En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

När det är klart att ingen person finns, att livet är för stort för det, blir det aningen absurt att se andras rädsla för att "förlora sig". I Marie Hermanssons roman "Himmelsdalen" förlorar en tolk sin egen person och är ingen alls, bara en handdocka som träs på en hand några timmar och sedan kastas undan. Han går in i en depression och kan inte arbeta.

Detta är den vanliga synen på att ha en person och att förlora den. Men sanningen är bättre - när vi verkligen ser hur ingen person finns här, infinner sig i själva verket en större trygghet än någonsin tidigare. Hela verkligheten faller på plats och är sig själv. Äntligen. Dessförinnan halkar allting om kring på basis av en fiktiv person eller fiktivt öde som ska föreställa "mitt liv".

Vi lär oss tidigt i skolan hur väsentlig min person är och den ångest som alltid uppstår när vi inte vet vilka vi är kommer som en följdriktig reaktion på dessa fiktiva antaganden om livet. Vissa barn motstår bättre denna propaganda, springer iväg och "är ingen alls" och upplever livet som en äventyr utan historia eller öde. Dessa ibland utagerande barn kan naturligtvis senare råka illa ut. Men friheten fanns där i alla fall. Det är just denna frihet som kan återvinnas när som helst i livet. När vi ser att det levande är något helt fritt, något helt sig själv i sin absoluta helhet och fullkomlighet, är barnets fria värld återvunnen.

Skrivet av ingenperson, 2012-06-26 13:53

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.