En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

INGEN PERSON

För kontakt, frågor och råd: janpeterottosson@gmail.se
(Jan Peter Ottosson)

***

När man talar om detta ämne är det fullständigt naturligt att finna det omöjligt att förstå. Det är något absurt i att till exempel gå till ett föredrag för att höra att man inte finns, fast man sitter där och lyssnar så gott det går! Det personliga jaget finner det omöjligt att tro på ett sådant budskap.

Därför är jag noga med att betona att det inte är ett budskap i vanlig mening. Den hypnotiska effekt våra sinnen och våra habituerade reaktioner på sinnesintrycken dagligen och stundligen befinner sig under, gör att det är omöjligt att personen ska inse sin icke-existens. Så jag brukar lugna folk och säga att det är helt normalt att reagera så. Det går inte att tro på det. Men stanna inte där.

Poesin kan vara en hjälp. Emily Dickinson skriver: "I am nobody. Who are you? Are you nobody too?" Även om många tror att det är ordlek och poetisk konst med pronomina, är det just så det faktiska förhållandet är. Vi har aldrig varit några. Ingen är person. Ingen...

Skrivet av ingenperson, 2010-09-11

Visa hela (0 kommentarer)

***

Det finns ingen person men vi kan säkert säga att vårt språk och vårt tänkande skapar en institution som vi kallar "individ" eller "person" och som vi sedan tillägnar en rad funktioner - som rättigheter, öde, status, kön, och dessutom en rad egenskaper. Tillsamman bildar dessa funktioner ett pussel som är svårgenomträngligt och som endast kan förloras i en rymd utan gräns, nämligen den fysiska verkliga rumtid vi redan lever i och som saknar gränser.

Filosofen Ian Hacking säger: "Institutioner, vanor och tankar är mer nära förknippade än man tror. Vi tänker: 'Det finns institutioner och sedan finns det vi individer. Vi är fångna av institutioner, men vi finns i alla fall som individer.' Men jag har en mer flytande uppfattning om hur vi formas i samhället. Våra institutioner, sociala beteenden, personligheter och språk formas i ett komplicerat nätverk, där det inte finns några prioriteringar. Utan institutioner skulle det inte finnas några individer. Det behöver inte vara...

Skrivet av ingenperson, 2010-09-10

Visa hela (0 kommentarer)

***

Att logera en person inom sig är den vanligaste grunden till oro. Även om vi vuxit upp i en trygg miljö och fått gott om känslomässig trygghet som bas för livet, kommer föreställningen om en egen person skapa oro. Vi vet också om detta, de flesta av oss, men i en kultur som betonar självbilden, är det svårt att finna en väg ut ur personens oro. En skildring jag hörde illustrerar detta. Den förmögne golfspelaren som har råd att mitt på dagen tar sig en golfrunda, slår sin sving och ser ut över det vackra landskapet och känner plötsligt att ha måste ringa sin fru för att säga: jag är inte lycklig. Livet är bra på alla sätt, känslollivet är stabilt och rikt, men lyckan är inte där, en oro finns därinne. Ibland tränger oron igenom som i desperation. Något är inte som det ska. I det läget kan sätta igång en hel karusell med självförverkligande, sökande, pröva andra karriärer, resan jorden runt. Det finns en stor marknad för distraktioner och sökande efter ro. Men...

Skrivet av ingenperson, 2010-09-09

Visa hela (0 kommentarer)

***

När jag först kom in till ingen persons land mycket tillfälligt, kunde jag förskräckas av möjliga framtidsutsikter. Om jag skulle låta min föreställning om personligt liv falla - skulle jag då bli ensam och skulle jag då ta bort något väsentligt för mina nära och kära? Naturligtvis ställs dessa frågor av den neurologiska loop som vår fiktiva person till slut är. Men andra människor kan ställa samma frågor och på sätt och vis kan man svara på dem.

Ja man blir ensam - men det är den Hela ensamheten där allt involveras och får liv. Det är inte den där separerande ensamheten som egot alltid erfar. Och det är ju den som kan förskräcka, det är den som jaget ängsligt frågar kring. Det är ju ingen som blir ensam, men helheten av liv är ju fritt från personfiktioner och relativt sett är det ensamt. Det finns ingen där. Det är sant, men det är varken gott eller ont.

