Gha, jag har bara lust att döda varenda jävla fjortis jag ser.
Jag minns när jag var 18 år och gick i skolan och vi hade en lektion där det var blandade klasser (2:or och 3:or). Några tjejer och killar satt och snackade om en fest där alla var sååå fulla, och alla spydde och de drack hb och yadi yadi yadi.
Jag kunde inte hålla käften utan frågade "Ni har inte fyllt 18 än va?".
De svarade "Nej, märks det?". NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄE. Absolut inte.
De kom på sig själva med att låta som fjortisar och blev sen tysta, haha.
Det värsta som finns är fjortisar som snackar med fejkad dialekt, som säger "iii" och "sss" och försöker få det att låta som dom är uppvuxna på Östermalm fast de kommer från hooden. Vad är det coola med det? Alla vet att ni är fjortishoror som kommer från splittrade hem med knarkande föräldrar som horar för att få ihop till era kläder. Ni lurar ingen.
GHA! DÖDA!
Skrev en blogg igår som väckte många känslor, och jag läste en blogg...
Visa hela (1 kommentar)
Feta människor (främst brudar) klagar på att det inte finns kläder i deras storlekar.
När jag ska shoppa kläder är det ytterst sällan jag hittar något som passar. För det första ser modet ut som något som kommer längst in i mormors garderob och som hör hemma i en uff-kontainer och för det andra så finns det aldrig rätt storlek. När man väl hittar något som man inte ser ut som en hemlös hora i så passar det aldrig.
Det enda jag hittar som passar är skor, där har jag normalstora fötter.
Men trosor finns bara i 36 och upp till 44 (som jag alltid säger: har man storlek 44 ska man inte ha stringtrosor) och tröjor finns bara i S eller M och jag måste ha XS. Byxor passar sällan heller, iallafall inte de som finns i de "vanliga" affärerna, typ H&M. Där skulle det behövas en blöja för att min minimala rumpa ska töja ut brallorna.
Jag måste åka till en affär som ligger i Stockholm och köpa ett par svindyra märkesjeans (som inte finns här i stan) för att jag inte ska se ut...
Visa hela (2 kommentarer)
Känns som att jag är den enda som är över 15 år här.. Man läser om småbrudar som skriver att de bråkar med sina kompisar och att de inte kan hitta en snäll pojkvän. Deras världar går under.
KOM TLLBAKA NÄR NI ÄR ARBETSLÖSA, TVINGAS SÖKA SOCIALBIDRAG FÖR ATT NI INTE ÄGER EN KRONA, ÄNTLIGEN FÅR ETT VIKARIAT MEN SOM NI HATAR OCH MEST AV ALLT VILL SLIPPA, NI KAN INTE FLYTTA HEMIFRÅN FÖR ATT NI INTE FÅR REGELBUNDEN OCH TILLRÄCKLIG LÖN, ERA FÖRÄLDRAR TJATAR PÅ ER FÖR ATT NI INTE SKAFFAR ETT ORDENTLIGT JOBB, DU FÅR ÅNGEST FÖR ATT DU INSER ATT DU KOMMER GÅ OMKRING OCH VARA OLYCKLIG HELA LIVET FÖR DU HAR INGA DRÖMMAR OCH DE DU HAR KOMMER ALDRIG UPPFYLLAS.
Har ni inte levt mitt liv så vet ni ingenting.
Era problem må verka stora nu, men kom tillbaka om några år..
Visa hela (5 kommentarer)
Mitt ex gjorde mig så fruktansvärt jävla illa, och när det tagit slut frågade folk mig om han någongång hade slagit mig. Det hade han inte gjort, men jag hade hellre önskat att han gjort det istället för att "slå mig psykiskt".
Och om han nu hade slagit mig så hade jag anmält honom och då hade han antagligen åkt i finkan. Det hade gjort mig gott för då hade jag sluppit hans terror efteråt.. "Skaffar du en ny pojkvän så dödar jag honom". Jag minns att när jag dejtade den första killen efter exet så fick jag hålla honom extremt hemlig. Ringde det någon från hemligt nummer när jag var med honom så svarade jag inte. Jag visste att det var han som ringde för att kolla vad jag gjorde.
Träffade jag en kompis av motsatt kön på stan så kunde jag inte stanna och prata med honom ifall att någon som kände exet såg mig.
Jag väntade varje dag på att han skulle göra mig någonting som skulle kunna leda till fängelse, men det hände aldrig.
Fast historyn på MSN hade nog kunnat...
