En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

För kontakt, frågor och råd: janpeterottosson@gmail.se
(Jan Peter Ottosson)

***

Vi kallar det vårt autonoma nervsystem - men det är förstås inte "vårt" och eftersom det sköter sig själv är "vi" inte ens med i leken!

Seendet är autonomt - det sker av sig själv. Hörandet är inte skapat av någon person någonstans - det sker av sig självt. Livet är autonomt och det behöver inte fingerat "jag" som ska vara den som ser, den som hör eller den som lever.

Genom fingerade centrala jag-fiktioner som vi föreställer oss, kan vi påverka och till och med förvrida en rad funktioner. Genom självsuggestion kan vi känslomässigt uppleva en rad overkliga ting som kanske till och med skadar oss. Men detta förändrar inte det första faktum att livet sköter sig själv alldeles utmärkt utan fiktiva personer innanför huden på vissa organismer.

I språket kan vi utföra en rad kreativa lekar med de personliga pronomina. Vi säger "jag ser dig" och det enda verkliga i detta är ett seende. Vi säger "du hör vad jag säger" och det enda påtagliga och sanna är ett hörande....

Skrivet av ingenperson, 2010-10-10

Visa hela (0 kommentarer)

***

Det finns alltid innehåll. De pågår hela tiden. Men det är ingen där. Denna "någon" vi hittar på blir aldrig ett eget innehåll, bara en struktur som är fiktiv. Det är inget fel i att göra detta. Det bara är sant att det är overkligt, fiktivt, ja vi kan även säga fåfängt och faktiskt - en synd. Guds vilja kan ju endast vara det som verkligen sker, inte sammandragningen till ett "själv" som har innehåll.

Så innehåll pågår. En del är intressanta och bör studeras om det ger något. Andra faller bort så snart de dykt fram. En människa som nyligen upptäckt friheten från det fiktiva jaget blir ofta förvånad över hur lite som verkligen är intressant för vidare studier och hur mycket som bara var där i den fiktiva personens tjänst - sådant som skulle passa den roll vi antagit och försökt spela.

Förutom innehåll finns protokoll för beteenden i olika situationer. De är naturligtvis lika gamla som evolutionen och det finns ingen anledning att tycka något särskilt om...

Skrivet av ingenperson, 2010-10-10

Visa hela (0 kommentarer)

***

Vad blir konsekvensen av att förlora tron på den separata individen?

Det blir en vila för föreställningar om orsak och verkan, om enskilda personer inne i människor, om en egen person att visa upp eller försöka vara. Vila och tystnad är kanske de främsta kännetecknen för livet för en människa som lämnat individuppfattningen. Samtidigt blir världens krav på att spela en roll både roande och deprimerande. Det är roande för att spelet verkligen är ett spel - och spel kan vara riktigt underhållande just därför att man vet vad spel är. Deprimerande därför att andra människor verkligen är lurade och tror att verkligheten liknar detta spel. Orden "i världen men inte av den" får nu en konkret mening.

En annan konsekvens är blind kärlek. Liv och kärlek blir ungefär detsamma, en sorts odefinierad och odefinierbar kraft i sig. Den är blind för den kommer inte någonstans ifrån och är inte heller inriktad på någonting särskilt. Ibland syns den kanske i det stora leendet...

Skrivet av ingenperson, 2010-10-06

Visa hela (0 kommentarer)

***

Jaget och världen är utan tvekan en dröm om separation och åtskillnad. Känslan av verklig fara håller drömmen igång. Eftersom känslan är en verklig process drömmer sig den falska separationen "verklig". Världen och fenomenen verkar vara "något annat" eller något "ytterligare" som blir ansträngande för den drömda enskilda personen. Oj så jaget jobbar på! Här behövs medkänsla och förlåtelse.

Kan drömmen upphöra? Ja eftersom den är ett sidospår som inte alls behövs, kan den upphöra och vakenhet kan blir allt som är kvar - vi är hemma igen. Allting går då lite långsammare, det finns ingen som yrkar på någon specifik förändring, förutom i rent praktiska och kroppsliga termer. Tillvaron visar sig gärna ha en magisk och beundransvärd karaktär.

Denna enkla och beundransvärda karaktär såg nog drömmaren men sidospåret krävde så mycket energi och en partiell blindhet rådde. Det blev så tröttsamt att hålla ordning på allt som skedde i drömmen. Dessutom...

