jag jag jag
Sååå bra dag! Har inte fått något vettigt uträttat alls.
Kom in till stan med 2 ärenden;- 1 köpa present till min kära kompis, 2 lämna tillbaka tröja. Vad hände?, 1 ingen present, 2 tröjan har jag kvar, 3 - fika fika fika, bara härligt tjejsnack med vännerna i timmar. 3 cafeér har jag iallafall hunnit besöka, ätit x-antal kakor och druckit x-antal koppar kaffe. Man är inte direkt känd för sin själv disiplin. Nu är man iallafall uppdaterad om det senaste, har förmedlat sina egna enormt viktiga händelser (bla konstiga chefer som vill bada med en - fy fy fy, + konstig italienare som slickade mig i ansiktet - ännu mera fy och äckel) Hur hamnar jag i dessa konstiga situationer och framförallt vad sänder jag ut för signaler egentligen till folk - det är vad jag undrar?!. Nä nu ska jag ta och göra ngt vettigt.... hm kanske äta (svälter ju nästan vi det här laget -ha ha ha:)
Ps. tack lozt! va gullig du är! Och jag är mkt impad över din själv disiplin (läste din...
Visa hela (0 kommentarer)
nej, faktum är att jag har jobb framöver, men inte just nu vilket är en del av orsaken till mitt lilla dilemma. Ett annat faktum är att jag har ett riktigt bra liv, faktiskt. Sambo, fin lägenhet, massor av vänner och fina föräldrar och syskon. Min pojkvän är skitsnygg och hur bra som helst,(världens bästa kille faktiskt) men ändå känner jag att det är ngt som saknas. Undrar om man någonsin kommer att bli nöjd. Jag längtar till den dagen jag känner mig 300% tillfreds med att bara vara. Hur vet man förresten om man verkligen är kär? Om man är det så borde man väll inte fundera så himla mycket eller? Inte heller flörta med andra eller ännu värre ännu mer. Inte tänka på ngn annan om hur livet skulle vara med den andre personen istället. Om man har varit tillsammans i 3år och allt är kanon, varför känns det då inte rätt? Är det jag som kräver för mycket, eller beror mitt psyko tillstånd på att jag just inte har ngt jobb? Skulle jag kanske ta och sluta och analysera...
Visa hela (0 kommentarer)
jag är mellan 25-30år gammal och borde veta vad jag verkligen vill med livet vid det här tillfället, men istället känner jag mer förvirrad än någonsin. Känns ju helt stört att sitta här och skriva blogg när man inte har någon aning om någon annan skulle läsa det. Och om någon annan skulle läsa det så skulle det ju inte göra någon skillnad annat än att man klassas som en ännu större psyko än vad man redan är, ha ha ha För något år sedan trodde jag att jag skulle bli krönikör efter ha fått en (1 endaste!) krönika publicerad i en tidning. Jag skulle börja jobba på någon av de stora dagstidningarna och skriva 4 krönikor per månad och tjäna multum och däremellan leva livet som en ny svensk Carrie Bradshaw,men det blev visst aldrig något med de... Konstigt;)
Visa hela (0 kommentarer)
Jag tror jag håller på att bli helt knäpp, faktiskt helt störd. Jag har börjat utveckla olika "roliga" hysteriksa skratt för att skrämma slag på min omgivning. Men jag är inte sjuk, nej bara arbetslös men tillståndet jag är i nu är väll ungefär det samma som när man blivit klassad psykiskt störd eller liknande.
Visa hela (0 kommentarer)