En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
lilla_Py

lilla_Pys öden och äventyr

Ensamma mamman är tillbaka

Jag är ensamma mamman igen. Maken har åkt till storstan på diverse oerhört viktiga möten om oerhört viktiga saker. Han åkte tidigt igår morse och väntas inte hem förrän imorgon kväll. Två nätter och tre dagar på egen hand med sonen, som om jag inte har nämnt det nått ännu en nivå av intensitet och energi. Gårdagen gick väldigt bra men sonen vägrade somna. Men som belöning för att jag vyssade honom i närmare två timmar sov han hela natten! Han väckte mig vid halv åtta och då hade han stulit en av mina strumpor och gömt den under sin kudde. Han brås på far sin och har långa armar redan nu. Han når oväntat långt ut genom spjälorna och han får tag i allt.

Hittills har vi (ibland han, ibland jag och ibland tillsammans) ätit gröt, lekt med alla plastburkarna som jag har flyttat till ett skåp utan dörrar (är det ett skåp om det inte har dörrar?) i markhöjd, ätit mellanmål, bytt blöja, hängt en tvätt, lastat i diskmaskinen, busat i sängen, bytt kläder efter grötätandet eller kastandet om man så vill, lekt med klossar, dammsugit lekmattan och nu sover sonen. Jag pustar ut och det är för tidigt att äta lunch, för tidigt att sova middag och därför hamnade jag här. Innan sonen skulle jag en ledig dag ha hunnit äta frukost och eventuellt klätt på mig vid elva-tiden. På något underligt sätt hinner jag mycket mera nu när sonen är här än vad jag gjorde innan. Det är allt bra konstigt men hela jag har fått ett nytt tempo i kroppen. Jag kanske kan tänkas bli en bullmamma också så småningom. Kanske om jag får tre barn till och slipper jobba heltid.

Jag vaknade imorse med ett leende på läpparna. Imorgon kommer maken hem! Jag har överlevt första natten och det är bara en kvar! Sen började jag leta efter min strumpa… Jag är fortfarande lugn och trygg och vet att det blir bara en natt till. Dessutom ska maken vara ledig på fredag och det betyder tre dagars helg som belöning för att jag står ut med att vara ensam och som belöning för maken för att han står ut utan oss. Jag tror på sätt och vis att det är värre för honom än för mig. Han längtar efter oss och han vet att jag har det jobbigt och han kan ingenting göra åt det. Han är den typen som vill hjälpa till och göra saker lättare för andra. Jag älskar den sidan av honom men jag märker att jag har en tendens att utnyttja den. Jag är ingen aktiv människa. Jag skulle utan problem kunna spendera en hel dag i sängen utan att göra något särskilt.

Jag blir lite hyper på min skola. De har inte skickat ut något ännu och jag letar efter schema och litteraturlista utan att hitta något. Jag som hade tänkt ordna fram så mycket böcker som möjligt på biblioteket. Eftersom jag bor på landet så måste man vara förutseende med sånt och beställa dem från ett större bibliotek i god tid… Det här är inte i god tid och fortfarande ingen litteraturlista! Typiskt, slöa universitetsmänniskor som har sommarlov till i mitten av september och sen är de snabba som sniglar!

Ja, jag vet att jag gnäller. Det finns alltid de som har det värre och jag hoppas verkligen inte att verkliga ensamma mammor tar illa upp av mitt egotrippade gnäll. Jag vet att jag har det oförskämt bra som har en make som tar nästan alla nätter och så gott som alla nattningar.

~ Py ~ som kollar på när Oprah lär sig dansa Hip-hop.

Skrivet av lilla_Py, 2007-08-22 11:24

När jag pluggade hade en av mina klasskompisar de två vildaste ungarna jag varit med om. De var verkligen hyperaktiva, sprang runt som de bara käkat godis i en vecka och drabbats av sockerchock. Jag tänkte typ: Stackarn hon kommer ju aldrig klara denna utbildning. Jag som singel vid den tiden, hade bara mig, och mina böcker, min lägenhet, mina planer. Och utbildningen var supertuff, vilket jag varnats för när jag sökte. I slutändan klarade hon utbildningen galant! Hon var etta i klassen vid examen. Min slutsats är att eftersom hon hade ett hektiskt schema till vardags och var tvungen att planera in i minsta detalj, för att kunna sätta sig och plugga, fick hon mer gjort när hon väl satte sig. För hon visste, att gör jag inte dethär nu, kommer jag inte ha tid att göra det senare. Vi andra singlar kunde skjuta upp det ett par timmar, ett par dagar till. Sedan tror jag hon var bättre på att planera pga att hon hade barn. Hon hade lärt sig konsten att planera.

