En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
lilla_Py

lilla_Pys öden och äventyr

Försurad hela vägen upp i munen och smittar av sig

En rödhårig gäst på Rachel Ray (som jag brukar ha på men sällan tittar på) sa en klok sak nyss: Kvinnor ser glömska som respektlöshet. Och det är så sant, i alla fall med mig. I början av mitt och makens förhållande blev jag oerhört ledsen när han glömde saker, allt från att ringa och tala om att han blev sen till att berätta att han skulle bort nästa kväll. Efter några år lärde jag mig att inte förvänta mig något annat och därför sårar det mig inte längre. Men frågan är om jag inte känner mig kränkt i alla fall. Maken går in i försvarsposition när jag nämner att han har gjort fel (enligt min standard eller mitt sett att se på världen) och säger att det beror på att ingen vill göra fel. Jag tror att det beror på mitt tonfall eller mitt ordval och jag försöker säga det annorlunda eller inte alls. Ibland lyckas jag inte…

Det senaste är en enkel grej men som gör mig vansinnig. I förrgår bad jag honom bestämma hur vi skulle göra med den fina tröjan sonen fått av sin farmor. Ska vi behålla den eller ska vi lämna tillbaka den. Problemet med den är att den ska tvättas på 30 grader och om jag ska dela på den och resten av tvätten så kommer den aldrig att bli tvättad. Hade den kommit från min mamma hade jag bara tvättat den på 40 grader med resten och accepterat att den kanske inte är lika fin efter ett tag men då skulle den i alla fall bli ren. Vem gör barnkläder i material som ska tvättas i 30 grader? En som inte har barn är min gissning, men den diskussionen kan vi ta en annan dag. Eftersom min relation med sonens farmor är lite ansträngd för tillfället så låter jag helt enkelt maken ta ansvaret för detta. Jag bad att han skulle berätta för mig vad han kom fram till före morgonen så att jag visste om jag skulle tvätta dem. Idag en hel dag senare har han fortfarande inte berättat vad han tycker vi ska göra med den. Det är en bagatell jag vet men det är något som är fel när han glömmer bort det. Kanske försöker han bara berätta att inget svar också är ett svar eller också räknar han med att jag ska ett beslut när jag har tröttnat på att vänta. Men det tänker jag inte göra, inte den här gången. Tröjan får ligga på bänken i köket tills han ser den och förhoppningsvis kommer ihåg att det var något han skulle göra med den. Anledningen till att jag skriver det här är för att han har slutat läsa min blogg vilket jag också är lite sur över. Nu straffas han och jag hoppas att han läser det fast jag vet att han inte gör det… Undrar vad min störning kallas? Vill jag veta?

Jag har också kommit fram till en annan sak. De sista veckorna har jag varit irriterad och rastlös på allt och alla (utom sonen så klart) och som en blixt från klar himmel insåg jag att jag inte kan ha tålamod med andra när jag inte har det med mig själv. Jag är arg på mig själv, jag är sur på mig själv och jag är irriterad på mig själv utan att egentligen veta varför. Jag förtjänar inte all denna ilska som bor inom mig. Jag gör så gott jag kan och jag kan inte göra bättre just nu. Är det verkligen anledning nog att hata sig själv? Jag är inte perfekt, inte alls perfekt, inte ett dugg perfekt bara en människa med mina fel och brister. Jag har varit rastlös och liksom inte fått någon ro men jag orkar inte göra något åt det, orkar faktiskt inte göra något alls. Mer än irritera mig på allt och alla inklusive mig själv…

Rent fysiskt mår jag inte heller så bra. Jag är förkyld, seg, megaslö och har ont i huvudet nästan varje dag. Alla prover är bra och min reservdel mår kanonbra. Den har aldrig mått bättre faktiskt men jag har svårt att glädja mig över det. Det känns som att jag försurar hela min omgivning.

~Py~ som ska hindra sonen från att riva köket och kanske göra illa sig

Skrivet av lilla_Py, 2007-10-12 12:36

Reservdel?

Skrivet av Diana, 2007-10-12 14:47

Kolla in myran_mia, gissa vem? Inblandad i en stor debatt om barn...Hon äger en sexshop, det är hennes företagande där sonen är med varje dag, hon är runt 25 eller yngre. Gav iaf mig intrycket att hon var en stor karriärskvinna med gedigen erfarenhet av barn, ord är lätt att förvränga.

Du är bra som du är.

Vad gäller din man, är det enda som biter att använda samma mynt. Jag väntar tills min man inte orkar leva i svinstian själv, och börjar städa och tvätta. Jag märkte tidigt tendensen att liksom bara se till att högarna växte i rask takt när han visste att jag tills slut tog hand om skiten. Nu vet han att skiten ligger kvar i veckor om han inte tar hand om den själv. Är fanimej ingen betjänt. Alla män är olika, men med honom känner jag att man behöver lära honom redan nu, annars har man två barn att ta hand om.

Skrivet av Drottningen, 2007-10-12 19:17

Kolla in HCAA oxå, hennes man. Eller pojke, ordet man är att ta i. Ser ut som en finnig pojke iaf.

Skrivet av Drottningen, 2007-10-12 19:35

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?