En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

jennifersbloggs bloggis

Morgondagen

Man vill inte att den ska komma. Man vill bara kunna hoppa över den, att den aldrig ska existera någonsin, att alla skulle finnas vid liv. Jag tycker verkligen inte om det. Kan inte förstå det, det finns inte i min värld, man förlorar en efter en, när tar det sluta? Aldrig? Varje gång kommer det som en chock, man tar det inte till sig riktigt, man ignorerar faktan, Sanningens ord. Man vill inte höra, man vill inte att det ska vara sant. Det gör så ont inom en, i hela själen, den vänder sig totalt, klumpen som alltid följer där inom en, den försvinner inte, tankarna finns där hela tiden. Det enda man har kvar, så vad gör man? Man kan ju inte göra någonting, det är det som stör mig så enormt mycket, hade jag kunnat göra något så hade jag inte tvekat en sekund! Aldrig! Man tänker tillbaka så mycket, man lever vidare med dem minnena som man har, obeskrivliga, alla upplevelser tillsammans, borta på bara en blinkning, hur är det ens möjligt? Obegripligt!
Man tror aldrig att ens nära ska vara med om något tragiskt, man tar allting så för givet, men.. saken är den att jag/vi är andra för andra, så det är fler som tänker att det händer en annan istället. I dagens samhälle tar man allting alldeles för lätt och förgivet, man uppskattar inte det som man har så som man borde göra, man lever inte livet fullt ut varje dag, för sanningen är den att det kan komma en dag i ens liv och man är inte "gammal", så händer det något, vad har man då upplevt? Bortslösad tid på att inte bry sig om något, man glömmer bort hur värdefullt allting är för en, hur man inte klarar sig utan det. Vi måste börja uppskatta varandra mer, Inte ta varandra för givet, alldeles för lätt i vardagen, över huvudet taget. Hade vi uppskattat varandra mer, så hade vi sett så ljusare på livet tror jag, man hade sett den stora meningen med allting, och levt sitt liv på ett lättare och roligare sätt, så ser jag på det i alla fall. Enkelt sagt, men tydligen vårare att uppfylla. Jag lever utifrån hur jag ser på livet, jag erkänner att jag också kan ta många saker för givet, men så kommer det en dag då man verkligen tänker igenom allting, vad man har, vad man kan gå miste om, vad man går miste om .. Allting, då ändrar man uppfattning totalt, är glad över hur jag ser på livet, faktiskt, vill inte låta egoistisk på något sätt, men det känns bra, känner mig trygg i den tillvaron som jag lever i, och ser varje dag.
Mitt största mål här i livet är att göra en god gärnnig för någon annan / andra personer. Gör jag det så blir jag lycklig över mig själv och stolt att man har kunnat ge en hjälpande hand för någon annan som verkligen behöver det. En dag i mitt liv ska jag lyckas, jag ska ta mig till mitt mål, jag ska nå dit en dag, det lovar jag och har jag lovat mig själv. Då kan jag må gott sedan som en fin&god människa som gjort en fin sak för världen.
Morgondagen närmar sig, ska upp tidigt och blir nog att vi kör tidigare också, ska hämta älskling i Revingehed innan, tar cirka 1 ½ timme att köra dit, sen ska vi hem också.. blir fyra rundor ner där imorgon, men är så glad att jag äntligen ska få träffa min mest underbara pojke, ljuset i mitt liv !!

Skrivet av jennifersblogg, 2008-01-31 22:10

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?