En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

***

När jag pratar med folk om detta kan någon säga: jag gillar det du säger men förstår det inte. Är det samma lära som många religioner talar om, att förlora sig själv?

Detta att man gillar det man hör eller ogillar det man hör, är tillfälliga känslor. För vem är det som gillar? Det handlar inte om att gilla ett budskap. Det här är inte ett budskap, eller en lära, eller ett försök att få någon att lyssna och kanske förändra sig själv. Det är inte en positiv psykologisk lära om hur vi blir lyckliga genom att kognitiv ändra vårt beteende.

Att det inte finns någon här är väldigt enkelt och naturligt, och mycket neutralt skulle jag vilja säga. Det är varken trevligt eller otrevligt. Det är liksom vädret - så som det nu regnar är det regnigt, så som det nu blåser är det blåsigt. Det är som det är. Om vi gärna vill höra saker vi gillar så kanske detta blir en besvikelse, för egentligen finns ingen där som tror sig gilla saker eller inte gilla saker.

När jag förlorade jaget under en mässa för över trettio år sen hände egentligen ingenting. Allt blev enklare och mässan blev klart intressantare. Sålänge man sitter i kyrkan eller i någon annan typ av religiös församling och har en föreställning om att man ska förbättra sitt jag eller sin själ, blir allt betydligt mer krångligt. Det finns en uppgift, något att göra. Egentligen är det inte så, för i den kristna läran är det Kristus som gör något och som ger oss alldeles gratis det nya livet. Men om man tror sig vara någon så uppstår en väg, en uppgift, en resa och en förbättring - förhoppningsvis!

Men när jaget bara försvinner så förenklas allt. Är det trevliga nyheter? Jag vet inte. Det är som det är. Utan föreställningen om en person innanför pannbenet eller innanför bröstkorgen kan livet självt istället få äga rum. Det pågår här just nu. Det är det här. Något annat eller mer finns inte - det som pågår är själva varat, själva universum.

Därför är det inte för att vara trevlig jag säger det här, även om det vore trevligt om jag sa det på ett trevligt sätt! Man gör så gott man kan. Jag talar inte om detta för att ni ska lägga av era jag på stolen när ni går hem och är lyckliga utan det! Ni får göra precis vad ni vill. Det som pågår är ändå just det här, ingenting annat. Det kommer att vara så även om ni inte alls lägger bort era jag. Kanske ni vill hålla fast än mer intensivt i era personligheter efter det här. Det går bra. Det är samma verklighet ändå. Och de problem ni har kommer att vara kvar, lita på det.

Det är klart man kan säga att den som förlorar sitt jag också förlorar alla de problem som detta jag hade. Det stämmer. Men det är ingen där för att fira detta! Så det blir ingen förbättring. Det blir inte heller någon försämring, tvärtom är det lättare att hjälpa andra och vara aktiv människa utan någon person därinne. Men det är ingen där som så att säga tjänar på det. Detta kan vara svårt att inse sålänge man har illusionen av en egen person någonstans.

Så lite paradoxalt kan vi säga att ni lyssnar på något som varken förbättrar eller försämrar er utan beskriver ett faktum. Jag känner en kvinna som efter att ha lyssnat på några sådana här tal förlorade sin person och gick hem utan. Hon sa att jobbet som sjuksköterska gick bättre efteråt, hon tyckte det var enklare att arbeta och mindre stressande. Hennes man tyckte hon blev allt enklare att ha att göra med. Så i detta kan vi se en "förbättring" men hon hade inget centrum därinne i sig som tog till sig detta och kunde tänka: jag har förbättrat mig. Och i detta ligger ingen svårighet. Det är självklart att om ingen finns där så berömmer sig ingen för det som händer, bara tar del i det som pågår med en sorts oskuld och direkhet.

Skrivet av ingenperson, 2013-08-26 23:09

Kommentarsfunktionen är avslagen för detta inlägg.