En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

miramis' bloggis

Varför ska man gå och lägga sig när man varit ute hela natten?

Jag var på vårbal igår. Det var alldeles underbart. Och alldeles dötrist och tråkigt. Det började väldigt bra med en ovanligt bra sittning som gick alldeles för fort. Jag hade mycket trevligt med min balkavaljer. Men sen, så fort middagen var slut och det blev släpp kom en annan tjej i kören dit. Genast började de hålla handen och snart hångla. Va fan, hur gick det till? Han var ju där med mig!! Eller? Jag trodde att vi gick dit tillsammans som mer än vänner. Efter att hon kom kände jag mig som tredje hjulet, totalt dumpad. Jag blev ledsen och ville åka hem fast jag sett framemot kvällen så mycket. Jag blev omkramad av mina vänner som lyckades få mig på lite bättre humör så att jag i alla fall stannade kvar och dansade så länge det var liveband. Sen var det sexamat. Jag hade gett biljetten till min kavaljer och honom tänkte jag inte prata med! Han letade upp mig så småningom och gav mig biljetten. Men jag...

Skrivet av miramis, 2006-05-28

Visa hela (0 kommentarer)

Jag är ju dum som cyklar fast det är snorhalt ute. Klart jag ramlar då. Som tur var slog jag mig inte direkt, utan blev mest förskräckt. Inte kom det några bilar just då heller.

Ikväll ska jag på inflyttningsfest. Det ser jag verkligen framemot. Jag har varit på stan och handlat en present. Jag hoppas min kompis blir glad för den. Det var svårt att hitta på nåt bra, men till slut köpte jag fyra koppar som jag tyckte var fina.

Jag är jättetrött idag. Igår kunde jag inte somna. Först kom jag hem väldigt sent, men då var jag inte trött utan satt uppe och grejade. Sen låg jag bara och vred mig i sängen jättelänge utan att lyckas somna. Konstigt är att jag ändå vaknade av mig själv imorse! Men nu är jag verkligen trött. Jag känner inte alls för att gå ut sen, jag vill hellre bara ha hemmamysfest. Tydligen ska det bli utgång ikväll. Förut såg jag framemot det, men inte längre. Är för trött bara.

Skrivet av miramis, 2006-02-03

Visa hela (2 kommentarer)

Imorse var dörren till min kombos rum stängd, vilket betydde att hon tagit längre sovmorgon än hon borde för hon skulle iväg tidigt. Hon var ute igår, så jag unnade henne att sova. Så fick jag en tanke att det skulle vara komiskt om hon tagit med sig nån hem, mest för att hon sagt att hon inte skulle vilja att jag gjorde det (så jag brukar inte våga ta hem ragg, utan följa med dom istället!). Mycket riktigt stod det ett par herrskor i hallen. Jag var väldigt road av det, så road att jag inte kunde äta frukost utan irrade runt i väntan på vad som skulle hända när de vaknade. Så kom hon ut, ganska snart, och försvann in på toaletten utan att nämna grabben. Jag tänkte att det visar sig ju snart nog. Så jag börjar mäta upp gryn till gröten och då är det nån som står i köksdöören och säger hej och jag tappar fattningen helt för det är en kille som jag känner och har varit lite intresserad av tidigare. Jag blir så förvirrad att jag glömmer måttet i havregrynspåsen...

Skrivet av miramis, 2006-01-29

Visa hela (0 kommentarer)

Vad ska man göra om man träffat en kille som man gillar, men inte vet hur pass mycket? Och man vet inte när man kommer träffa honom igen för man känner varandra bara genom gemensamma bekanta?

Jag är jättebra på att inbilla mig att jag fallit för nån. Den här gången gick det jättesnabbt! Jag hade inte ens funderat på att jag skulle kunna börja gilla den här killen, men så blev det. Fast jag inte känner honom särskilt bra. Jag har känt honom i två veckor!

Av tidigare erfarenhet vet jag att det finns två scenarion.