Den andra frågan - förlorar mina nära och kära en viktigt person? Där är det paradoxalt tvärtom...

Skrivet av ingenperson, 2010-09-08

Visa hela (0 kommentarer)

***

I en värld där det aldrig har funnits personer finns ett stort lugn mitt i kaos. Du sitter i en konferens med röster och karaktärer runt omkring dig. Det finns ingen person där och allting flyter på sätt och vis bättre just därigenom. Problemet för andra på konferensen kan vara att de har en personlighet att kämpa med och därför är de halvt levande. En skugga finns i form av en personlig kommentar inom dem. Men detta sker verkligen i deras kroppar och därmed är det varken ont eller gott, det är verklighet att det sker.

När du på detta sätt är utan person och saknar person hos de röster och karaktärer som engagerar sig i det ni talar om på konferensen, är det också ett stilla medvetande om den Ende som är där, evig och icke-delad. Denna enhet kan ibland bidra med en lugnande energi på omgivningen, vilket de som tror sig vara personer kan uppfatta som positivt, eller ibland paradoxalt nog som hotande.

En tid efter jag befann mig i denna rymd där En lever kunde en viss...

Skrivet av ingenperson, 2010-09-07

Visa hela (0 kommentarer)

***

När det som sker får ske utan person behövs inte heller några särskilda "personliga intressen". Förgäves frågas efter vilka intressen eller motivationer som skall styra vardagslivet. Men det är ju det vanliga som alltid behövs - mat, vila, aktivitet, samtal, se och höra allt fantastiskt som ständigt erbjuds i denna magiska värld. Men det finns ingenting där för "mig".

En viss förvånande karaktär av "vitt brus" uppstår när det inte finns något personligt intresse. Det är skrattretande enkelt och partikulärt; inga generaliseringar behövs, inga abstrakta koncept som ska fånga det som är verkligt. Beskrivningar går att producera men det blir av vanliga saker - molnen, bergen, vinden, människogestalter som rör sig på stadens torg, solens återspegling i havsvattnet. Ingenting ovanligt. Inget personligt intresse någonstans, endast verklighet.

Skrivet av ingenperson, 2010-09-06

Visa hela (0 kommentarer)

***

För alla katoliker finns en sanning som vänder ut och in på livet: tag och ät, denna är min kropp...tag och drick, detta är mitt blod...

Den rationella personen finner detta omöjligt. När Jesus enligt Johannes säger detta, lämnar även hans egna följeslagare honom. Budskapet är absurt. Det går inte att bevara sin person, sitt tänkande, sitt sunda förnuft, och tro på detta vansinniga budskap.

Kanske den mest geniala läran i jordens alla religioner - vi måste lämna oss själva för att kunna ta emot eukaristin. Miljoner katoliker gör naturligvis inte det, de hämta "biljetten" varje söndag, som en teolog uttryckte det i sin berättelse om sin tonårstid. Det är en rutinhandling som inte berör djupet eller får någon att omvända sig. Nåden är objektiv men berör inte livet när vi får oblaten på tungan. Och vi hoppas att det gör något gott ändå, att det förhoppningsvis "tar".

När vi inte längre tror på fiktionen om oss själva är eukaristin självklar och vi möter...

Skrivet av ingenperson, 2010-09-05

Visa hela (0 kommentarer)

***

När ingen personkult äger rum försvinner behovet av individuell motivation. Det hör till den konstruerade berättelsen om jaget att det måste vara motiverat till vissa handlingar eller vissa processer. Det visar sig när man ger upp personkulten att det allra mesta sker av sig själv - och mycket enklare än tidigare då en rad olika motiv alltid måste formuleras. Tyvärr gör skola och uppfostran mycket tokigt i den här riktningen - de försöker inpränta att livet bygger på individens motivation, istället för att låta studier och utveckling ske naturligt och fritt. Tyvärr innebära "jag känner mig så motiverad" ofta en inbyggd kult av den egna personen.

Individen är alltid målorienterad. När individen försvinner behövs inga mål längre. Eller rättare sagt: det fanns egentligen aldrig någon sådan individ som hade mål. Det hela var en inbillning som dock krånglade till livet ordentligt. Sanningen är alltid sådan att den inte kan göras till mål. Individen hittar aldrig...

Skrivet av ingenperson, 2010-09-03

Visa hela (0 kommentarer)