En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

När vi säger något om vad vi ser - vad sker då? Vi splittrar upp.

För strax innan vi sa något var vi endast vakna och allt var här utan problem, utan delar, utan styckevis verklighet. Vi kan alltid stanna i denna enkla utan-problem-närvaro-av-allt. Det kanske inte är att träna eller öva men definitivt kan vi vara där längre stunder än vi brukar. Vi ser oss bara omkring och kan direkt uppfatta - för det mesta - att ingenting utgör någon form av dilemma, eller någon form av problem. Allt är solitt vara.

Det solida varat har förstås alla tillgång till nästan hela den vakna tiden av dygnet. Där finns ingen tid, ingen person med historia i tid, ingenting att göra, ingen svårighet, ingen uppgift, ingen insikt eller förståelse. Ändå är det så stort, enkelt, tydligt. Ja det är infinit, saknar gränser, det är Gud. De här orden försöker beskriva, men såklart är det inte något där, så ingen beskrivning är adekvat.

Referensen till Gud och det infinita är farlig, för många gör genast lära och teori av detta. Det är inte fel i sig men missar helt det praktiska livet i det. Det är ingenting. Det är helt öppet och enkelt och du ser det just nu i det rum du är, i den miljö du är. Du ser dig omkring - folk rör sig, färger, former, en blå himmel kanske, regn kanske mot rutan, eller mot ditt ansikte, ljud. I allt detta är perfektion genom att uppmärksamheten är ett med det. Vi behöver inte referera detta till något stort ord, filosofiskt, psykologiskt eller religiöst (även om det är roligt att göra det !) Vi behöver inte kontextualisera detta till något ämnesområde, eller placera in det i någon tradition.

Grunden för att vakna är alltså detta enkla. Det kan vara provocerande. Följande scenario är inte ovanligt. En kvinna (som exempel) har ett liv normalt fyllt av konflikter och vardagliga slitningar, på jobbet och hemma. Hon går på ett föredrag om medvetande eller uppvaknande eller något liknande. Redan i början av föredraget hänvisar den som talar till vanlig uppmärksamhet på det som är för handen, rummet, rösten på de som talar, ljuden utanför på gatan, fågelkvitter, känslan av att sitta på stolen osv. Kvinnan blir förvirrad. Detta är vanliga sensationer och sinnesintryck. Den som talar påstår att detta är utan problem, utan separation, utan dilemman eller konflikter. Kvinnan tänker på sin livssituation och reser sig upp och går därifrån, provocerad. Hon har betalt en mindre avgift för ett föredrag och får höra något hon inte alls är hjälpt av.

Detta är ett väldigt lärorikt exempel för det finns ingenting för det upptagna egot att hämta i denna undervisning eller denna riktning av uppmärksamheten. Oftast är det just det plågade egot som går till föredrag om frid eller teknik för frid. Det är långt från hennes tankar att den uppmärksamhet hon dagligen använder allra mest är den som erbjuder fullständigt frid. Ändå är det just så.

Nästa exempel på scenario kan vara detta. En man (som ex.) går på ett föredrag om medvetande och uppvaknande. Han har nått ett visst lugn i livet och kan distansera sig från begär och problem med uppmärksamhet på vad som sker runt omkring. Men varje dag innebär ändå en kamp med olika inre och yttre svårigheter. Han lyssnar på inledningen och blir glad av att det han erfar också är det som beskrivs. Han lyssnar med glädje på hela föredraget och dricker kaffe efteråt och lämnar mötet glad och styrkt. Han återvänder dock till ett liv med dagliga svårigheter av många slag. Han drar slutsatsen att budskapet är trevligt att lyssna på men inte en säker väg eller säker beskrivning av något verkligt.

Detta är fallet för många intresserade åhörare. Det tycker sig förstå budskapet och mår bra av själva hörandet. De kanske hittar liknande föredrag eller intervjuer på youtube och lyssnar på det dagligen för inspiration. Men svårigheter och problem kantar varje dag ändå och därför kan det inte bli mer än verbalinspiration, såsom det är för många kristna och judar och muslimer.

Detta andra exempel belyser det faktum att uppmärksamheten endast tolererar detta nu, detta tidlösa nu, som sin plats för verkan och liv. Det kan inte göras till budskap eller lära eller terapiteknik. Och uppmärksamheten på det levande och fullständiga tolererar heller inte distraktioner - så fort vi distraherar nuet med minsta fiktion om det förgångna eller framtida eller något "annat" så träder det genast i bakgrunden. Naturligtvis återkommer det när vi öppnar oss för det.

Skrivet av ingenperson, 2012-05-14 10:17

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.