neubaums bloggis

Det verkar vara en illusion att man är väldigt unik. Många gånger har jag upptäckt att just det som jag tycker jag kommit på och tillskriver min alldeles egna unika kreativitet nästan alltid är något som är på gång just då runt om i slott och koja, möjligen i första hand bland mina gelikar. Det unika med mig förefaller vara något mycket undflyende. Att det skulle ha något värde för andra än mig själv utan att bli allmängods är förstås en meningslogisk motsägelse.