. Själva livet är enormt mycket rikare och starkare och renare än någon utvald, avgränsad form av verklighet. Vi är alla redan vägen och sanningen, vi är redan livet. Synden kommer in när vi avgränsar ett område och kallar det mitt jag. Som G.H. Mead en gång visade är detta en social fiktion. När detta är klart kan vi använda vilken fiktion vi vill men vi befinner oss redan på den Väg som Jesus menar att han är, livets och sanningens väg.

Detta livets väg är alltid helt nytt eftersom ingen annan är i vägen för det. Som G.H. Mead också antog, måste ständigt "gamla" självbilder ge vika för ständigt nya utmaningar. Den som håller fast ett gammalt jag i en ny situation blir egoistisk, säger han. Men naturligtvis är även alla nya jagfiktioner egoistiska. Vi kan använda dem som verktyg som tillfälligt behövs för vissa uppgifter. Jesus pekar på att Fadern hela tiden är uppenbar i det som syns och hörs och är till. Detta är det enda nödvändiga, det enda som i vilket fall som helst är helheten av allt som sker. Vi behöver inte konstruktionen av självets arena.

Det är ett antaget "jag" som aldrig kan dyka upp i medvetandet. Vi pre-supposerar eller pre-sumtionerar detta jag genom att skapa ett abstrakt objekt "mig", en "generaliserad annan" som Mead uttrycker det. Meister Eckehart säger det på ett annat sätt: vår Jesus Kristus, i vilken allting är och utanför vilken alla skapelser formar ett separerande "medel". Det som sker är varken antaget eller avskiljt. Det är sig själv såsom helheten av alla sensoriska och motoriska processer och kvaliteter och flöden. Livet. Det heliga.

Skrivet av ingenperson, 2011-05-03 07:38

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.