Skrivet av Drottningen, 2007-08-22 11:43

Det är nog så att man blir mer "effektiv" när man har ungar omkring sig.
Det blir tvunget liksom.

Skrivet av Diana, 2007-08-22 12:15

Ja herregud vad jobbigt att vara själv två nätter, jag är själv alltid trotts att jag är gift, men eftersom vi jobbar på olika orter bor vi ifrån varandra hela veckorna. min son är 8 mån, jag jobbar mån-fre 12-18 och ibland helger, lägger och tar alltid upp barnet själv och gnäller ALDRIG över min situation....Kankse om du skulle försöka gnälla mindre skulle du inse att tiden går för snabbt för att klaga på allt.....Förlåt om jag är lite hård, men känns som alla på denna bloggis.se bara gnäller hela tiden, och mest för sina barn då....skaffa inte barn om man inte kan eller orkar ta hand om dem....

Skrivet av Mamma, 2007-08-22 12:28

Men snälla "Mamma", olika barn kan ju vara olika jobbiga. Min brorsa led helt säkert av ADHD, fast min mamma fick ingen diagnos. Han var jobbigare än alla oss andra barn. Jag tycker vidare att man är 2 om att skaffa barn. Har du gett ok till att din man är borta hela veckorna och tycker det känns bra, är det ditt beslut. Om andra tycker det är jobbigt att ha hela ansvaret för barnet själv, har de väl all rätt till det? Om du ska vara helt ärlig, kanske din man tycker det är helt perfekt att släppa allt och dra iväg? Som mamma känner man väl lite vanmakt över det, trots att det kanske är nödvändigt rent pengamässigt!
Du verkar ju även ha ett arbete att sköta och jag personligen kan tycka det är lite slappt av en man att se "chansen" i att arbeta borta då. Hade du varit hemma med barnet vore det helt ok upplagt. Den ena tjänar pengar, och den andra tar hand om barn. Men att sköta ALLT själv tycker inte jag är speciellt ok. Det skulle även jag gnälla över.

Skrivet av Drottningen, 2007-08-22 13:10

Men jag jobbar samtidigt som jag har barnet, och nej hans pappa gillar inte att åka ifrån oss, och visst det finns de barn som är jobbigare än andra, men allt det vet man innan man skaffar barn. Jag tycker bara att alla klagar alldeles för mkt på sina barn. försök få hjälp med en avlastningsfamilj om det är så jobbigt... Mitt barn är inte det lungnaste heller, han vill ha ständig uppmärksamhet. Men livet är för kort för att klaga sig igenom, men visst om folk vill tycka synd om sig själva så är det ju upp till dem...Men som sagt det klagas för lätt idag...

Skrivet av Mamma, 2007-08-22 14:00

Kan inte veta allt innan barnen föds....lr? Och mannen kan man aldrig känna 100%. En man kan nog tycka mycket är "kvinnogöra" men det visar de inte innan barnen föds, antar jag. De vill kanske inte åka ifrån barnet och frun, det är vardagen de flyr. Och vardagens krav. Du verkar ju tycka det E ok. Men ok, det E du. Du kanske rentav tycker det E bra att vara ifrån varandra, en del tycker ju det.

Jag tycker det E bra att klagomålen inte går ut över barnen, att man kan skriva av sig på till exempel en blogg. Men jag tycker lilla_Py, mest beskriver sin vardag, och barnets upptåg E ju en del av hennes vardag. Alla har inte heller samma stressnivå, ska de inte få skaffa barn pga det? Jag menar "Mamma" man kan inte bara peka finger, det finns en massa olika aspekter på hur andra har det och reagerar. Du kan inte veta hur hon har det innan du vandrat i hennes skor.