1. Jag väntar och hoppas på att nåt ska hända. Jag tänker att "på den festen ska det hända något, då kommer det ge sig...". Men det gör det aldrig, utan allt rinner bara ut i sanden.

2. Jag tar saken i egna händer och berättar för killen att jag gillar honom. Det får konsekvenserna att han säger att han inte tycker om mig på det sättet. Sen kan det hända att han ångrar sig senare, men då brukar det vara för sent för min del. Då har jag redan...

Skrivet av miramis, 2006-01-29

Visa hela (0 kommentarer)

Idag gick jag till skolan. Istället för att cykla alltså. Att gå är helt klart underskattat. Jag tror att man kan bli beroende av det. Jag brukade gå väldigt mycket förut, för att rensa tankarna, men på sista tiden har jag inte hunnit med det så ofta. Dessutom blir det ju mörkt så himla fort och då är det inget kul att gå i skogen. Att traska runt i stan på gatorna är inte lika lockande som att gå i skogen där jag bor.

När jag skulle gå hem sen på eftermiddagen ville fötterna inte sluta gå så jag blev tvungen att ta en stor omväg för att de skulle bli nöjda. Då hamnade jag på vägen till det gamla huset jag bodde i. Det var konstigt att passera, utan att kunna gå in. Det finns så mycket minnen därifrån, men för tillfället vill jag inte tänka på allt som hände där. Det var för det mesta en väldigt kul tillvaro, men nu är det bara jobbigt att minnas därför att saker aldrig kommer bli som de en gång var.

Jag måste plugga, men varje gång jag ska börja...

Skrivet av miramis, 2005-12-20

Visa hela (0 kommentarer)

Folk brukar säga att jag är en social person. Men det stämmer inte. Jag har väldigt lätt för att krypa in i mitt skal och inte vilja träffa någon. Om det har gått lång tid sen jag träffade folk blir jag än mer tillbakadragen. Som nu till exempel. Jag har inte träffat några av mina vänner på väldigt länge för att jag haft tokigt fullt upp. Jag har inte ens haft tid att handla mat eller tvätta mina kläder, så att träffa kompisarna har inte gått överhuvudtaget! Nu i helgen har jag helt plötsligt kommit ur djävulsstressen och upptäckt att jag nu ligger i fas med allt som måste göras. Men då orkar jag inte kontakta vännerna och föreslå att vi ska hitta på nåt. Istället vill jag bara göra saker ensam, trots att jag vet att vi inte kommer ses på över en månad nu med jullov och allt! Får man vara sån? Det är ju inte det att jag inte tycker om dom, för det gör jag verkligen. Det är bara det att jag inte vill träffa folk ibland. Som nu. Nu är jag helt nöjd med att bara...

Skrivet av miramis, 2005-12-18

Visa hela (0 kommentarer)

Jag vet inte var jag ska börja. I hela mitt liv har jag skrivit för mig själv. Ibland i brev adresserade till någon men aldrig avsedda att bli lästa, ibland bara på små lappar här och var. Det är alltid lättare att förstå hur man tänker om man skriver ned det. Man får ur sig allt grubbel och sen kan man läsa vad man skrivit och se på det som om nån annan tänkt tankarna. Sånt får mig alltid att må bättre.

Idag har jag funderat, som så många andra gånger, på det där med killar. Varför kan inte jag hitta nån för? Jag gick igenom alla killar jag känner och kom fram till att ingen av dom är nåt jag vill ha. Varför? Är jag för kräsen? Där var jag ute och traskade i snöovädret och mötte flera par som gick hand i hand. Det ville jag också göra, ja gå hand i hand med nån alltså. Jag tänkte på vem det skulle kunna vara, som skulle kännas rätt, men inte ens C som jag börjat tänka snälla tankar om igen passade in i bilden. Jag har kommit fram till att han nog...

Skrivet av miramis, 2005-12-17

Visa hela (0 kommentarer)