machinas bloggis

Varje dag när jag kommer hem från jobbet måste jag ventilera allt som hänt under dagen. Det är nämnligen så att jag vantrivs på mitt jobb och jag stör mig på större delen av mina arbetskamrater.
Det finns en person, vi kan kalla henne A, som snackar skit om allt och alla och som är på mig HELA tiden och klagar. Hon klagar inte på mitt arbete, utan att jag "rör på munnen" (?!) och att jag har exém i ansiktet.
Att jag "rör på munnen" verkar vara hennes livs mysterium. Hon frågar mig gång på gång varför jag gör det och jag märker att hon sneglar på mig så fort jag vänder sidan till. Och exémen frågar hon om även fast jag har förklarat att jag inte vet varför jag får dem och att de inte går bort oavsett vad jag än gör.
En sak om jag gick omkring och harklade mig och snorade hela tiden och hade stora skärsår i ansiktet. DÅ kan hon påpeka att det är störande att jag låter hela tiden och fråga varför jag har sår.
Och hon snackar skit om precis alla så fort de...

[ ] Sluta snusa/röka (dels för att slippa det fysiska och dels för att slippa ångesten)
[ ] Börja motionera
[ ] Sluta tala först och tänka sen (lovar saker som jag inte håller)
[ ] Bli en bättre kompis/flickvän/dotter/syster (visa att jag bryr mig och finnas för dem som de finns för mig)
[ ] Sluta vara otrevlig mot folk som inte förtjänar det
[ ] Sluta snacka skit om folk (behandla andra som jag själv vill bli behandlad)
[ ] Börja behandla andra som jag själv vill bli behandlad
[ ] Sluta lägga mig i andras liv (klarar inte av när folk lägger sig i mitt liv)
[ ] Börja ta hand om hemmet (diska, dammsuga, tvätta osv)
[ ] Sluta ta ut mina aggressioner på fel personer

Okej, jag skulle tydligen inte ha mer än 10 punkter. Verkar iofs logiskt eftersom lista skulle bli oändlig annars. :P

Som ni kanske märker är min attityd en stor del av det som jag vill ändra på. Och det är det som är det svåraste.. Hur gör man något åt sitt humör och hur man är? Jag stör mig...

Fick en kommentar på min förra blogg där en person skrev att jag borde skriva en lista på 10 saker jag tycker/tror är helt omöjliga att ändra på och sen beta av dem en och en. Listan kan nog göras väldigt lång, men jag uppdaterar vartefter jag kommer på saker eller klarar av att ändra på något.

[ ] Sluta småäta
[ ] Sluta hetsäta
[ ] Sluta snusa/röka
[ ] Börja motionera
[ ] Sluta ha attitydsproblem
[ ] Sluta tala först och tänka sen
[ ] Bli en bättre kompis/flickvän/dotter/syster
[ ] Sluta vara otrevlig mot folk som inte förtjänar det
[ ] Sluta snacka skit om folk
[ ] Börja behandla andra som jag själv vill bli behandlad
[ ] Börja äta ordentligt
[ ] Sluta lägga mig i andras liv
[ ] Börja ta hand om mig själv
[ ] Börja ta hand om hemmet (diska, dammsuga, tvätta osv)
[ ] Börja träna ryggen regelbundet
[ ] Sluta ta ut mina aggressioner på fel personer

More to come..

Jag mår dåligt för första gången i år.. Känner mig så tom. Vill bara ligga hemma och gråta. Orkar inte göra nånting, vill inte göra nånting. Orkar knappt med mig själv. Orkar inte med andra.

Jag har blivit något jag hatar. Jag har blivit en bitter människa. En människa som bara klagar och gnäller och är allmänt negativ. Allt är fel. Alla är fel. JAG är fel.
Jag försöker ändra på mig, jag försöker vara glad och framåt. En sån där människa som alla avgudar. Men jag misslyckas så jävla stenhårt.