Skrivet av Drottningen, 2007-08-22 15:01

Jag förstår inte varför du vill ha det till att vi vill vara ifrån varandra eller Vill fly vardagen, det är absolut inte så, min man gör allt för mig och hjälper till i hemmet mer än gärna, vi sköter allt tillsammans när vi ses, det enda är att vi som sagt jobbar på olika orter, och jag tycker att folk klagar...läser man andras bloggar häromkring är det bara massa klagande tycker jasg...och det är tråkigt, alla skulle haft ett antiklagoarmband som dem ger ut på oprah, att inte klaga på 21 dagar då¨kanske man slutar att göra det i fortsättningen, eftersom det är en vana att klaga...men visst, klaga på det är så synd om folk...detta kommer vara mitt sista inlägg eftersom jag känner att det inte är lönt eftersom vi aldrig kommer komma fram till ngt ändå. Alla har olika åsikter, jag sitter på min ort utan ngn släkting som kan hjkälpa mig, ska flyttstädsa på kvällarna med lillen själv eftersom min man jobbar 10-12 timmar om dagen. men jag känner att man utvecklas när man tar nya utmaningar, ska dessutom tillägga att jag e gravid i 3 mån och mår illa jkostant, men heller inget som jag låter komma iovägen, tycker bara det är löjligt att klaga...men visst det e jag det...men alla kan ju inte vara "superkvinnor" heller, man behlver ju nån gnällspik i vardagen...
Ledsen men det är mina åsikter...vet att du "Drottningen" inte håller med, men det kanske är för du blir behandlad som en drottning...vem vet....*Over and out*

Skrivet av Mamma, 2007-08-22 15:26

ni som har ett friskt barn ni klagar och plus aTT er man e hemma..
jag är gift precis som MAMMA här ovan.. men min ligger ute 1-3 veckor i STRÄCK!! och då är det inte bara 2 mil här ifrån utan alltifån 30-100 mil här ifrån. och vi fick oturen ATT får ett sjuktbarn.
Jag tar allt ansvar både för mig själv barnet hemmet och hunden. betalar allt som skal betalas fixar och donar så inget kommer i kläm och tro mig det är inte en dans på rosor.
Vissa dagr kommer ajg på mig själv faen skit jag har inte ätit på 2 dagar inte duschat på 3 dagar golvmoppen har stått i samma vatten i 2 veckor (kanske därför det luktar...)
För jag tar mitt barn i FÖRSTA hand allt som rör henne går först massa MASSA MASSA sjukhus och då har man faen inte tid att gnälla man kan inte sova inte äta man vet inte vad det e för dag man tappar allt som har med verkligehet att göra.
Osså gnäller ni för det lilla minsta...
Tycker faktiskt att Mamma är helt underbar människa..och väldens bästa mamma!!

Skrivet av litenmamma, 2007-08-22 15:51

Jag håller med om att detta blev riktigt löjligt. Det du säger är att du är en "superkvinna" som är bättre än alla andra gnällspikar och latmaskar till kvinnor. Jag har aldrig påstått att din man vill fly för jag känner inte er, jag skrev att det finns de männen. Och om de kvinnorna klagar förstår jag det. Feministen i mig tittade fram och spann på( det finns dock de kvinnorna som vill ta hand om allt vad gäller barnen, som tycker det är ok, att mannen jobbar på annan ort pga det) . Lilla_Pys man verkar inte heller vara den typen av man jag beskrev, han verkar ganska underbar. Men om hon gnäller finns kanske en anledning till det. Alla kan som sagt inte vara superkvinnor som du tycks tro att du är. Det kommer en dag när du inser att du inte är det, och gnäller...........Det är stor skillnad på antalet barn man har. Det blir jobbigare och jobbigare. Speciellt när barnen kan börja förflytta sig själva, för de springer, de klättrar och har sig. Jag vet inte om du har äldre barn än 8mån, men som sagt innan du har det kanske du inte heller bör yttra dig. Hör av dig om 18år igen.
Själv är jag en drottning som arbetar fruktansvärt mycket, och som gör det mesta hemma faktiskt. Att vara feminist fungerar inte i alla lägen, men man kan väl inte ta allt ansvar för hemmet och över barnen för att mannen vill arbeta på annan ort. För din del tror jag det är pengarna han tjänar det beror på, att du tar allt med ro. Du kommer ju även vara mammaledig snart, och har väl antagligen varit det precis m första barnet. Jag förstår om du inte jobbat ihjäl dig rent yrkesmässigt. Och nej, jag ser ingen anledning för dig att gnälla i såns fall. Äh, jag orkar inte med dig........)

