En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
lilla_Py

lilla_Pys öden och äventyr

Min älskade lilla skitunge

Vi åkte bort några dagar. Kom hem igår och sista dagarna längtade i alla fall jag hem. Första natten sov vi nästan ingenting. Jag borde vara van men det var tydligen vad jag behövde eftersom jag sov bättre efter den natten. Hotellet var överbebott av tvåbenta små monster. Jag tror att de kallas barn och de finns i alla storlekar, färger, former och mest tydligt humör. Jag har aldrig påstått att jag älskar barn över allt annat i världen. Jag har bara sagt att jag älskar mitt barn över allt annat i hela världen och jag menar det verkligen. Men bara för att jag har ett eget barn behöver jag inte tycka om barn. Det visade sig ganska tydligt på detta varma, trånga överbefolkade hotellet. Vi hade tack och lov ett eget rum med dusch och toalett (annars är det väl ett vandrarhem och det kommer jag aldrig att förstå mig på) men frukostbuffén var en katastrof. Ungar som skulle äta våfflor överallt och skrikande ungar som inte skulle äta något alls och mitt i det här infernot försökte jag och maken få sonen att äta lite gröt… Han har knäppt ätit på tre dagar eftersom hur vi än gjorde så fanns det alltid något som var mer spännande än maten och jag är rädd för att sonen var det roligaste många av ungarna hade sett för vi fick dödsblickar från desperata föräldrar hela tiden.

Jag har mer eller mindre bestämt mig för att stanna vid en unge och eftersom vi fick den bästa redan på första försöket har jag svårt att se poängen med fler. Desperationen verkar öka med antalet barn och inte bara med åldern på dem. Jag vill inte bli en sönderstressad, heltidsarbetande mamma som försöker hålla ordning på barn och hem och samtidigt försöka hålla ihop mitt äktenskap. JAG VILL INTE. Det är en av mina värsta mardrömmar och jag blir helt färdig när jag tänker på att det skulle kunna bli så. Därför känns det inte som jag är riktigt redo för barn nummer två.

Det verkar som att människor tycker att ordet ”unge” är ett skällsord. Det har jag upptäckt eftersom jag får onda ögat av människor när jag omnämner mitt barn som min unge eller någon annans barn som deras unge. Tydligen är det en av de där oskrivna reglerna som jag har missat. Jag brukar kalla sonen för ”min lilla underbara skitunge” och det är tydligen väldigt fel av mig. Jag tror inte att han misstycker men tydligen är jag en dålig mamma som väljer att tilltala och omnämna honom med olika former av detta oerhörda ord.

Jag tycker om att åka bort men jag tycker mer om att komma hem. Igår la jag mig efter Morden i Midsommar (jag vet att det är så medelålders att titta på engelska snälla TV-deckare utan action, våld och blod men massor av död men jag tror mig inte) och jag sov hela natten. Jag vaknade klockan sju och gick upp och kissade. Sen la jag mig igen och somnade om. Vaknade inte när sonen vaknade kvart över sju (!) och sov tills maken och sonen väckte mig vid åtta. Helt otroligt! Kanske är mitt gamla vanliga sömnmönster tillbaka. Jag hoppas verklige det för jag har saknat det hur mycket som helst!

Jag borde gå och lägga in en tvätt i maskinen men jag orkar inte. Jag tror att det ligger något i att man blir tröttare när man sover mycket. Tänk att jag aldrig kan vara nöjd.

Igår när vi kom hem började det åska. Jag försökte hinna klart med allt det akuta. Slänga in maten i kylen, vi var tvungna att handla lite innan vi fick åka hem, och få i sonen lite käk och sen när jag var klar hade det slutat och inget regn var kvar heller. Visst är det typiskt.

Jag älskar doften av popcorn på biografer. Jag tycker inte om popcorn särskilt mycket, det fastnar i tänderna och om det är dåligt saltade smakar det papper. Men jag älskar doften. Vi brukade gena genom filmstadens entré på vägen tillbaka till hotellet när vi varit ute och ätit middag. Hur sugen blev jag inte på att låta maken gå tillbaka med sonen och gå på bio med en stor burk popcorn en liten stund? Vi har bara en liten bio här på landet och den har inte ens popcorn. Visst man kan poppa hemma och ta med sig men hur kul är det? Dessutom luktar de inte så gott som filmstadens. Det kommer att dröja länge innan jag får gå på bio på ett stort ställe. Men det är ju mitt eget fel eftersom jag inte vågar lämna bort sonen. Jag kommer kanske aldrig att våga lämna bort honom men nu är alldeles för tidigt…

Skrivet av lilla_Py, 2007-07-18 15:18

Ja, det där med unge känner jag igen ... jag förstår inte varför det blivit ett skällsord, kanske någon annan kan förklara?! Att bli kallad "älskade någonting" är ju hur härligt som helst. :) Stå på dig vännen!!

Skrivet av mrsRose, 2007-07-27 19:26

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?