En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

Vi går i höstkvällen med ficklampor. Ljuskäglorna lyser upp något, men i nästa stund är det borta. De fanns kortvarigt som projektioner. De fick finnas kortvarigt i detta nu, sedan borta.

Sådant är livet med den mänskliga hjärnan. Högerhjärnan hjälper oss till full uppskattning av nuet, vänsterhjärnan att identifiera vad det var vi såg i ficklampans korta belysning. Som Jill Bolte Taylor säger, de båda hjärnorna tycks ha olika personligheter. Vid en stroke i vänster hjärnhalva uppfattade hon att världen blev en enda, nuet det väsentliga, alla människor en enda familj, välvilja och enkelhet överallt. Sedan tolkade hon detta som om endast höger hjärnhalva säger så om den får vara ifred för vänster.

Men i vilken normal situation som helst, där båda hjärnhalvorna är aktiva, finns denna perception och vi vet om det. Det är inte en bipolär situation för vad vi än tänker och säger, tror oss veta och tror oss vilja - så sker det nu, alldeles här. Och strax är det borta. Som när vi går i höstmörkret med ficklamporna. Det finns ingen där som går eller observerar men det finns ljuskäglor, objekt som dyker upp och försvinner, rörelser som känns när vi går och ser, känslor i kroppen, känslor av de andra som är med på promenaden. Allt i ett tidlöst nu.

När neurologer får vara med om ovanliga upplevelser av nuet, av härvaron, är det förstås till sin kunskap de refererar till för att beskriva vad som hände. Bolte Taylor projicerar erfarenheten på höger hjärnhalva och låter den bli till en egen "person" som ser världen på ett visst sätt. Högerhjärnan använder bilder, lär sig kinestetiskt genom kroppen med dess känslor, tar emot information i form av energi, sätter samman ett stort kollage av bilder som föreställer detta nu som vi erfar. Vänsterhjärnan får vara en seriell processor. Tanken är förstås att när båda hjärnhalvorna fungerar bra så får vi en rik verklighetsupplevelse - men också en del bekymmer genom att de båda "personerna" tänker lite olika.

Problemet med att låta hjärnhalvorna stå för dessa rapporter om verkligheten är att vi bevarar idén om ett centralt jag - fast nu är de två! Detta kan förvärra det redan problematiska utgångsläget. Ser vi oss omkring och begrundar det som sker just nu, inser vi att det inte finns en enda person någonstans. Det som sker är fullt av liv just sådant det är.

Skrivet av ingenperson, 2011-10-04 12:33

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.