En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

För kontakt, frågor och råd: janpeterottosson@gmail.se
(Jan Peter Ottosson)

***

Et dimitte nobis debita nostra - heter det i den vanligaste av alla kristna böner (Fader vår). Att vara en enskild person utgör just den "debita" som behöver förloras eller förlåtas. Och när lättnaden blir uppenbar ger erfarenheten vid handen att denna privata fiktion åtminstone en stund uppgivits.

När fantasin om ett jagiskt centrum förlåtits följer naturligt att det inte finns någon annan person i de människor vi ser och hör runt omkring oss och som vi ibland umgås med. Det är liv i överflod istället för en värld med enskilda “inre” figurer. Det är innebörden av den följande bönen - sicut et nos dimittimus debitoribus nostris. På svenska översätts det missvisande "dem oss skyldiga äro", vilket snarare stärker egot än förlåter andras fiktion om ett enskilt jag.

Så snart det är uppenbart att ingen finns där, uppstår paradoxalt nog en genuin respekt för alla levande varelser som ger liv och rörelse. Det är en gemensam uppmärksamhet som kan kallas kärlek....

Skrivet av ingenperson, 2010-10-04

Visa hela (0 kommentarer)

***

När en avskild individ tror sig ha fri vilja är det snarare fråga om “frihet” i en fängelsecell, alltså i huvudsak en föreställning. Men när vi verkligen saknar individ eller person är frihet i sig redan för handen. Och det är fallet för alla människor.

Livet fritt från personens fängelse ter sig som en bildvisning, en bildinformation med emotionellt djup och deltagande. Detta resulterar inte i passivitet eller någon konstlad eller uppnådd likgiltighet. Tvärtom. Just genom att vara en generös bildvisning utan krav på projekt eller personliga investeringar, blir djupet i bilden intressantare och världens ljud får en mystisk och fascinerande karaktär. Detta går dock inte att använda som ett nytt projekt för jaget och därmed tappar många människor intresset för ett sådant liv, om de nu skulle få höra någon tala om det eller läsa en text som denna.

Det går bara att enkelt ta emot djupet och den mirakulösa karaktären på varje liten händelse i universum och framför...

Skrivet av ingenperson, 2010-10-04

Visa hela (0 kommentarer)

***

Ett väntande på ingenting i en värld som inte bär något namn, och som därigenom inte är "värld", blir snarare en öppen uppmärksamhet än någon form av traditionell visdom. Faran med en sådan blir alltid en personlig vinst eller insikt, medan verkligheten alltid redan är befriad fran detta. För en människa som spelar sin person eller "antar" en av sina personligheter, kommer inte att acceptera ett väntande på ingenting. Kanske går det att uppskatta Simone Weils väntande på Gud, eller Beckets I väntan på Godot, men i det egna personliga livet är det inte tilltalande. Därför kan ingen person någonsin egentligen förstå att det saknas ett sådant centrum i verkligheten, att verkligheten är så mycket enklare.

Om ingen person eller individ finns försvinner väl moralen? Nej moralen (inte moralismen) är där innan och färgar allt med grader av fångadhet i fiktioner. Vi ser ett djur passera framför oss på ängen, fritt från persontänkande men med goda skyddsinstinkter; vi ser...

Skrivet av ingenperson, 2010-10-04

Visa hela (0 kommentarer)

***

Personen visar sig inte och ny frihet finns i livet. Men inte för någon särskild. Ögonen speglar en naken himmel och ingen privilegierad position kan intas. Det är inte längre någon skillnad mellan yttre och inre för ingen är där och skapar något sådant. Färger och former, ljus och ljud och dofter är levande utan något antaget centrum for bedömning, klokhet, dårskap eller kunskap.

Det är alltså inte "svårt" eller "lätt". Det är inte uppnått, inte heller sökt. Som små fyrverkerier på natthimlen kan ibland tankar fara och fråga och opponera sig. Men ingen person visar sig i alla fall.

Som biskop Berkeley sa på sin tid, är det en märklig åsikt - och självmotsägande - att berg, hav, hus och människor skulle vara separata objekt utanför vår uppmärksamhet, någon "annanstans". Som om det fanns något sådant annanstans - annat än i vår fantasi.

Att så många får problem med Berkeley och kallar honom en rad namn (idealist, subjektivist, empirist m fl ) beror på...

