Betraktelser från Kalmar
Darn tranq uility
Hej alla (läs enstaka människor som läser min blogg av extrem tristess)!
Här sitter jag, Jens, 26 år gammal en Söndagkväll/natt och skriver dagbok i min hya hemvist, Kalmar. Ville bara summera lite för mig själv liksom.
Funderar för en gångs skull att inte skriva ett genomdeppigt inlägg. Alltså, man kan ju skriva om saker som hänt och så utan att dissikera känslorna in i minsta detalj. Rubriken är en ordlek. Finns ett metal-band som heter Dark Tranquility, så jag tänkte att "Darn" låter coolare i detta fallet. Tranquility betyder ju harmoni och jag tänkte att attans harmoni ungefär.
Eh va kanske ni tänker? (befogat, det medges)
Nä, det känns som man ständigt försöker bli mer lugn, harmonisk och glad. Att man skall kunna sitta helt lugn och avslappnad i en stol och titta in i en vägg och ändå må toppen. Det är väl det som buddhistmunkar vill uppnå iaf.
Anyways, så får jag ofta dåligt samvete för att jag inte gör saker, tex snickrar ihop en hemsida, börjar på teater, börjar sjunga eller vad som helst. Och det här med harmoni och ambition går kanske inte riktigt hand i hand.
Alltså kanske man ska skita i att försöka bli harmonisk, vilket när allt kommer omkring, ändå verkar vara väldigt få förunnat i vår värld. Miljoner människor söker dagligen efter lyckan och lugnet men hittar det aldrig, eller bara för ett ögonblick.
Varför då inte satsa alla resurser på att bli den man vill bli, göra det man vill göra, bara springa och kasta sig ut, utan att veta vart fasen man landar.
Det låter bra i tanken, men samtidigt är det ju så att man nog inte är sugen på att hitta på saker om man mår dåligt eller inte känner sig i harmoni med sig själv och sina mål.
Det känns också som att risken är rätt stor att springa in i väggen om man inte lyssna till sin kropp och skiter i hur man mår. Alltså är detta nog inget bra alternativ after all.
Då borde väl det bästa sättet vara att hitta ett inre lugn och en inre trygghet och därefter göra allt man vill. Det är ju alltid snack hit och dit om att hitta sig själv och det finns miljoner och åter miljoner kurser i hur man ska hitta sin potential etc.
Men tänk om man nu aldrig hittar sitt inre lugn eller en total känsla av harmoni och tillfredsställelse; vad gör man då? Ska man vänta hela livet tills man mår bra och SEDAN göra allt man vill göra. Då slösar man ju bort sitt liv...
Detta var väldigt förvirrande...måste ta en paus. Adios
Skrivet av madball, 2005-10-24 00:30
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.