mannas bloggis

jag vet inte vad jag ska säga.
jag vill skrika åt dig, spotta dig i ansiktet, slå till dig riktigt hårt.
få dig att förstå.
jag trodde att du var världens underbaraste och bästa kille.
och jag mådde dåligt över att jag inte kunde besvara dina känslor..
nu är jag glad över att jag inte kan det. jag kommer aldrig att göra.

jag vet hur ledsen jag har gjort dig. fast det var ju aldrig MITT fel.
men hur kunde du göra såhär emot mig?
efter allt vi har sagt till varandra.
och som jag tyckte om dig.
hur jag litade på dig..
hur kunde du?
hur kunde du?

jag antar att jag kommer sakna dig ibland
och det kommer kännas sjukt att inte få kramas med dig när jag ser dig.

hur fan kunde du?
jag är så grymt besviken på dig.. jag förstår inte..

jag förlorar alla mina vänner den här gången.

idag har jag varit arg. riktigt arg. arg på alla dryga människor som inte fattar ett piss. arg på vänner som alltid ska hålla på och "glänsa" för mig, jag vet att ni är bäst blablabla. so what, couldn't care less. arg på min lärare som inte kan kolla sina mejl.
blev så besviken, för jag hade verkligen sett framemot att få se hans kommentarer på mina uppsatser. men jag antar att jag får vänta med det.. hursom så är jag ganska duktig. jag har gått på alla spanskalektioner (fast gick hem från en pgr av magont). jag har gjort läxorna. jag har gått hem efter skolan och pluggat. men är det roligt? svar nej.
jag saknar att få skita i allt och bara göra det man känner för. ok mitt liv är/var skittråkigt men ändå. hatar att jag MÅSTE göra saker. förut pluggade jag bara när jag fick 'lust' och ville göra det, bara för att känna mig lite duktig nångång sådär. nu måste jag ju, om jag ska komma in på nåt program.

hej
hejdå