Skrivet av Drottningen, 2007-08-22 16:05

Och till liten mamma. VARFÖR VARFÖR VARFÖR VARFÖR arbetar din man borta, när ni har ett sjukt barn hemma. VARFÖR???? Ärligt, vad är Ni för människor. Männen kommer undan med precis vadsom helst, och sedan ska Ni visa upp hur duktiga ni är som inte gnäller. Är männen borta har Ni fan en rätt att gnälla. Varför är de inte hemma och tar sitt ansvar, varför lämnar de allt till Er? En man som är borta i veckor, vad är det att vara stolt över. Och du bara säger att det är din roll att vara hemma själv eller? Nä, jag blir helt frustrerad över Er, och bedrövad. Mamma tycker ju att hennes man är JÄTTEduktig när han väl är hemma! Ja, han är hemma i helgen, och hon är hemma hela veckorna själv. Det är ju inte klokt hur man berömmer sina män för det. Råkar en man diska, städa, eller tvätta är han värsta prinsen. Men vad fan, han har varit med och tillverkat barnen. Varför kan han inte vara hemma med ert sjuka barn lilla mamma, och hjälpa dig? Det kan inte bara vara pengarna som gör att han arbetar borta, antagligen är det jävligt bekvämt för honom. Gud så naiva ni är.

Skrivet av Drottningen, 2007-08-22 16:15

Och ja, Ni är antagligen duktiga mammor. Det är pappornas roll jag undrar över. Och varför man skyddar dom? Och sammanfattat blev jag förbannad över att ni ser ner på andra mammor som råkar klaga då och då.

Skrivet av Drottningen, 2007-08-22 16:25

Okej ett sista inlägg... födde min son på onsdagen och börjasde jobba på måndagen efter, är egen företagare, så jag VET hur det är att jobba hårt...kommer inte heller vara mammaledig med nästa heller...så du din feminist kan ta dina åsikter din femismen betyder ngt....INGEN STANNS det vill säga....för det funkar inte...så är det bara...Och ja jag är superkvinna det är alla starka kvinnor....och man får ungar som man uppfostrar dem...gör man dem till monster så gör man...Sen handlar det om pengar, har man sjuka barn och jobbar så är det så, man kan inte bo på gatan, vem 'är det som är naivman kan inte leva på luft...och hade hennes man inte jobbat hade hon behövt göra det...man kan inte alltid styra över sina jobb....

Skrivet av Mamma, 2007-08-22 16:43

TACk mamma... för att man skall kunna bo och leva måste amn ha pengar och för att få pengar måste man jobba. och jag säger ajg hade mer än gärna jobbat men eftersom min man tjänar mest så har vi bestämt att han skall jobba. MEN när det kommer till större kir ingrepp så finns han med för han har helt underbara chefer och om han vill vara hemma så får han det men han vill jobba dra in pengar så vi skall kunna ha det bra i det svåra kunna unna oss saker när allt känns som värst för att kunna skratta och förtränga saker som varit jobbiga!

Trots jag är en super mamma orkar man inte hur mycket som helst men iblnad har man inget val än att ta det som det kommer man MÅSTE bara orka!

Skrivet av litenmamma, 2007-08-22 16:55

Snälla du, du kommer ingenstans med ditt sätt att tänka i min värld heller. Du kan faktiskt ta och stoppa upp ditt tankesätt. Du skriver här med en enda avsikt, att verka bättre än alla andra. Men det är du inte. Alla sliter och jobbar, och har för länge sedan lärt sig att man behöver det för att överleva. Men när det gäller att arbeta bort veckotals, borde det faktiskt finnas jobb närmare hemmet. Det är det jag menar.

Du skriver ju att man ska vara medveten om vissa saker när man skaffar barn. Varför har du inte lärt dig att egna företagare inte kan vara lediga? Det är inte direkt smart planerat av dig kanske? Man kan ta ett fast jobb innan barnen kommer, då har man en regelbunden inkomst och kan ta ut en ok föräldrapenning. Är det bästa att börja jobba när barnet precis fötts? Nä, jag tycker DET är oerhört oansvarligt. Att inte kunna planera det bättre. Hade du faktiskt haft en ok inkomst, hade din man kunnat ta sämre betalt jobb, och du kunde få mer hjälp hemma. Jag menar, jag är inte född igår jag heller. Men som sagt, attackerar du andra, får du vara beredd på lite skit du med.

Som jag skrev tidigare, är det helt ok att den ena tar ansvaret hemma, om den andra arbetar. Men lilla mamma skrev ingenting om hon arbetade eller inte. Nödvändigtvis behöver inte mannen vara 100 mil bortifrån hemmet för det....Speciellt inte med ett sjukt barn, tänk om det händer något och han inte hinner hem? Nä jag är klar med dig. Vi är överens om det i alla fall, tack för det.

