En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
lilla_Py

lilla_Pys öden och äventyr

Jul, jul, strålande jul...

Så var julen över. Ännu en jul har kommit och försvunnit in i minnenas dimma. Kvar finns som vanligt känslan av att ha missat något. Att det gick för fort och att jag inte njöt tillräckligt. Jag spelade in julkalendern och tittade på den innan vi lämnade huset men missade Karl-Bertil. Det börjar bli en tradition i sig…

Vi övergav vårt julparadis som inte riktigt känns som hemma längre eftersom vi bjöd klart och vann budgivningen på vårt nya hus på fredagen innan helgerna. Vi kommer inte att bo här nästa jul och det la en sordi över stämningen och både jag och maken kände av det. Vi hade inte tid att prata om det men på kvällen när vi kommit hem igen och sonen somnat råkade jag nämna känslan och han kunde bara hålla med. Vi vet att vi är ledsna över det här och vi älskar verkligen vårt hus, vårt första riktiga hem, men vi vet båda att vi måste göra något åt situationen och att flytta är det enda recept vi hittat.

Vi spenderade större delen av julaftonen på fiendemark, det vill säga hos makens föräldrar. Jag har anlagt en helt ny attityd gentemot dem och det hjälper men gör inte att jag känner mig trygg där. Men det har jämnat ut maktbalansen lite. De gör inte längre saker som, de måste veta vid det här laget att, jag avskyr, bara för att reta gallfeber på mig. Numera gör de bara korkade saker för att de inte tänker på hur korkade de är, tror jag i alla fall.

Sonen fick i alla fall en hel hög med paket och han tröttnade efter de två första. Resten fick vi öppna åt honom. Jag förstår inte varför det ska vara så vansinnigt mycket köpande bara för att det är jul. Fast de vill ju gärna köpa saker även om det är mitten av september eller början av mars. Det spelar ingen roll för dem när det köps saker, det verkar bränna i plånböckerna vilken tid på året som helst men det är en annan historia. Sonen fick i alla fall mer leksaker än han leker med eftersom han tycker mest om att leka med fjärrkontroller, mobiltelefoner, bläckpennor och decilitermått, något som de totalt ignorerade och gav honom traktorer, en beanbag med motiv från filmen Cars och en radiostyrd bil. För att vara ärlig fick han också kritor, ritblock, en bok, ett pussel och en bongotrumma som hans mamma tyckte var ganska bra julklappar. Det är mest mängden jag irriterar mig på.

Av mig fick han en pojkdocka, new born baby boy, klädd i pyjamas och med potta, blöja, mat (?!), nappflaska och nappar. Jag har tagit bort allt utom själva dockan och pyjamasen. Roade mig med att läsa bruksanvisningen (?!) för nämnda docka på julaftonskvällen efter att sonen somnat. Instruktionerna började med texten:

”Kära föräldrar, Vi gratulerar er till köpet av en produkt från Zapf Creations AG. Baby born är den enda dockan med 9 verklighetstrogna funktioner som fungerar utan batterier. Din leksakshandlare informerar er säkert gärna om de mångsidiga Baby born tillbehören. Vi önskar er och er dockmamma mycket nöje och många roliga stunder med er Baby born Boy docka.”

För det första ville inte leksakshandlaren informera mig om någonting vid köpet och jag fick tvinga ur personalen huruvida dockan var verklighetstrogen eller inte med hot om milt våld (mot förpackningen naturligtvis och absolut inte mot personalen) och jag tvivlar starkt på att de gärna hjälper någon med något förutom att befria dem från lönen!

För det andra blev jag så arg att jag såg rött när jag insåg att jag nu gjort min son till en ”dockmamma”. Jag kunde väl kanske acceptera att han blivit en dockpappa men jag tvivlar på att han själv skulle gilla den beskrivningen. Allt jag ville var att ge honom en docka som såg likadan ut som han själv, eller i alla fall påminner om hans egna kroppsdelar. Ska det vara kriminellt att vilja ge sin son en docka? Jag har inte vågat läsa bruksanvisningen på den radiostyrda bilen eftersom det antagligen står att vår racerkille ska ha så skoj med sin nya bil… Jag avskyr påtvingade könsroller! Jag hörde Magnus Betners röst i mitt huvud när han säger åt sin påhittade son att han ska gå ut och klättra i träd trots att han har brutit nacken medan han blåser på sin lilla söta dotters skrapade knä och säger ”stackars liten”. Världen är en rutten plats och jag vet inte hur jag ska kunna göra den bättre. Tydligen inte genom att köpa en docka åt min son i alla fall…

~Py~ som blir så vansinnigt arg när samhället ska bestämma över människan

Skrivet av lilla_Py, 2007-12-26 20:29

Hahaha precis vad jag skrev i min blogg. Varför kan inte pojkar leka med dockor? Ne, fortfarande 2007 tror de att vi bygger en jämställd värld genom att flickor ska lära sig ta hand om barn, servera te och pojkar ska lära sig mecka med bilar.....vad otroligt ballt att du faktiskt var den mamman som köpte en docka till din son! Hurra för dig.

Skrivet av Drottningen, 2007-12-27 14:59

När min son fyllde tre, var hans största önskan en dockvagn eftersom storasyrran (fyra år) hade fått en. En ljusblå paraplysulky fick han. Han körde runt sin kanin och sina bilar i den. Han är snart sexton nu och verkar straigt ;) So far so good ;) Håller med dig för vad spelar det egentligen för roll? Huvudsaken är väl att de är nöjda eller?

Skrivet av Diana, 2007-12-28 17:04

Vart har du tagit vägen? Miss ya.

Skrivet av Diana, 2008-03-15 12:48

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?