klementin
- med en nypa salt
årets första tussis tittar fram ur gruset (bildbevisbildbevis).
den lilla blomman har tappert
kämpat sig upp mot alla odds.
det känns hoppfullt tycker jag :)
och snart står backen full av små gula solar som poppat upp.
vårkänslorna rusar i mig nu, tillsammans med
nånting annat.
fler tecken på att våren är här (eller om det är vi som är
där) är framförallt, enligt mina iakttagelser: storspoven, ¨tofsviporna, tranorna, motorcyklisterna, cyklisterna, växtlighet i rabatter, och morfars stökande i växthuset.
här hemma kan man också se att den ljust blommiga vårduken
kommit fram och nu pryder köksbordet.
vinterdärck byts till sommardäck.
resterna av vintern forslas bort och bildar små vårpölar.
det känns som att alla de frusna människorna
sakta men säkert
börjar vakna upp ur sina iden.
själv har jag blivit värmd inifrån och ut.
över huvud taget verkar de flesta lätta till...
Visa hela (2 kommentarer)
ensam hemma från igår till idag
så det blev filmnatt
tillsammans med de trivsamma invånarna och underliga besökarna i
det lilla mumindalen
liten nostalgitripp^^
somliga säger att jag liknar lilla my. där till utseendet: liten och rödhårig
antagligen. och så
är det något med näsan tror jag.
någon sa även att mina skor såg mumin-inspirerade ut (vilket inte
var nåt medvetet av mig vid köpet av dem)
och vid ett annat tillfälle att jag
skulle passa i en bok av tove jansson; mumindalens mamma!
tove jansson såg för resten ut såhär.
till personligheten däremot är vi nog inte
så värst lika.
annars tycker jag själv att jag kan identifiera mig med flera av figurerna.
ja. jag skulle nog trivas i mumindalen.
(men ta mig med en nypa salt, tack ^_^)
Visa hela (0 kommentarer)
ja.. det här med bloggande...
(obs: viss dubbelmoral kan förekomma)
jag känner att jag behöver få ur mig det här, till rätt målgrupp, så att säga:
Jag har svårt att förstå mig på hur vissa personer fungerar (när det gäller många saker, men nu var det mest bloggar jagv syftade på. annars är jag en rätt empatisk person vill jag nog påstå). Det finns de som skriver ruskigt avslöjande dagboksliknande inlägg, som de lägger upp någonstans på internet, som kreti och pleti kan ta del av. Visst, ibland får jag cokså lust att låta andra ta del av känslor som för mig är så starka att de bara itne går hålla inom mig och som jag bara vill skrika- eller sjunga ut, men oftast skiver jag väldigt luddigt när det gäller såna här slags skriverier, och för andra säkert rätt svårtolkat; skriver för min egen skull, inte för andras. Det är skillnad på dagbok och dagbok. Vissa utelämnar vekrligen sig själva totalt, vilket för mig känns riktigt...
Visa hela (0 kommentarer)