Familjen Martinsson i Östersund

I min jakt på den maximala manligheten har jag (ofrivilligt) justerat min röst till en hes, brummande dito. Min äldre bror kan slänga sig i väggen, jag har familjens djupaste bas just nu.
Något litet elakt virus har satt sig till rätta på mina stämband och lever livets glada dagar där. Det i kombination med mitt jobb som ständigt pratande kundtjänstarbetare gör det hela lite komplicerat. Är det inte bättre imorrn får jag nog ta en ofrivillig vilodag tror jag. Ska jobba långfredag och påskafton också. Annars är jag frisk och kry, varken feber, huvudvärk eller halsont.

Mina barn gillar glass så jag har tagit några kort på ätandet till allas beskådan...

Endera lider jag av beslutsångest eller så är det bara att jag råka hitta en blogg som såg ännu trevligare ut. Så radera den gamla bloggadressen och styr kosan hitåt istället om du vill ha senaste nytt från Martinssons.