En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in
lilla_Py

lilla_Pys öden och äventyr

Det här är min blogg! Här skriver jag vad jag vill, när jag vill och hur jag vill.

Jag är nästan trettio, mamma till underbar son, hustru till underbar make, före detta kattmatte, husägare, heltidsanställd, halvtidsstudent, lekfull, älskad, kreativ, trött, glad, busig, kärleksfull, pålitlig, svår att komma nära, okrossbar.

Jag avskyr att börja saker jag skriver med att nämna min man. Det beror på att jag inte vill definiera mig som gift. Jag är gift men jag är verkligen inte bara gift. Jag är en maka och numera en mamma men jag är så mycket mera. Ville bara nämna det innan jag börjar.

Maken bestämde sig för att släppa sitt jobb när vi insåg att ett plus verkligen betyder en till i familjen, det vill säga någon gång kring första ultraljudet. Men det var inte så lätt att avveckla sin egen insats. Han kämpade bra och i slutet av augusti förra året började han på ett mycket mindre tidskrävande arbete. Han som var van att jobba tre helger av fyra, börja vid sju-åtta på morgonen och sluta vid åtta-nio på kvällen, en bra dag, vid dåliga dagar kunde han åka tillbaka efter nio och kämpa på tills gryningen för att sen börja om igen, blev alldeles förvånad över hur lite en vanlig anställd behöver jobba för högre lön och mer pengar i plånboken. Men så fort lille bebisen kom till oss var...

Skrivet av lilla_Py, 2007-05-15

Visa hela (1 kommentar)

Inatt konstaterade jag att jag bloggar för min egen skull. Jag låg där efter katastrof schlagern och tänkte på vad jag skulle blogga om idag. Efter spindelinsidenten tidigare i veckan tar det lång tid för mig att ta mig i säng. Jag måste ruska alla täcken, kuddar, filtar och lakan innan jag kan somna. Sen måste jag se till att ingenting hänger ner någonstans som kan ge kompisarna lift upp i min säng. Jag ska inte göra det lätt för dem i alla fall. När jag så relativt riskfritt kan lägga mig är jag så full av adrenalin att jag omöjligen kan somna. Då ligger jag där och funderar på vad jag ska skriva nästa dag. Igår låg jag till och med och formulerade min nästa blogg i huvudet och så klart kom jag inte ihåg ett skvatt när jag vaknade.

Jag skulle kunna berätta vad jag tyckte om schlagern igår men Luuk sa allt under sändningen. Han borde ha vunnit tycker jag. Men eftersom det inte gick att ringa på honom så är jag glad att resten av svenska folket höll med mig om att...

Skrivet av lilla_Py, 2007-05-13

Visa hela (1 kommentar)

Jag älskar den där stunden när jag nästan har vaknat på morgonen. Då jag vänder mig och finner min man där bredvid mig. Jag kryper nära honom och njuter av att sonen sover och dagen inte riktigt har börjat. Så startade jag även denna morgon. Men något störde lite gran. Det killade på kinden, neremot hakan vid mungipan och det försvann inte.

Jag flög upp på mindre än en hundradelssekund satt jag i sängen med benen i kors. Jag misstänker att fåniga, våpiga ljud kom ur min strupe medan jag bultade på min älskades ben och pekade på spindeln som snabbt som attan försvann vid min huvudkudde. Klockan var tjugo över sex och han fattade naturligtvis ingenting av mina ljud och pekanden.

När han hade gnuggat sömnen ur ögonen, gäspat och konstaterat att jag väckt sonen frågade han vad det var jag yrade om. Av det svarta vedervärdiga monstret med alldeles för många ben fanns så klart inte ett spår men det killade fortfarande på min kind och jag klarade inte av att röra mig...

Skrivet av lilla_Py, 2007-05-11

Visa hela (3 kommentarer)

Idag tror jag att det är dags att ventilera problemet mamma och då menar jag inte min egen mammaroll utan den kvinna som numera går under benämningen MORMOR det vill säga min egen mamma.

Mina tonår saknade något som jag inte begrep då. Jag var aldrig vedervärdig, obetänksam eller farlig. Jag hamnade aldrig i farliga situationer, kom aldrig hem sent eller ringde hem till mamma stupfull och inte visste var jag var. Jag var så rädd för allt jag satt hemma och var barnvakt åt min lillebror medan min mamma var ute och roade sig.

Jag var rädd för att vara till besvär och jag var rädd för att göra henne orolig. Det lyckades inte för trots att jag aldrig har utsatt mig för några former av farligheter blev jag allvarligt sjuk. Det gjorde att min mamma aldrig kan sluta oroa sig för mig. Jag älskar henne men jag önskar att jag hade gjort någon slags revolution mot henne när jag var ung och dum istället för när jag ska vara vuxen och smart. För situationen är ohållbar!

