INGEN PERSON

När vi plågas av minnen beror alltid plågan på den person vi trodde vi var eller tror vi är när vi minns. Så snart vi lägger ifrån oss denna konstruktion om "min person" visar minnena egentligen bara upp ett skeende. Plågan är borta, obehaget är borta -- det finns ingen som det hela angår. Saker händer, de flesta utan att vi alls vet varför. Sålänge vi bibehåller personen kommer vi att vara eländiga och skadade. Därför är det på sin plats att se det egna eländet först och sedan ge upp projektet alldeles. Om inte vetekornet dör kommer ingenting att växa i jorden, säger Jesus.

Kiyozawa Manshi skriver något liknande: "In a sense, the person who has entered the gate of religion greatly despises himself and greatly slights himself. To use a stronger expression, the person who has entered the gate of religion sees “zero” value in himself. Far from slighting or respecting the self, he does not recognize any value in the self. Generally speaking, our anguish and grief exist because of our sense of self-importance. If we have already lost our sense of self-importance, we do not feel anguish and grief.If we have already lost it, we do not mind whether others despise or honor us, or whether they slight or respect us.We can do all things calmly, leaving others to respect or despise us as they like." ((Kiyozawa Manshi Zenshu, vol. 6, pp. 125-126. Emphasis is Kiyozawa’s. Trans. by N. Haneda)

Det är intressant att Manshi tillskriver religionen en rätt syn på personen -- av noll värde. All självupplevelse ges upp i frälsningen och vi dör som personer. Vi ger upp projektet att vara en person. Det skadar för mycket, både oss själva och andra.

Skrivet av ingenperson, 2021-05-19 21:34