lilla_Pys öden och äventyr
En del är vårdare och en del är vårdt agare
Jag fick en såkallad aha-upplevelse för några timmar sedan. Jag satt på sonens lekmatta (som består av en matta, ett överkast, ett täcke, två stora kuddar, en mindre soffkudde, ett stort mjukisdjur och sedan de senaste fyra dagarna även en stor bit plastad frotté och en handduk) och strök sonen över ena benet. Han kastade sig fram och tillbaka, uppenbarligen trött men oförmögen att somna. Han brukar annars sova ganska gott där bland prasselböcker, lustiga djur i alla möjliga färger och andra mer eller mindre pedagogiska leksaker. Bäst som vi satt där insåg jag att jag saknar en viktig del av mödrarnas egenskaper. Jag är en trygg mamma som håller om när han är ledsen, som tröstar när han har gjort illa sig och när han är övertrött. Jag leker och busar med honom varje dag, jag läser bilderböcker och pekar och berättar, jag sjunger och jag lagar mat till honom. Jag har tålamod när han inte vill äta utan bara busa, jag har tålamod när han bara vill snurra när jag vill byta blöja(om vi inte har en tid att passa) och jag har tålamod att lyssna på honom när han pratar i långa obegripliga meningar. Den egenskapen jag saknar är den omvårdande. Jag tar hand om honom nu när han är sjuk, jag byter kläder och torkar kräks. Jag byter blöja och torkar bajs som är så löst att jag inte kan begripa hur han kan behålla någon vätska. Jag tröstar när han är ledsen och jag försöker ge honom bra saker att äta och dricka mellan kräkningarna. Men en liten del av min själ dör varje gång han kräks, när han gråter och för varje dag som går. Det som slog mig tidigare ikväll var att det här är det första av så oerhört många virus som han kommer att drabbas av. Har läst någonstans att barn drabbas av virusinfektioner sex-åtta gånger per år de första åren och sen blir det lite mindre frekventa. Det betyder så otroligt många dagar som han kommer att vara sjuk och som jag kommer att vara maktlös. Kommer min själ att vara död när han tar studenten?
Imorgon ska maken bort på ett av alla dessa oländiga möten på annan ort. Han åker tidigt och kommer hem sent. Jag kommer att klara av morgondagen, jag kommer att vara trött när han kommer hem men jag klarar av det. Jag hittar orken någonstans, vet inte var men den dyker upp när jag behöver den. Och imorgon kommer jag att behöva den. Imorgon kväll när maken äntligen har kommit hem ska han få ta hand om både mig och sonen. Då ska jag bli vårdad och omhändertagen. Jag ska bli pjoskad med hela kvällen. Sen på onsdag är jag förhoppningsvis mig själv igen och då är maken ledig hela dagen. Behövligt för hela familjen.
Om det är någon som är orolig för pojken så kan jag berätta att vi har varit till en barnläkare idag som inte kunde se några tecken på uttorkning eller något annat farligt. Han sa att jag hade en stark pojke som snart skulle krya på sig och att det redan hade vänt. Jag har skött honom bra och han kommer inte att få några men av det här. Jag gjorde vätskeersättning med socker och salt på torsdagen och den drack han väldigt gärna av. Han är väl undantaget som bekräftar regeln om att ungar inte vill ha vätskeersättning. Men efter samtal med BVC på fredagen kunde jag sluta ge honom det. Han dricker gärna vatten och han får i sig ganska mycket. Han kräks inte hela tiden längre och kommer antagligen att bli helt frisk om några dagar. Tyvärr kan diarrén sitta i i ytterligare två veckor utan att det är något konstigt. Känns inte superskojsigt
Mitt läkarbesök blev inställt idag av läkarbesöket för sonen. Jag orkade helt enkelt inte ens fundera på att åka dit. Jag ringade och berättade att jag hade annat att göra. Fick svar på proverna och allt ser bra ut. Jag behöver inte oroa mig och strax efter samtalet märkte jag att klådan hade försvunnit Det är typiskt mig och mina konstiga reaktioner. Jag har istället fått tid hos en bra doktor, även om det inte är min doktor, om tre veckor och då ska jag nog få svar på alla mina stora och svåra frågor.
~Py~ som ska sova nu och sova så gott hela natten tills maken väcker henne alldeles för tidigt imorgon.
Skrivet av lilla_Py, 2007-06-04 22:31
Kommentera: