INGEN PERSON
***
Att befria erfarenheten just nu från bördan av en person är en sorts mission för ett friare liv. Ändå är det en illusion att det någon gång fanns en person-börda. Vi agerar som om den fanns och vi får en dödlast i skeppet. I samma stund vi ser att den aldrig var där är befrielsen redan ett faktum. Individualitet är en börda och en sammandragning av fokus, men när den släpper ser vi att den aldrig var där i början heller. Vi trodde att den fanns där och kände en sorts fantom-tyngd. När tyngden är borta och vi andas friare förstår vi att den aldrig var där på riktigt, den var inbillad. Vi var inbillade sjuka.
Det verkar ibland som all fokusering skapar denna börda, denna eftersläpning i upplevelsen av livet. När vi inte längre fokuserar på något särskilt ter sig rymden större, fältet för medvetandet vidgas och känns till och med obegränsat. I detta ligger också en överraskande glädje. Men individualiteten var i själva verket aldrig där, bara en fiktion om den. Ungefär som vi upprepade en historia, tjatade om en föreställning och själva den aktiviteten var tröttande. Så skönt att inte längre arbeta så!
Skrivet av ingenperson, 2011-09-06 17:05
Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.