machinas bloggis
Excuse me while I kill myself.
Min pojkvän vill ha paus, för han orkar inte med mig och min familj (!?). Är inte så förstörd som jag borde vara.. Grinat ett par gånger, men det är inte så att jag ligger förstörd i sängen och stirrar in i väggen.
Ringde min bästa vän och snackade med henne.. Hon har räddat mig ur skiten hur många gånger som helst och hon lånar alltid ut en axel när jag behöver. Hon är min ängel..
Det finns ingenting som heter "paus" och det har jag förklarat för honom. Jag säger att antingen är det slut eller så är det inte det. Men han vill ändå ha en paus. Jag vet ju ändå att det kommer ta slut, så varför dra ut på det? Jag kan inte ändra på mig, det vet han. Och jag kan än mindre ändra på min familj.
Men det är ju tur att det bara är mig det är fel på. Han är perfekt och har absolut inga fel.
Ena stunden är jag världens bästa, den bästa flickvän han haft och jag är så jävla bra och perfekt. Andra stunden är jag ett enda stort jävla fel. KAN DU BESTÄMMA DIG NÅN JÄVLA GÅNG?!
Som jag sa till min vän; orkar jag verkligen? Annars brukar hon säga "dumpa idioten", men så sa hon inte nu.
Orkar jag med all denna skit? Orkar jag med att bli kallad allt elakt han kallar mig? Orkar jag med hans aggressionsutbrott?
Men sen frågar man ju sig också "orkar jag utan honom?". Svaret är både ja och nej.
Jag saknar att stå på egna ben och göra det jag själv vill. Men utan honom har jag inget liv. Men.. Jag klarade mig galant innan jag träffade honom och hade världens mest underbara liv.
"Because I know that's weakness in your eyes
I'm forced to fake, a smile, a laugh
Every day of my life".
Han tycker jag är töntig när jag gråter. MEN TYCK DET DÅ. Är så jävla less på att bli dumförklarad så fort jag visar mina känslor.
Och sen kommer vi till den delen då det tar slut och han skaffar ny flickvän. Mitt ex lovade att inte skaffa nån ny direkt efter att det tagit slut. Efter en vecka hade han blivit tillsammans med sin "kompis" som han började träffa precis innan det tog slut.
Min pojkvän hade varit singel i en vecka innan vi blev tillsammans. Han hade lovat sitt ex att inte bli tillsammans med nån direkt. Varför lova nåt man inte kan hålla?
Pojkvännens ex ska vara jävligt glad att hon (eller han också för den delen) inte kände mig när de var tillsammans, för då hade det garanterat gjort mer ont.
Men jag vet att han kommer skaffa ny flickvän direkt. Oavsett vad han än säger.
Det kommer göra ont, men å andra sidan, då har han ju nån ny att terrorisera! Då slipper JAG hans utbrott. Ska bli kul att se om hon klarar av det lika länge som jag gjort.
Det löser sig säkert, vi kommer säkerligen vara tillsammans och skaffa barn och hela köret. Jag menar, vi har ju allvarliga planer på att flytta ihop och jag har sökt jobb i hans kommun för att vi ska kunna skaffa lägenhet där. Vi har börjat köpa saker till våran lägenhet och ja..
Jag vet fan ingenting längre. Men imorrn ska jag bli full, oavsett om vi går ut på krogen eller om jag sitter hemma ensam och dricker och gråter.
Ikväll är då det avgörs.
Hoppas för allt i världen att jag inte får mina ångestattacker som jag brukar få, för då är jag kapabel till att göra vad som helst. Har varit nära självmord flera gånger förut.. Men det är han absolut inte värd. Han ska inte få det nöjet.
Skrivet av machina, 2006-03-02 16:33
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.