En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

leas bloggis

Jag trodde att det skulle fungera att leva utan dig i mitt liv men nu när det är försent vet jag inte längre. Det är något som fattas inuti mig och kanske är det du. När du fanns i mitt liv tror jag inte att jag kände såhär det var du och jag och jag hade allt jag behövde, du är nog den enda människan som någonsin har känt mig, som har känt den människan som finns inuti mig inte den människan jag har blivit. Du visste på en gång när något inte var som de skulle, du var den enda som visste hur du skulle göra för att få mig att må bra igen. Ibland behövdes det inte mer än att du höll om mig och tittade på mig med dit fina leende för att jag skulle känna att allt var bra. Jag vet inte vad det är men det finns något mellan dig och mig som det är så tungt att leva utan, tvillingsjälar ja kanske..men nu när du inte finns i mitt liv så som de kanske är meningen att de ska vara så ska du veta att du fortfarande finns kvar djupt inom mig och ingen kan ta den platsen ifrån...

Skrivet av lea, 2009-09-24

Visa hela (1 kommentar)

Blandade känslor av glädje och ändlös tomhet, som att någonting hindrar mig från att känna den glädje jag borde göra. Jag tog mig ur skiten jag slogs och vägrade att ge upp jag simmade upp till ytan och nu när jag är här med mer än jag någonsin trodde att jag skulle kunna få känns allt bara tomt meningslöst och ansträngt. Varje morgon när jag vaknar funderar jag på varför jag ska kliva upp ur sängen och göra alla dessa måsten bara för att de ska vara så. bara för att alla andra vill de, bara för att inte göra någon besviken. Men det är inte jag, jag vill nåt mer jag vill inte gå upp varje morgon och känna hur meningslöst allt känns bara för att de är så de ska vara. Vad är meningen med mitt liv? är de så här de ska kännas och kom inte och säg att det bara är en period för jag kommer inte ihåg att jag någonsin har känt på något annat sätt. Visst har jag älskat människor, jag har känt smärtan riva sönder mig, jag har känt äkta glädje men jag undrar...

Skrivet av lea, 2009-09-18

Visa hela (0 kommentarer)

blandade känslor av hat och kärlek. Jag hatar dig för allt du har gjort mot mig, jag hatar dig för att du har satt mig i den här skiten som jag inte vet hur fan jag ska ta mig ur, jag vet att jag är vuxen, borde ha vetat bättre kunde ha tänkt efter själv men varför skulle du dra med mig i ditt fall? Det är som att hjärnan inte kan tänka själv, jag kan vara stark det vet jag men vad gör man när kroppen skriker efter något så hårt att man inte längre kan kontrollera sina tankar, när begäret är så starkt att man är beredd att gå över lik för att få det. Du är den ondaste djävul som finns, du gör att man ljuger och sviker dom man älskar mest, dom man verkligen behöver vid sin sida får du mig att stöta bort för att man inte orkar se dom lida, de jävligaste är att jag ser erat lidande men det finns inget jag kan göra för att ändra det, det är du som har tagit över makten i mitt liv, jag är inte längre boss i min egen kropp. Jag älskar er alla så mycket, mitt hjärta...

Skrivet av lea, 2008-10-24

Visa hela (0 kommentarer)

Egentligen finns det inte mycket att skriva, känns som att jag är tom nu, det finns inget kvar förutom sorgen, ångesten den ständiga ångesten. Det finns ingen som förstår hur tungt det är att leva en dag, varje dag är en plåga det känns som jag går på rakblad och bär på knivar. Jag skulle inte litat på att allt ordnar sig, det gör inte det och jag får ta den smällen varje gång, men nu var det den sista gången jag orkar inte mer. Det finns inget mer att säga, de här kan vara slutet det finns inget hopp

Skrivet av lea, 2008-09-14

Visa hela (0 kommentarer)

