jagkanintesys bloggis

Just när allting börjar bli bättre ser jag lådan som stått framför mina ögon hela tiden och minns vad som finns i den.
Massa
jävla
minnen
Nu förstår jag att hela jag är fan ett enda minne.
Jag är ingenting som lever nu utan hur jag lever är att jag lever på förut.
Det är mitt fel att jag är nostalgisk för jag omges av & är minnen.
Sitter jag här vid datorn som jag alltid gör, omringas jag av mina väggar, och alla vet vad som finns på mina väggar.
Tittar jag snett åt höger står det "Älskar dig Adde". Tittar jag ännu mer åt höger står det "Hej jag har en sexig pojkvän." och lite högre upp "Jidder". Vänder jag på mig står det "JAG ÄLSKAR ADDE, VÄRLDENS BÄSTA POJKVÄN" och man ba, varför skrev jag det med feta bokstäver, var jag verkligen så säker på för alltid?
Åt vänster står det att Astrid älskar mig och att Adde älskar mig ännu mer. Tur som fan att Astrid i alla fall finns kvar.
Längst upp står det "JIDDER - Addrid is the shit!" och ja skit var väl precis vad vi egentligen var, du och jag och Arvid.
(och så har jag sattt upp ditt jävla älskardigsylvia-plakat som inte går att ta bort, precis under)
om jag kollar bakåt finns det en hel del text om hur mycket jag saknar dig och älskar dig och du älskar mig och vi älskar varandra vadFAAAAAAN hände med det?!

Och jag trodde att jag lagt undan allt annat, alla kort, alla brev, alla lappar, allting du skrivit till mig.
Så hittar jag
den där
lådan.
som är HELT GODDAMN ÖVERFULL Det går knappt att stänga locket.
Vad ska jag göra med den?
Kan ju inte öppna den men kan ju inte riktigt ha kvar den heller.

någon gång när jag är tillräckligt stark kanske
för jag börjar nog
sakta men säkert
komma över dig.

inte glömma mig, som du gjort.
bara gå vidare.

Skrivet av jagkanintesy, 2011-05-22 11:10