androgyn och bitter med tendenser till det kreativa.
whinar otroligt mycket, stör det dig så finns det ett kryss uppe i hörnet, jag skriver inte för någon annan än mig själv.
blood orange säger (15:18):
today, like every day
blood orange säger (15:18):
you can choose whether to deal with your negative feelings and get on with living
blood orange säger (15:19):
or run from them and 'survive'.
Visa hela (0 kommentarer)
idag var ändå en oerhört fin dag, i jämförelse med skiten igår.
jag tvingade ut mig själv i solen, slank in och köpte tobak till min vattenpipa och senare begav jag mig till piercingstudion och töjde min septum
4 mm, och för att svara på denna innerligt dumma fråga, JA, det -gör- ont. men det är så jävla värt det. dessutom har jag näsa till det.
jag tyckte jag såg bra ut idag. det händer sällan, så jag tog vara på det.
handlade massa nyttig mat på ica maxi, insåg att jag är en duktigare fotograf än de flesta andra idioter som råkar äga en canon eod 350 eller dylikt, kunde njuta av chokladen och kände mig en smula hel, för en gångs skull. jag kunde andas, jag behövde inget av min vanliga arsenal jag vanligtvis har i min värska mot illamåendet som alltid kommer (ingefära, rennie och åksjukeband)
jag hoppas på fler dagar som dessa, jag och mitt hjärta behöver dem.
topparna är det finaste med bergochdalbanan.
Visa hela (1 kommentar)
liebling, det som inte finns.
men jag antar att det är ett helvete, yttre händelser spelar ingen roll.
solen lyser in och reflekteras över min röda lampa, och jag förstår fortfarande inte hur min aptit har lyckats komma tillbaka. av någon anledning så vill jag äta mer nu, men det skrämmer mig för jag tycker om hur min kropp ser ut när jag ser mig i spegeln och kan ana revbenen under huden, när mina armar är smala och mina lår inte snuddar varandra hela vägen när jag står rakt.
hjärtat säger att jag ska sluta äta igen, något annat säger att jag istället borde träna och äta nyttigare (men jag orkar inte. en sådan jävla lat idiot jag är som inte orkar ta tag i något)
jag är rädd att fastna i någon sorts ätstörning, att tappa massa vikt på kort tid har faktiskt gjort mig lyckligare på ett sätt, för nu slipper jag mina oerhört tjocka lår, byxorna sitter inte tajt längre utan åker ner över halva baken och jag slipper tänka på att jag ser så fruktansvärt...
Visa hela (1 kommentar)
efter en vecka i eufori så kommer alltid baksmällan, ensamheten och allt vad det innebär.
det är lördag och jag kommer vara själv hela helgen, i en stor och tom lägenhet.
men just nu känns allting lugnt, jag känner mig inte lika tom inombords, för nu vet jag.
Visa hela (0 kommentarer)
kort inlägg, för jag är ofokuserad och trött.
idag var ännu en ganska lugn dag, jag färgade om mitt hår (det är en aningens mörkare rött nu, och inte lika rosa i nacken. nästa gång blir det till att bleka skiten igen så det blir riktigt härligt ljusrött med rosa toner igen. eller så är det bara min förbannade utväxt och det dåliga ljuset härinne som får färgen att se tråkigare ut än vad den egentligen är)
var på mitt tredje möte också, och de går bara bättre och bättre. idag fick jag iallafall saker sagt, det blev inga utbrott från min sida och det kändes som att vi äntligen kunde få någon rätsida på saker och ting, och förstå varandra. vi gick igenom krisplaner på vad jag ska göra när jag får en ångestattack. listan är just nu ganska kort, men den kommer att utvecklas allt eftersom, och det känns väldigt skönt. jag förklarade även att jag inte är redo att bli av med sobrilen ännu, och det fanns en förståelse. tack och lov. annars hade jag fått...
Visa hela (0 kommentarer)
för en gångs skull hade jag en lugn dag idag. det var en helt annan energi i luften när jag steg upp imorse, jag kände att jag behövde göra något idag, att jag inte orkade sitta inne och känna mig overklig, sitta och glo rätt ut i luften som jag brukar göra.
nej, jag måste bryta mönstret.
några sms och en dusch senare var jag på väg ner till stan. luften är fortfarande sådär härligt klar och det är den här delen av hösten jag tycker om bäst. det är ingen kvävande hetta, alla löv börjar skifta färg, och jag kan gå klädd i skjorta och väst med kappa över och se allmänt stilig ut. sådär så det verkligen känns ... jag.
(köpte mig två mysiga tröjor också!)
jag kände mig tillfreds med mig själv idag, det var inga tvivel och inga konstigheter. jag kände mig tillochmed ... snygg. (fast nu i efterhand så känner jag mig nästan...
Visa hela (0 kommentarer)
jag går ifrån mitt andra dbt-möte lika besviken, lika arg och med lika mycket gråt i halsen som första gången. det började med att hon sa att jag skulle få ett par papper att fylla i, men det blev aldrig så. jag svävade ut om alla mina idealiserade självmordstankar och hur jag faktiskt inte kommer orka om inte det här fungerar.
så många tankar och jag vet inte ens om dbt är något för mig. det känns som att de håller mig så mjukt de kan, samtidigt som jag blir matad med käftsmällar. om det sitter i mig själv vet jag inte, men jag är fortfarande så rädd och vet inte hur jag ska klara av att bli av med ångesten. ibland så tror jag att den ligger så naturligt i mig, den har alltid funnits där, sålänge jag kan minnas att jag inte vet hur ett liv utan rädsla ska se ut.
jag blev presenterad ett papper om hur jag ska trappa ner på sobrilen, samt orden att jag inte kan gå dbt på benzo. medicinen gör mig tydligen dimmig, jag ska tydligen göra det "nykter" (vad de inte vet, är...
Visa hela (0 kommentarer)
det blir mörkt vid klockan åtta. mitt huvud snurrar och jag hatar att känslan av att vara ostimulerad samtidigt som jag inte orkar göra någonting åt det, och känslorna av overklighet och dimmighet växer sig bara starkare och starkare.
mina ögonlock hänger, jag är för trött för att koncentrera mig, för pigg för att sova. musiken låter dovt, och långt borta.
egentligen hade jag tänkt att fotografera, men jag gav upp den idén efter att jag insåg hur trött jag är.
äsch, orka.
en till cigg?
jag vet att om jag tar mig i kragen så kommer det här försvinna. det är inte overklighetskänslorna i sig som är det jobbiga, det är ångesten som kommer med dem.
trots att jag hade en oerhört mysig helg, så är det stunderna ensamma som jag inte riktigt klarar av. jag tänker för mycket, jag tänker för lite, allting blir bara en stor deg i huvudet och jag känner mig inte levande.
imorgon ska jag på mitt andra dbt-möte.
förhoppningsvis blir det mer sagt nu.
Visa hela (2 kommentarer)