Skrivet av Drottningen, 2007-08-22 17:13

Jag startade mitt företag NÄR jag var gravid, och vad är det för oansvaringt att arbeta när man har barn?? Han är ju med mig hela tiden och han trivs som fisken i vattnet. Nä du det är mammorna som är hemma som klagar mest, "åå det är så tråkigt att gå hemma" "Jobbigt att vara hemma med barnet" m.m. m.m.... Nä jag är mer ansvarig än måånga mammor, och var väl medveten om hur folk säger att man kan inte ha en kariär och ha barn samtidigt, men jag kan ju visa att det kan man visst.. jag hade fast jobb, men det var inget för mig, en kvinnlig chef som trodde att hon ägde världen, nej tack...Och jag kan säga att jag har jobbat på fler ställen med kvinnliga chefer, och dem är så dåliga på sitt jobb att det är skrämmande, måste hävda sig. Det finns som sagt inget mer att säga dig eftersom du tycker annorlunda än jhag, och så kommer det vara, Punkt....Leve de starka kvinnorna och de älskade männen...

Skrivet av Mamma, 2007-08-22 17:48

Yes. Det är sant. Vi tycker olika. Jag tycker inte man arbetar med en nyfödd bebis. Även om vi är sk feminister kan vi se till barnens bästa. Jag tycker lilla mammas liv vore helt perfekt om hon hade mannen närmare sig, som tog ett visst ansvar för ett sjukt barn. Visst kan man arbeta med barn, självklart. Men de kan ju gärna få börja dagis först. Karriär gör man med barnets bästa i bakhuvudet. Att vänta barn, göra karriär och fortsätta föda barn, är inget jag skulle göra. Men du tycker uppenbarligen det funkar.

Ni ser er som starka kvinnor som övervinner allt. Varför gör Ni ens dessa inlägg, när ni redan har alla svaren?

Din chef var kvinna och behövde hävda sig? Och det gör inte männen? Det bror nog inte på om man är man eller kvinna, endast hur man är som person. Männen "ärver" i princip vissa chefspositioner, medan kvinnorna kämpar sig till det. Skillnaden är den i vissa fall. Kanske hade din chef 2 barn hemma, som hon tog hand om galant, utan att någonsin klaga???? För det är ju dom som är superkvinnor. Jag tror banne mig du är en större feminist än mig. Det trodde jag inte i början av detta plitande.

Kvinnor kan klaga. Och det gör män med. Du har aldrig hört män sitta och klaga till varann? Det gör dem. Riktiga mesar kan de vara. Men kvinnor ska inte klaga, för de ska alltid ha en fasad av att vara riktiga trollkonstnärer. De ska bolla jobb, hem, barn, laga mat, handla, tvätt (efter mannen med), skjutsa till barnens aktiviteter, ta samtalen i skolan, ta hand om kompisarnas vänner när de är på besök och däremellan ta hand om sig själv. Jag menar vem försöker man lura, självklart klagar man.

Skrivet av Drottningen, 2007-08-22 18:16

Och sorry lilla_Py att vi fullkomligt invaderat din blogg . Jag skriver inget mer nu. Vill ge lite plats till andra som vill lämna en kommentar. Vi hamnade i ett slags feminist-träsk och jag fick nästan slita mig upp ur det...hehe. Det som var anledningen till allt, var mammas inställning till folk som klagar. Det enda jag kan säga är; Om andra klagar. Låt dem.

Skrivet av Drottningen, 2007-08-22 18:25

hmm.. ursäkta mig som kommer och lägger mig i denna "debatt" men hur hör detta ihop med Lilla_Py's små reflektioner över sin vardag som hon skrivit i SIN blogg? Hon skriver ju på slutet att hon är mycket medveten om att hon är lyckligt lottad som har en man som ställer upp som pappor ska göra. Det är HENNES blogg - inget debattforum. Och jag som tvättäkta ensam (ingen pappa alls att räkna med) helttidsstuderande tvåbarnsmamma ser ingenting i inlägget som förtjänar en "läsarstorm" av det här slaget. Det ser mest ut som en löjlig tävling mellan mamma och litenmamma om vem som är duktigast.