Tänkte ta livet av mig igår kväll. Eller ja, jag tänkte gå ut och lägga mig i skogen och frysa ihjäl. Kände mig så tom..
Och så kommer man hem och mamma börjar gråta direkt och säger att hon mått dåligt hela helgen över hur hennes "pojkvän" behandlar henne.
Hon är aldrig glad längre. Har inte hört henne säga nåt positivt på flera månader.. Hon bara spyr ur sig galla. Man skulle nästan kunna tro att jag brås på henne? Haha.
Nejmen jag vill inte...

Får ni nånsin en såndär känsla att ni bara har lust att gå lös med ett baseball-trä och slå ner folk?
Mitt ex är på mig igen och indirekt hotar mig. Rör han mig får han tillbaka tio gånger om.. Men ändå. Jag är inte speciellt rädd för honom. Han har hotat mig ända sen det tog slut för över två år sen och han har inte gjort ett skit.
Så länge jag är tillsammans med min pojkvän har jag en fet backup ifall han skulle göra något. Ett samtal och han ligger och simmar i sitt eget blod.
Jag hatar honom och jag hatar mig själv för att jag var tillsammans med honom. 1,5 år av mitt liv slösade jag bort på honom. När det tog slut var jag singel i ett år innan jag träffade min nuvarande pojkvän som jag varit tillsammans med i mer än ett år.
Men hursomhelst, under det året som jag var singel levde jag verkligen livet. Jag hade så jävla kul och livet var verkligen en dans på rosor.
Visst är det underbart att ha en pojkvän istället för att knulla runt.. Men allt har...

Min pojkvän vill ha paus, för han orkar inte med mig och min familj (!?). Är inte så förstörd som jag borde vara.. Grinat ett par gånger, men det är inte så att jag ligger förstörd i sängen och stirrar in i väggen.
Ringde min bästa vän och snackade med henne.. Hon har räddat mig ur skiten hur många gånger som helst och hon lånar alltid ut en axel när jag behöver. Hon är min ängel..

Det finns ingenting som heter "paus" och det har jag förklarat för honom. Jag säger att antingen är det slut eller så är det inte det. Men han vill ändå ha en paus. Jag vet ju ändå att det kommer ta slut, så varför dra ut på det? Jag kan inte ändra på mig, det vet han. Och jag kan än mindre ändra på min familj.

Men det är ju tur att det bara är mig det är fel på. Han är perfekt och har absolut inga fel.
Ena stunden är jag världens bästa, den bästa flickvän han haft och jag är så jävla bra och perfekt. Andra stunden är jag ett enda stort jävla fel. KAN DU BESTÄMMA...

...Och tacka fan för det.

Drömde om en kille jag varit kär i till och från i flera år. Han hade blivit tillsammans med en negress och det skumma i just detta sammanhang är att han hellre skulle skära av sig en hand än att röra en mörkhyad.
Jag var grymt jävla svartsjuk pga detta och har för mig att jag gjorde något, typ sa något till honom om detta precis innan jag vaknade.. Hade varit kul att se hur det slutade.

Varför drömmer jag sånt här egentligen? Varför kan jag inte få ha normala drömmar? Jag vill inte ha honom på hjärnan igen..

Jag drömmer så hemska drömmar att, oavsett hur länge jag än sover, alltid är trött. Jag har sökt hjälp för detta, men det enda läkaren sa var att jag skulle motionera (!?). Visst, det finns väl knappast någon medicin som får en att sluta drömma. Sömntabletter är väl inte ens att tänka på.. Som att ge bantningspiller till en anorektiker. Men vad ska jag göra? Gå till en psykolog? Det är ju uppenbarligen något som är fel i mitt liv eftersom jag sover så oroligt. Vad kan jag bara inte komma på. Just nu är det bättre än på länge.

Inatt drömde jag att min mamma hängde sig. Jag var med henne då hon satte snaran runt halsen men hon bad mig att gå ut för hon ville inte att jag skulle se/höra när snaran drogs åt. Jag försökte hindra henne men gick ändå ut. Skrek och grät som ett litet barn.. Det var så hemskt. Sen vaknade jag och var livrädd. Gick upp och kollade om hon gått till jobbet eller om hon tagit livet av sig (jag har mina skäl till att tro att hon skulle...