Familjen Martinsson i Östersund

När man har ett jobb som jag så får man höra rätt mycket precis när folk lägger på, i tron att jag också gjort det. Tar ett par exempel från igår som ironiskt nog kom samtalen efter varann.

Samtal 1 gällde ett ärende där kunden skulle kompenseras för dagar utan kanaler, det var redan gjort och utrett av andra på mitt jobb men kund hade missförstått och trodde att det skulle gälla mer. Förklarade vänligt vad som stod skrivet och att han hade fått det utlovade. Han tackade missnöjt och la på luren (Trodde han) för det sista jag hörde var:
-Vikken idiot

Nästa samtal gällde ett ärende med en box som inte funkade som den skulle. Jag lyckades hjälpa kunden och hörde när vi tagit farväl av varann:
-Vilken trevlig ung man det där var. (Observera ung)

Jag kan dra på smilbanden åt båda samtalen men tänkte sedan på att så där är man kanske själv också. Det är rysligt lätt att kommentera kunder, speciellt de som utmärker sig. Alltså väldigt arga, väldigt trevliga eller blonda osv. Försöker ligga lågt med det...

Har ni varit små och tyckt att det varit spännande att vara ute i regnet med ett paraply?
Det har jag! Och nu är det Nehemjas tur att tycka det, han tog en promenad här i regnet och var såå nöjd med det. När jan kom tillbaks och jag tagit kortet frågade han om han fick ta en promenad till. Vad kul det är med barn som uppskattar det lilla, hoppas aldrig det går ur...

Idag så avgjordes det, årets höjdpunkt i den unge löparens liv. Nehemja var väldigt laddad när han med startnummer 1 sprang iväg med lätta steg. Första 100 m var lite avvaktande men mellan 150-250 m så hade kommit igång och passerade en massa 2-3 åringar. När det var 150 m kvar så hade han en hård dust med en jämnårig tjej och det var Nehemja som drog längsta strået och kunde komma ut på målrakan i en knapp ledning. Ett försprång som han höll ända in under målskynket. Triumfen var fullbordad, efter intervjuer stod han där och fick den skimrande guldmedaljen runt halsen. Sen bar det av mot festbanketten på en närliggande restaurang och den obliatoriska kisskontrollen.

Over and out från Richard på Östersundssporten.

Ett avslappnat löpsteg.

Det obliatoriska GULDbettet.

Kanske beror på rökningen!

Början på maj har verkligen varit ledighetens tid. Räknar man från 1:a maj till 13:e maj (nu på söndag) så har jag haft 8 lediga dagar (2 semesterdagar) och jobbat 5.
Det enda tråkiga är väl att jag inte kommer att ha så hög provision direkt, men det är smällar man får ta. Jag njuter av solen, vet att det kommer dagar när jag jobbar mest hela tiden.

Titta på den här filmen utan att dra på munnen, le eller skratta.
Jag klarade mig inte

http://flimmr.se/2006/12/18/langt-liv-att-vanta/

Hon är minst lika trevlig som den gamla men är lite mer spacklad. Kan inte bestämma mig för vem av dem jag gillar mest så jag ska behålla båda två ;-)
Känns lite ovanligt att se Christina sminkad. Skrämmande men vacker på samma gång.
Nåja här är en av de bilder som klarade kontrollanternas koll (Christinas koll)

Fördelen med att sluta 23 är att man hamnar på en buss som snirklar runt i halva länet innan man kommer hem (överdriver lätt) och det medför i sin tur att man hinner tänka på både ditt och datt. Ikväll satt jag och tittade på mina medresenärer och här är vad jag såg, med tillhörande tankar.

Medresenär 1. En överförfriskad (vilket uttryck egentligen, ändrar mig genast...) En äldre man med några promille i kroppen stiger på och frågar chauffören när 4:an går, för han ska till ärtvägen. Får svaret att denna buss (2:an) är allt som går och att den stannar på Tranbärsvägen och sen får han gå därifrån. Tänker inte mer på det förrän jag stiger av själv här uppe i Ängsmon och ser att mannen fortfarande åker buss...
Undrar hur han hittar fram inatt? Vi får hoppas på en snäll chaufför.

Medresenärer 2-3. En kort sagt stupfull 15-16 årig kille med sin tjej kliver också på nere på stan. Killen är helt dimmig och talar osammanhängande. Tjejen sitter hela resan och vaktar honom så att han inte drattar...