Visa hela (1 kommentar)
Det finns så mycket att skriva, mycket att göra.. Men jag orkar bara inte. Har helt tappat orken till allting. IGEN. Jag som trodde att jag kommit ur det här, men icke..
Kom hem från jobbet och satte mig i köket och pratade med mamma. Kunde inte sitta mer än 10 minuter för jag höll på att somna, sittandes.
Igår jobbade jag 4+4 timmar. Vaknade på morgonen och var skittrött, gick till jobbet, gick hem, åt och stack iväg till nästa jobb. Kom hem vid 22 och kollade på Lost och sen var jag tvungen att sova.
Gjorde egentligen ingenting ansträngande på hela dagen igår, eller idag heller för den delen, så varför är jag så trött?
Jag går och lägger mig runt 23:30 varje dag och går upp 8:00. Det är mer än 8 timmars sömn och när jag jobbade heltid sov jag inte mer än 7-8 timmar och mådde ändå ganska hyfsat.
Iofs finns det viktigare saker än Lost, men vafan.. Man måste få unna sig lite ibland. Orkar inte med att leva annars, haha.
Usch.. Jag är så trött att jag knappt...
Visa hela (0 kommentarer)
En främmande brud kom fram till mig i fredags, kramade mig, skakade sedan hand och presenterade sig.
Min första tanke var "vem fan är hon?". Namnet sa mig liksom ingenting. Tänkte inte mer på det, men sen fick jag veta att det var min pojkväns gamla pök som håller på och snokar på mig på internet.
Pojkvännen var orolig att jag skulle nita henne (var väl därför han inte berättade något direkt) och det trodde nog hon också eftersom hon var så jävla trevlig. Skickade ett inlägg för ett tag sen och skällde ut henne eftersom jag HATAR när folk snokar (tro mig, jag är inte paranoid. Det ÄR folk som snokar), men hon svarade inte.
Haha, det är så kul när folk tror att jag är kapabel till att slåss. I mina tankar dödar jag folk, men i verkligheten vågar jag inte röra någon.
Jag må vara klen fyskiskt, men när det gäller psykiska grejor kan jag knäcka vem som helst. Dessvärre får jag så dåligt samvete när jag väl gör det att jag helst låter bli.
Det har varit en...
Visa hela (0 kommentarer)
Jag överlevde dagen ändå. Det var inte ens i närheten av att vara lika hemskt som jag hade föreställt mig.
Man ska alltid vänta sig det värsta, för då blir man inte besviken sen. Det är nog tamigfan mitt motto här i livet.
Samma sak när det gäller saker man själv gör.. Som t ex ett prov. Förväntar man sig att man ska kugga så blir man ju inte besviken sen om man gör det. Dessutom blir man ju extra glad om man klarar det.
Det är bara att tacka och ta emot.. Jag tjänar pengar och jag fördriver tid. Så varför klagar jag? Det mesta är bättre än att sitta hemma och ha tråkigt.
Jag vill shoppa massor med grejor, men jag känner inte att jag har råd. Jag känner mig fortfarande arbetslös trots att jag har jobb för några veckor framöver.
Tjänar ju inte lika mycket som när jag jobbade heltid och just därför känner jag att jag måste spara.
Det går bara mer och mer pengar för varje dag som går.. Saker dyker upp som måste handlas/betalas, folk fyller år och...
Visa hela (1 kommentar)
De ringde från ett ställe idag och frågade om jag ville ha ett halvtidsvikariat på några veckor. Det ligger typ 20 minuters promenad hemifrån mig.
Fick direkt en klump i magen och började gråta så fort jag lagt på luren.
Visst, jag är extremt trött på att bara sitta hemma och kosta pengar istället för att jobba och tjäna pengar.. Men vafan. Jag vill inte jobba där. Jag vill verkligen inte det. Jag vet redan nu att det kommer bli ett helvete.. Jag kommer vantrivas.
Mamma sa att jag iallafall skulle gå dit och se hur det var.. Självklart ska jag göra det, men om jag slutar efter en dag kommer det bli ett jävla liv.
Jag vet att jag måste ta alla jobb jag får.. Men till vilket pris? Är det verkligen värt att sälja sin själ för några hundringar om dagen? Det känns som prostitution fast inte lika äckligt..
Eftersom jag vill vara anonym så tänker jag inte berätta vad exakt jag jobbar med, men jag kan säga att det har med barn att göra. Och vissa barn är värre än andra,...
Visa hela (0 kommentarer)