Igår...

Skrivet av lilla_Py, 2007-05-10

Visa hela (1 kommentar)

Vår son är en riktigt glad kille. Det vet vi om. Det är sällan han är ledsen någon längre stund. När han är trött och inte vill sova så är han inte glad men det går över om vi lyckas få honom att sova i alla fall en kvart. Jag trodde inte att barn var så här glada. Det får mig att tänka på barnet som inte föddes. Var det inte meningen att h*n skulle få födas eftersom vi skulle få sonen, den bästa lilla människan som någonsin fötts?

Jag finns för att min mamma inte fick behålla barnet före mig. Jag har vetat det ganska länge, sedan tonåren i alla fall och det är något jag brukade tänka mycket på i mina nattsvarta stunder. Jag tänkte att jag bara finns för att han inte gör det. Jag var nämligen övertygad om att det hade blivit en pojke och att mina föräldrar skulle ha slutat skaffa barn efter det. De slutade nämligen efter att min lillebror föddes och då slutade min pappa älska mig. Fast jag minns väl inte direkt att han älskade mig innan lillebror kom men...

Skrivet av lilla_Py, 2007-05-07

Visa hela (0 kommentarer)

Att småbarnsföräldrar får lite sömn och lite sex är knappast någon hemlighet eller något speciellt revolutionerande påstående. Jag och min man tyckte att vi hade koll på det. Sonen började sova hela nätter redan vid tre månaders ålder och han hörde varken om vi älskade eller hade trettio trumslagare på besök. Men det är klart att sovmorgon är ett minne blott och mysigt helgsex vid alla möjliga tider på dygnet har också försvunnit sin kos. Inte så mycket på grund av barnet, eftersom hans middagslur är mellan en och tre timmar lång och han sover lika tungt då som på natten, utan på grund av barnets farmor och farfar som kan titta in precis när som helst. Sedan vi fick barnet är vårt hem inte längre vårt hem utan en mötesplats för generationerna att byta erfarenheter med varandra. Jag fattar inte hur vuxna människor som har egna barn, även om de numera är skäggiga och inte alls lika mjuka, gosiga och underbara, kan bli så otroligt fjolliga så fort de får se sitt...

Skrivet av lilla_Py, 2007-05-04

Visa hela (0 kommentarer)

Jag satt här klockan halv sju på morgonen och kände mig ensammast i världen. Maken är på tjänsteresa igen och är borta över natten. Han åkte tidigt i morse och väntas hem sent imorgon kväll. Stackars mig som måste ta allt ansvar och vara ensam förälder i två dagar och en natt. Så läste jag en artikel om en kvinna som varit ensam mamma i åtta månader. Inte nog med att hon hade barnet att bekymra sig om, hon hade bekymmer för sin man också. Han satt nämligen i fängelse i Iran... Nu skulle han i alla fall få komma hem och träffa sitt barn för första gången. Nu är det inte så synd om mig längre... Allt är relativt och jag har en förmåga att överdriva min egen utsatthet.

Jag tror starkt på att alla människor har en inneboende styrka som tar oss igenom de svårigheter vi ställs inför men jag undrar om jag skulle klara av förlossning ensam om min man var i Iranskt fängelse. Jag tror att jag hade fått tagit in kavalleriet iform av uttökad familj. Men jag ser det som ett...

Skrivet av lilla_Py, 2007-04-17

Visa hela (0 kommentarer)

Barnet fick sin andra vaccinationsspruta i fredags. Han skrek som en stucken gris och jag grät i hjärtat. Stackars barn skrek och skrek och jag kunde inget göra för att han skulle må bättre. Jag älskar honom så mycket och maktlösheten när han är ledsen är värst.

Som reaktion på vaccinet har han varit smågnällig hela helgen. Maktlösheten växer och ångesten också. Det accelererade för varje timme och kulminerade på söndagskvällen. Jag har aldrig sett honom så och jag hoppas att det inte blir så här jobbigt nästa gång. Han somnade efter mycket om och men och jag drabbades av lugn i hjärta och hjärna. Somnade gott och hela familjen sov till fem då barnet bestämte sig för att det vad dags att vakna.

Idag är han också gnällig. Hoppas att det fortfarande är sprutan och efterdyningar av gårdagen. Han har i alla fall satt i sig en hel tallrik gröt med tillhörande katrinplommonpuré och sen kräkts upp hälfren så allt är som vanligt på den fronten. Trodde aldrig på...

Skrivet av lilla_Py, 2007-04-16

Visa hela (0 kommentarer)