Som representant för de ensamma mammorna vill jag säga: SKÄRP ER! Detta är ju på gränsen till löjeväckande. Blir ni bättre mammor av att klanka ner på andra mammor?? Tror inte det. Stötta varandra istället.

Drottningen: you rock! Mera Du till folket. :P

Lilla_Py: bry dig inte ett skit vad de säger. Varför ska du inte få beklaga dig lite i din blogg då och då? JAG, som ändå är ensam jämt, tar inte illa upp, även om jag då och då småler för mig själv när du klagar på livet som "ensam mamma". Jag förstår ju att du vet skillnaden liksom. Det är förresten starkt att erkänna att man inte är supermamman nr 1 som alltid orkar allting och aldrig oroar sig över sin förmåga som förälder eller tycker det är jobbigt. För det finns inga supermammor. Dessutom framgår det TYDLIGT i din blogg att du är jättelycklig med din man och din son även om du ofta har svårt att tro att du förtjänar det (det gör du!).

Så ta inte åt dig personligt, dessa människor känner inte dig eller din familj.

Kram kram.

Skrivet av Tiger_Lily, 2007-08-22 18:45

jag kan stolt säga jag e super mamman no1

Skrivet av lillamamma, 2007-08-22 19:06

Så bra för dig och dina barn då lilla mamman. Huvudsaken är väl att du tror på det själv ;)

Skrivet av Tiger_Lily, 2007-08-22 19:44

Oj, vilken storm det blev! Kunde inte ana att jag kunde väcka så mycket känslor hos vilt främmnade mammor... Jag sitter här i min soffa och är så glad att jag skrev den här bloggen vid lunch. Hade jag inte gjort det hade jag inte suttit här och skrattat just nu. Jag skrattar ett varmt och hjärtligt skratt och jag är så imponerad över att supermammor orkar engagera sig i en klagande mammas helt vanliga onsdag. Jag hade tänkt skriva en ny blogg nu om hur resten av dagen blev men jag känner mig ordlös. Skrattet bubblar i magen och jag tänker på att allt supermammorna lyckades prestera var att KLAGA på min blogg och på Drottningens kommentarer. Vilken underbar dag i cybervärlden! :) Undrar vad morgondagen har i sitt sköte...

Skrivet av lilla_Py, 2007-08-22 20:35

Har sagt till min älskade lilla Py att jag inte ska skriva kommentarer i hennes Blogg men nu måste jag göra det i alla fall...

Signatur "Mamma" har ju en roligt sätt att se på vad som är att klaga. Att klaga om att någon annan i dina ögon klagar är ju också att klaga vilket innebär att du enbart klagar! Dessutom är det tydligen jobbigt för dig med din situation eftersom du måste framhäva dig om hur duktig du är i dina egna ögon men om det är duktigt att jobba som egen företagare med en liten ser jag som tveksamt (har själv varit egen företagare och jobbat dygnet runt men avvecklade mig själv från det i samband med att sonen skulle födas) men var människa är sin egen lyckas smed.

Det är också stor skillnad på att säga att man är en supermamma och att vara en....

Skrivet av Pys Make, 2007-08-22 20:35

hihi.. älskar du mig.. men gumman då! Jag vill inte göra dig ledsen men jag försöker undvika att bli inblandad i äktenskapsbrott, speciellt med småbarnsmammor ;)

Ja det här inlägget lär definitivt hamna högst på mest kommenterade denna vecka, tack vare "supermammorna" ;)

Skrivet av Tiger_Lily, 2007-08-23 00:04

Var har jag varit? Det här är ju alldeles lysande.
Skönt med en ordentlig diskussion nån gång.
Har bara en sak att säga:
Eller två då:
Det här är lilla_pys blogg och då alltså hennes version.
Jag är imponerad av dessa "supermammor", även om jag innerst inne inte tror ett skit på deras lalala-jag är så bra-mentalitet.
Kom igen nu va. Jag ger det 5 år, max, sedan kommer dessa mammor att göra en helt sansad "Bree van der Kamp":
I think I´m having a nervous breakdown.

Skrivet av Diana, 2007-08-23 17:05

Vill egentligen inte heller lägga mig i som pappa då .
Men vilken tur att man bara är förälder.
Och att dessa supermorsor har fått mig att inse hur orden "man blir som man umgås" kom till
Det vill jag verkligen tacka för.
Förstår inte denna mentaliteten vem är bäst på vad.

Skrivet av swede, 2007-08-24 13:17

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?