En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

marreaqs bloggis

Mannen utan öde.

Hej o hå! Nu har jag läst klart till sid. 150 och nu ska jag svara på de tre frågorna.

Han förändras mycket under det här stycket i boken, han börjar som en stark, livsglad pojke. Som förvandlas till en svag och smal pojke. Det som man kan märka mest på hans utvecklande är att han inte orkar något mer, hans kropp och muskler försvinner. Som han skriver på sid. 130, där han förklarar hur hans kropp som en gång varit hans vän inte längre finns kvar. Att han varje dag upptäcker något nytt som har blivit "förstört" på hans kropp. Jag tycker att han är en stark pojke under hela det här stycket, han står ut med allt hemskt som han får vara med om, om svält, hårt arbete och många slag mot ansikte och kropp. Ända mot slutet är han fortfarande den starka pojken trots en förtvinande kropp och ett psyke som blir sämre och sämre.
På sid. 123 kan man läsa om hans fantasi, hans dagdrömmar, om ingen kan ta ifrån honom. Det var ett av de sätten som han använde för att fly från verkligheten, samtidigt som han var så närvarande som han var tvungen att vara. Han försökte drömma sig bort till några av de vackraste ställena på jorden, men eftersom det inte var tillräckligt verkligt så nöjde han sig oftast med att drömma sig bort hem, till det hem som han enligt sig själv inte uppskattat då mycket som han borde ha gjort.
Det stycket som jag har valt är de sidor som påverkade mig mest, från sid. 135 och fram.
Jag vet att det är många sidor men jag tycker att allt i stycket verkligen säger något, alla sidor i stycket innehåller något nytt, något hemskt. Den här delen handlar mest om hans insjuknande och man kan följa hur han blir svagare och svagare och tillslut inte bryr sig om något alls. Ett exempel då detta är, i början av sitt besök på arbetslägret så klagade han över smärtan han kände på händerna av verktygen som han använde sig av i sitt arbete, men mot slutet av stycket klagar han inte ens av lopporna som äter av hans varfyllda öppna sår (sid.144). Men ändå, trots allt detta så håller han sin livskraft uppe, jag förstår inte hur, men det gör han. Han känner att det fortfarande finns något i honom som vill leva, trots att man uppfattar honom som halvt död. Han bara fraktas runt, utan att kunna röra sig, utan att bry som om vart han ska eller hur långt det är dit. En sak som jag måste säga och som jag stör mig ganska mycket på, det har inget med själva boken att göra, det är så irriterande att han säger: ”när allt kommer omkring”.

Då va jag klar! Ses imorgon,

Maria

Skrivet av marreaq, 2006-12-12 22:29

Maria,
många bra kommentarer.
Vi pratade ju om ganska mycket av detta på lektionen, men vad är det som händer med honom, som kanske bäst illustreras av den sista meningen i stycket på s 149, där han beskriver en längtan hos honom som verkar varit försvunnen, men som nu återkommer -att han faktiskt vill leva ett tag till och inte dö ännu? (Där blev det en Imre Kertesz-mening...)

cecilia

Skrivet av cecilia, 2006-12-13 16:41

Kommentera:

Signatur:
Skriv här:
Vad heter Pippis författare i förnamn (stor första bokstav)?