Tankarna snurrar runt så hårt i huvudet idag, ska jag ge livet en chans till? För första gången på länge känner jag mig fri men jag vet av bittra erfarenheter att inget varar för evigt och att den känslan kan ryckas ur en snabbare än kvickt om man tror att man ska få va lycklig, därför tvekar jag det kanske är lika bra att inte bli för glad, då slipper jag falla sen när smällen kommer för tro mig den kommer, det gör den alltid! Många gånger har jag tänkt äntligen, nu ska jag få må bra nu har demonerna lämnat mig det har inte tagit lång tid innan dom ryckt tag i mig kastat ner mig i backen spottat på mig och sagt, va du verkligen så dum så att du trodde på det själv? Jag är inte lika lättlurad längre, jag vet att ångesten kan spela mig ett spratt, låta mig vara glad en stund bara för att jag ska falla och bryta ytterligare några ben så att jag e fast, fast för alltid. Jag vet att jag kanske borde vara glad och nöjd när det går som jag planerat men det är inte så...

Skrivet av lea, 2008-09-08

Visa hela (0 kommentarer)

Tiden läker inte alla sår och det blir inte alltid bättre dag för dag, vissa ärr bleknar aldrig dom kommer för alltid göra lika ont. Hur länge kan själen plågas innan den spricker? Jag har inget svar på den frågan men jag vet att det är nära. Med ett hjärta som aldrig slutar blöda, ett medvetande som aldrig slutar gråta och en hjärna som vägrar låta mig glömma mitt förflutna försöker jag att överleva, dag för dag, det är inte lätt , det river och svider i hela mig men för att överleva testar jag mina gränser och förtränger minnena från dagen som har gått, ett beteende som får mig att klara vardagen. Många gånger har jag frågat mig varför jag inte kan få behålla det som är fint och det jag kanske skulle må bra av, nej livets spelregler säger allt eller inget det finns inget mellanläge antingen är allt på topp och jag har precis kraschlandat på botten, kanske tillräckligt hårt för att aldrig mer komma upp igen, mina vingar har brustit... när den tanken slår...

Skrivet av lea, 2008-09-01

Visa hela (1 kommentar)

Är jag den ende som är rädd för min inre demon?

Hur säger man nu igen - med mina inre ögon ser jag saker.
Jag har ingen önskan att vara ond eller grym men det känns som de finns något inom mig som vill det.Just nu är livet en pina och varje dag är en kamp.Ibland när ångesten bara är för stark, ibland när det bara är för mycket av allting....inträder likgiltigheten som en skyddande ängel.
Spelar ingen roll vad som händer, man är redan så skadad i själen så ingenting kan längre skada en. Man kan inte döda en som är död ytterligare lite till. INGENTING spelar längre någon roll. Hemskt att erkänna men det är en oerhört befriande känsla. Sparka på mig, skäll på mig, ta allt vad jag äger, gör vad ni vill med mig.....orkar ändå inte bry mig längre.

Och det enda som finns kvar är smärtan

Skrivet av lea, 2008-08-27

Visa hela (0 kommentarer)

Ett stort tomhål som inte går att fylla ut med något annat än du, Jag tänker tillbaka med ett leende du var mitt allt du var hela min värld! Utan dig är jag inte hel, som att det fattas en del av mig när jag inte har dig i närheten. Det finns ingen annan för mig, hur ska jag någonsin kunna bli hel igen? Jag försöker tänka positivt, vara glad för det jag har fått med dig, men de räcker inte jag vill ha mer, vill dela varje dag med dig, tills det inte finns fler dagar i mitt liv då vill jag begravas med dig, jag vill att vi ska ta vårat sista andetag tillsammans. Jag kommer alltid finnas här för dig hjärtat, skulle döda för dig! Du är den jag älskar, du äger mitt hjärta och ingen annan kommer någonsin få de. Jag vet inte hur jag ska klara av mitt liv utan dig vid min sida, men jag ska ta en dag i taget försöka vara stark. Det känns bara så tungt att inte få prata med dig, gråta hos dig, göra roliga saker med dig och till och med skrika åt dig ibland..

Du kommer...

Skrivet av lea, 2008-08-22

Visa hela (1 kommentar)