jagkanintesys bloggis

vi gjorde slut, närdå? I februari?
och jag började komma över dig, enligt bloggis, i slutet av maj.

jag har nyligen gått igenom ännu ett heartbreak så jag minns precis hur det är.
gick jag alltså igenom den skiten, i... tre månader? TRE MÅNADER av ren agony? Och sedan ett år av recovery.
Jag skämtade inte när jag sa "klarar jag det här klarar jag allt",
men nu röker jag för många cigg och tänker för många dumma tankar, så kanske klarar jag inte allt ändå.

(hon hade magtröja och brunt hår, säkert snyggare än jag)

jag har efter dig haft
2 förhållande
varav 1 riktigt jävla skitseriöst och jag älskar honom fortfarande
ett ligg
ett fling (som egentligen var mer än så)
och nu är jag på G med någon som är way out of my league

JAG BORDE
vara över dig
sådär till 100 %.

Men tänka sig, nu är vi båda snygga
du är kanske lite snyggare än jag
men det har du alltid varit.
och hon är nog mycket snyggare än jag.
och jag saknar dig....

Det är över på riktigt nu. Jag skrev det här för länge sedan.

Minns ett kallt golv och vi som satt där och du som höll om mig och jag som grät. Du som bara satt där med armen om mig och inte sa något alls men ändå var mer till hjälp än något annat. Descending Ivory splittrades och du kom in i mitt liv.

Gången då vi satt i Gabbis bil och när han skulle släppa av dig kysste du nästan mig, men jag stoppade dig för du hade en flickvän och flickvännen var min bästa vän. Du ursäktade dig i ett sms, skrev att du var så van vid att pussa flickvännen hejdå. Jag visste inte då att det var mig du var kär i.
Vi stod utanför min port och kramades och du sa att jag var bra, och jag förstod inte om du menade bra på att kramas eller bra på att finnas där. Eller bara allmänt bra. Varje gång jag öppnar den porten kan jag inte låta bli att tänka på hur många gånger jag sprungit ut för den barfota i alla väder bara för att ge dig en sista kram och en sista kyss och säga...

Just när allting börjar bli bättre ser jag lådan som stått framför mina ögon hela tiden och minns vad som finns i den.
Massa
jävla
minnen
Nu förstår jag att hela jag är fan ett enda minne.
Jag är ingenting som lever nu utan hur jag lever är att jag lever på förut.
Det är mitt fel att jag är nostalgisk för jag omges av & är minnen.
Sitter jag här vid datorn som jag alltid gör, omringas jag av mina väggar, och alla vet vad som finns på mina väggar.
Tittar jag snett åt höger står det "Älskar dig Adde". Tittar jag ännu mer åt höger står det "Hej jag har en sexig pojkvän." och lite högre upp "Jidder". Vänder jag på mig står det "JAG ÄLSKAR ADDE, VÄRLDENS BÄSTA POJKVÄN" och man ba, varför skrev jag det med feta bokstäver, var jag verkligen så säker på för alltid?
Åt vänster står det att Astrid älskar mig och att Adde älskar mig ännu mer. Tur som fan att Astrid i alla fall finns kvar.
Längst upp står det "JIDDER - Addrid is the shit!" och ja skit...

Jag vet att jag blev jätteledsen när du blev hyper över att Erika skrev kram till dig på msn, för det var ju JAG som skulle bli hyper över sådant.

Men det betyder ju bara att du förstod mig.

Veronica Maggio hjälper mig igenom det här.
Saknar dig och allt det lugna med dig
och att slippa all press som sätts på mig utan dig
fast mot slutet sattes press på mig från dig med.
det var det jag var rädd för.

Varje dag kommer jag på nya anledningar till varför vi gjorde slut
och sen varför du gjorde slut
anledningar till varför jag inte förstår att det är slut kommer jag dock inte på

Blir sur på mig själv som beter mig mot min litemeränvän som du betedde dig mot mig.
Jag vet ju hur ont det gör. Och omg - förstår nu att du kände precis som jag gör nu. Du var fan inte kär, trots att du sa emot. Jag gav dig inga anledningar till att vara kär i mig. Inga alls. Betedde mig så jävla fittigt mot dig. Skäms ihjäl. Kan vi börja om?

Ibland tror jag att du inte tar tillbaka mig för att du vill att jag ska ta tillbaka dig. Så lite förstår jag att det är slut. Om du bara förändrades lite mindre och jag lite mer kan vi kanske få det att fungera...? Allt skit...

"Tack för allt du gav mig kvällen då vi bråkade för att jag spelade LoL. Och förlåt för det föresten, men tack. Det var sött"

"Jag vet" (Och förlåt för att jag alltid klagade på din vikt och allt annat, för mig var du alltid perfekt tills du blev bländad. - Sa jag inte.)

Hur töntig på en skala 1-100000 är man inte när man säger

"Nu jävlar, nu jävlar ska jag festa."

Alltså varför Sylvia, varför? Vad ville du få sagt? Du festar ju inte, inte särskilt ofta i alla fall. Eller alls. Vi som alltid tyckte att fester var så töntiga och därför passade så bra ihop. För att vi båda var så jävla coola utan sånt skit. Vad tänkte jag med, när jag försökte skryta om något vi aldrig riktigt tyckt om?
Vilken jävla tönt du är Sylvia.
Du är egentligen inte en sådan som hånglar med killar du inte älskar (men du är ju så söööt?), och du är inte en sådan som dricker vodka och röker på bryggan - fast just den där gången var ju ganska mysig och inget jag...

Hade skrivit en text en gång.
När jag var ledsen skrev jag en text. Som jag tänkte publicera här.
Känner inte riktigt så som jag skrev i texten.
Eller det är klart jag gör, det är klart jag saknar dig och oss men mår illa av tanken på det ibland

betyder det att jag håller på att komma över dig?

Kanske någon gång om jag faller tillbaka till ruta ett, kanske imorn när jag måste se in i dina ögon igen för det vore så fånigt att undvika, publicerar jag texten. Jag förstår inte att vi drar ut på det, det var över en månad sedan det tog slut 4 real och fortfarande har vi grejer kvar hos varandra.

Ja ja.
Jag kan i alla fall helt ärligt säga att jag aldrig växt så mycket som jag gjort i vårt break-up. Växt på fel sätt fan, men äntligen ligger jag där alla 16-åringar ligger. Alltså i den mognaden. Inte över. Jag glömmer bort mina kloka tankar och blir som du så att jag slipper må dåligt över att du är du.
Är det smart?
Nej det är klart att det inte...

Och nu kommer suget efter dessa sorgliga låtar jag förrän nu
inte förstått
varför i helvete man skulle vilja lyssna på sorgliga låtar när man är ledsen
åh men varför ska 1000000 saker per dag påminna mig om dig
trycka ner mig igen och jag vet vem jag vill vara, men jag kan ju inte vara henne utan dig
blir tvingad att vara någon jag absolut inte vill vara
någon som faller för grupptrycket och blir så
JÄVLA JÄVLA SVAG
såg en bild av dig och mig idag
den var jättejättefin
den har alltid varit den finaste bilden på oss och den ser precis ut som vi borde sett ut
vi gjorde ju inte det, du och jag, vi var ju helt trasiga
och vi kunde ha gett det ett sista försök
vi var så nära
vi liksom glömde, när vi gjorde slut, att vi träffades den dagen för att fixa allt
inte för att göra slut vafan
vi hade bestämt på telefon att vi skulle träffas och bestämma någon dag då vi skulle hitta på något kul
bara du och jag
vi kan ju ha det så som på bilden ibland
så...