Mina jag...

Man måste ju inte ha ett jobb...
Men har man inte det så tycker ju folk automatiskt att man e lite misslyckad lixom... Åvem fan vill vara de... De kan ju inte vinnas någon som vaknar på morgonen å tänker Idag skall jag vara riktigt misslyckad...

Eller finns det möjligen det... Ett av min jag tänker ju iof så... Eller det konstaterar vell kanske mer att jag redan är misslyckad...

Jag tänkte på detta när jag gick sista året på gymnasiet (tog studenten i våras) å verkligen var livrädd för att behöva bli vuxen å ta tag i mitt liv...

Att ta tag i saker har lixom inte riktigt varit mig stora grej... Å tar ja tag i nått brukar nån annan alltid få avsluta de för mig... Å jag vill ju inte att nån annan skall avsluta mitt liv... De vill ju jag bestämma själv...

Hade jag sagt så till mina gamla vänner hade dom sagt att de kan man ju inte... Man kan ju inte bestämma när ens liv skall ta slut... men de kan man vist... Att inte ha ett liv innebär lixom inte nödvändigtvis att man tar livet av sig... Men vissa saker e tydligen rätt svåra att förstå...

Ja menar... Om jag skulle gå till mitt jobb i morrgon (vilket jag ska, precis som alla andra dagar i veckan) å säga till min chef att jag säger upp mig omgående, jag slutar prata med mina vänner å min familj å vägrar lämna mitt hus... då skulle ja enligt mig själ ha gjort slut på mitt liv...

Så för att ha ett liv måste man då ha vänner, jobb å familj... va händer om en av dom gejerna försvinner... förstörs livet helt då eller blir de bara lite jobbigare att behålla dom andra...

Åom man har alla dom 3 grejerna... får man lov att vara olycklig då... Eller skall man bara vara glad å uppskata det man har... Det som många andra kanske inte har...

De e klart att ja uppskattar allt de ja har... Men då undrar ju folk varför jag inte mår bra...
men de e la sån världen e... knepig... men då borde jag ju kanske inte känna mig missanpassad eftersom jag oxå e knepig...

Skrivet av nossnahoj, 2007-02-27 23:28