Skrivet av ingenperson, 2010-10-04

Visa hela (0 kommentarer)

***

Vi befinner oss egentligen i landet Ingenstans. Det som är verkligt pågår som livets kontinuitet utan lokalisering eller temporalisering. Därför kan liv utan fiktiv person inte innehålla död. Det pågår föreställningar och berattelser om död i vår kultur, och dessa måste innehålla ett fiktivt jag som dör, en hjälte eller huvudperson. Utan denna huvudperson fungerar inte berättelsen.

Livet bortstöter hela tiden, som Nietzsche skrev i sin glada vetenskap, något som vill dö. Det hör inte till.

Nu tror många att personen inte alls “vill” dö. Det är egendomligt att en sådan fantom “vill” något eller inte “vill” något. Och den har t.o.m. dödsskräck. En fiktiv person vill alltid ha med döden i sin ödesberättelse, ja det går nästan inte att undvika. Biografier har alltid med detta öde.

Men livet saknar person eller något enskilt centrum. Istället är det fullt fokus på ljud, ljus, rörelse, handling, mottagande av glädje och sorg, trötthet och vitalitet,...

Skrivet av ingenperson, 2010-10-04

Visa hela (0 kommentarer)

***

Vi befinner oss egentligen ingenstans. Det som är verkligt pågår som kontinuitet utan lokalisering eller temporalisering. Men så fort tron på en enskild person formeras uppstår både en lokalisering och en temporalisering och historia bildas.

Denna kommunikation är inte ontologi, alltså inte en förklaring. En sådan förklaring blir genast något annat.
Inte heller är det en attityd som man kan tillägna sig av några olika skäl. Jaget vill alltid pröva nya attityder men det blir något annat.

Genom att inte vara ett tänkt förhållande eller föreställt förhållande är denna kommunikation mer uppenbar än sådana tankar eller förhållanden. Livet och det som verkligen sker är vi endast medvetna om utan tanke/foreställning. Vi är faktiskt utan någon som helst ansträngning medvetna och uppmärksamma, det kan inte förenklas ytterligare.

Med viss förvåning kan detta bli erkänt utan fiktionen om ett jag eller en person. Det är redan så. Antagande av en ytterligare fiktiv...

Skrivet av ingenperson, 2010-10-04

Visa hela (0 kommentarer)

***

Tänkaren i oss - om vi personifierar tankeströmmen - är i grunden en hjälpare. Tänkare vill fixa till det så bra som möjligt för oss, skydda oss, ge oss det bästa. På det sättet är tankarna oskyldiga och beredda till att ordna och ställa allt till rätta. Tänk på en situation där ett missförstånd uppstått - hur kämpar inte tankarna för att skydda dig och tänka ut vad som kan komma att hända, vad som ska sägas, vad som ska kommas ihåg, vad som måste undvikas. En lång serie energikrävande operationer händer på kort tid i hjärnan. Tankarna är ute och ska skydda oss.

När ingen person är där som ska skyddas, blir hela tankeverksamheten onödig. Tankarna behövs inte eftersom det inte finns något där som ska ordnas eller försvaras. Själva livet består av annat, det som hela tiden sker, det som hela tiden framträder. Utan person är detta det enda verkliga. Gamla vanor av att spela ett personspel kan förstås finnas kvar och hjärnan kan ibland få fnatt på just sådana...

Skrivet av ingenperson, 2010-09-24

Visa hela (0 kommentarer)

***

Vem är det som önskar expansion av energi, inspirerande samtal, intelligent analys och glad stämning? Det är förvisso så för oss alla att stunder av expansion växlar med stunder av kontraktion, mindre kommunikation, mindre samtal om inspirerande ting. Detta är det som verkligen sker. Vem är det som önskar något annorlunda?

Dessa frågor blir väldigt centrala för vissa människor som har skapande sysselsättningar. Ta målaren t ex som lider när han inte är inspirerad och inte kan måla. Eller läraren som har ett långt uppehåll i arbetet. Eller författaren som har skrivtorka. Eller vem som helst som känner att energin inte räcker till, att en trött tomhet breder ut sig.

Det är ingen person där men expansivt liv växlar med kontraktivt, hjärnans kemi är en stund full av adrenalin och friskt blod, i nästa stund i avsaknad av detta. Sanningen är det som sker. Det finns ingen annan existens än den som pågår just nu. Det som sker när vi känner igen personens längtan efter...

Skrivet av ingenperson, 2010-09-22

Visa hela (0 kommentarer)