Skrivet av ingenperson, 2010-10-05

Visa hela (0 kommentarer)

***

Stora egon talar gärna om formatet på saker: stor konst, stor personlighet, stora problem, storpolitik, stora frågor, stora betydelser i viktiga, ja heliga texter. I detta landet Ingenstans där allt är fullt av liv men ingen enskild bor, saknas helt dessa format. Ingen känner till dem. Allt är fräscht som det nya, som den Nya Skapelsen - vilket varken är stort eller litet utan bara så här.

Att få vara det enda är nog. Det är alltnog. Som lekande barn är vi alltid djupt sysselsatta med detta alltnog.

Finns rädsla och oro i detta land? Svaret är att all oro och all rädsla är välkomna dit. Det går bra att känna vad som helst där. Sorg och trötthet är välkomna känslor. Det är ett öppet land.

Utan person eller centrum ser allt ut att sakna namn. Med det följer ofta en känsla av mjuk förundran, ett icke-vetande som har stort hjärta och är tillräckligt precis som det är. Men det är påfallande namnlöst, ordlöst och fullt av lust att bli utforskat.

Tingen och...

Skrivet av ingenperson, 2010-10-05

Visa hela (0 kommentarer)

***

Inget jag och ingen skuld - men endast ett längtande "jag vill vara utan skuld"! Det är den mänskliga situationen när fiktiva jag hålls upp med tänkande och föreställning. Trots att skarpsinniga processdomare på 1600-talet reste till Härnösand och dömde häxor runt om i bygden och trots att dessa kvinnor själva var övertygade om att de var skyldiga till häxerier, förelåg det ändå ingen skuld. Ingen var skyldig någonsin.

Så ligger till med all skuld, som Nietzsche säger. Och detta kan också vara innebörden i bönerna "panem nostrum quotidianum et dimitte nobis debita nostra sicut et nos dimittimus debitoribus nostrae" (Vårt dagliga bröd giv oss idag och förlåt oss våra skulder!) Dagen ger vad den ger utan skuld. Det vi lägger till och som skulle kunna ha "funktionen skuld" - såsom i det historiska spelet mellan angivarna, de angivna och domarna - är från första början osakligt.

Skrivet av ingenperson, 2010-10-05

Visa hela (0 kommentarer)

***

En rad saker som människor säger till vardags är ju ganska meningslösa redan från början, men när personen försvunnit är det ännu mer tomt på mening, vilket ger utrymme för hjärtas godhet och stillhet. Samtidigt spelar dock yttranden ofta en atmosfärisk roll, de skapar en stämning som hjälper upp livet. Utsläppt ur jagets fängelse blir detta än mer betonat. Då nästan alla självreferenser blir tomma kan de istället användas för hjälpande funktioner. "Jag tror vi gor sa här..." eller "det här är en underbär dag tycker jag..." betyder minst av allt något om någon separat individ utan är intuitiva sociala yttranden, sådana som filosofen Wittgenstein gav social mening snaräre an informativ.

Också alla tidsuttryck förändrar karaktär - ingen "annan" tidpunkt har någonsin existerat och kommer inte att göra det. Det blir endast sätt att handla och tala. Förberedelser sker som om en annan tidpunkt finns i en framtid. Finns inget enskilt centrum finns ingen tid som skulle...

Skrivet av ingenperson, 2010-10-05

Visa hela (0 kommentarer)

***

I avnjutandet av ett liv utan pronomina blir dessa ord istället markörer för kamerapositioner, eller visuella perspektiv, för positioner ingår helt enkelt i de visuella sinneserfarenheterna. Det saknas all substans, all inbillad substans, all antagen substans, men istället finns visionen där, sensationerna, rörelserna, enkelt och naturligt tystlåtet, oförargligt.

Det finns därför ingen nödvandighet i att undvika första person pronomina; ändå är det skönt att göra det. Det ligger så mycket habituerad kontroll av tillvaron i dessa små försåtliga ord och Jakobsbrevets många varningar för vad tungan kan ställa till med är helt begripliga.

Yttranden sker i ett levande utan person med kroppens fenomenologi. Vare sig det är konversation eller anteckningar vid Egeiska havets strand (som denna just nu), kommer det inte från något annat centrum än livets egen fenomenologi.

Spelet med att placera ett jag eller utföra en agenda åt detta konstgjorda centrum är ibland...

Skrivet av ingenperson, 2010-10-05

Visa hela (0 kommentarer)