jagkanintesys bloggis

Och nu kommer suget efter dessa sorgliga låtar jag förrän nu
inte förstått
varför i helvete man skulle vilja lyssna på sorgliga låtar när man är ledsen
åh men varför ska 1000000 saker per dag påminna mig om dig
trycka ner mig igen och jag vet vem jag vill vara, men jag kan ju inte vara henne utan dig
blir tvingad att vara någon jag absolut inte vill vara
någon som faller för grupptrycket och blir så
JÄVLA JÄVLA SVAG
såg en bild av dig och mig idag
den var jättejättefin
den har alltid varit den finaste bilden på oss och den ser precis ut som vi borde sett ut
vi gjorde ju inte det, du och jag, vi var ju helt trasiga
och vi kunde ha gett det ett sista försök
vi var så nära
vi liksom glömde, när vi gjorde slut, att vi träffades den dagen för att fixa allt
inte för att göra slut vafan
vi hade bestämt på telefon att vi skulle träffas och bestämma någon dag då vi skulle hitta på något kul
bara du och jag
vi kan ju ha det så som på bilden ibland
så träffades vi och vi bara, gav upp direkt
i alla fall jag glömde varför vi träffades den dagen
jag sa bara som jag alltid sagt att "det vore nog bäst om vi bara.. gjorde slut?"
inte trodde väl jag att du skulle nicka
sedan skrattade vi som ett par för sista gången för att jag ramlade av bänken. HAHAHA
jag älskar att skratta med dig Andreas. Det är det bästa jag vet. Det är till och med bättre än att vakna upp bredvid dig på morgonen. Jag har ju alltid ont i ryggen då.
Fyfan vad jag saknar att ha ont i ryggen hos dig

Dagen efter dagen det tog slut på facebook och allt
fick jag en sista puss
och vi log och gick skilda vägar och sa paus bara, fast båda visste nog att vi bara sa det för att inte känna oss så jävla ensamma
jag vet att du var rädd för det, och jag med

På alla hjärtans dagar tog det slut igen
men "jag saknar dig" skrev du, och pausen återuppstod
för ja exakt 23 dagar sedan sa du att det nog var slut på riktigt nu
jag var mest glad över att få prata med dig igen så jag tänkte inte riktigt på vad du sa
har varit så överdrivet lycklig de här månaderna och nu slår allt tillbaka
lever helt fel utan dig
förstod jag ens hur lycklig jag var sommaren 2009 när vi pratade i telefon i flera timmar VARENDA kväll. VARENDA KVÄLL I EN HEL MÅNAD.
Varför har vi så jävla många minnen? Varför var du världens bästa vän?
Hur kommer det sig att jag fick en så bra pojkvän?
Hur kommer det sig att jag släppte allting?

Alla andra gånger har det varit du som insett hur mycket du älskar mig
men nu är det fan jag
det är min tur att inse vad fan jag har FÖRLORAT

är det bara jag av oss två som dör nu?

Jag älskar att ingen läser den här bloggen. Jag älskar det på riktigt. Jag ångrar att jag berättade om den för Sebastian. Hoppas fan inte du läser.
Här är den jävla bilden som är anledningen till varför jag skriver

Hade typ glömt hur det kändes att vara i din famn men när jag ser bilden minns jag tryggheten och jag älskar dina breda axlar och dina armar om mig och allt med dig FYFAN vad jag älskar dig
Du ser så glad ut på bilden älskling
saknar att kalla dig för älskling
du ser så glad ut och det är sommar där och varmt och jag önskar att jag hade fått dig så lycklig hela tiden
då kanske inget
av det här
hade hänt

jag vill inte förlora min bästa vän
kramkompis
kk/bk
älskardigälskardigälskardigälskardig saknar dig som FAN

Skrivet av jagkanintesy, 2011-04-12 20:39