Goddag på er alla där ute. Jag hoppas att ni alla mår bra.
Jag är en sprallig tjej på 16 vårar. Åh, det är ändå ganska tråkigt att skriva om sig själv. Jag är ganska kaxig, och Kenneth (en av mina lärare) säger att jag innerst inne är väldigt svag och känslig. Men det förstås, vi fiskar är väldigt känsliga.
Jag tycker väldigt mycket om att skriva och sitter i timmar vid dator, även om jag inte borde det. Och tagenterna glöder där jag sitter.
Jag älskar dig... men inte just nu, inte när du avböjer mitt samtal. Jag som får prata med dig ungefär 2 gånger i veckan. Förut pratade vi två-tre gånger per dag och vi kunde inte få nog av varandra. Du glömmer mig, jag finns inte längre i din värld.
"Jag tar det jag vill ha!"
Så sa du till mig en gång, och du ville ha mig sa du. Du fick mig frivilligt, men du tog mig inte. Jag är din säger jag ju, men du ger upp. Och jag ger upp snart.
Du kommer ju aldrig komma hit och ta det som är ditt så varför väntar jag outtröttligt på dig då?
Visa hela (0 kommentarer)
Jag kommer snart bli galen av detta. Aldrig och jag menar aldrig ska jag få bestämma själv vad jag vill göra.
Sen det där med ålderskillnader, jag kan ju inte sätta mig in i era situationer hur mycket jag än vill. Jag har blivit uppfödd i en familj med ålderskillnad på såväl föräldrarna som mellan barnen och jag tycker att det är konstig att försöka söka sig till någon som har samma nummer som en själv på pappret.
Sen borde de som är som jag låsas in någonstans långt bort så att de inte KAN förstöra sina liv. Jag talar om de som tyr sig till de dåliga människorna, de som redan vet att deras liv kommer att bli ett helvete och inte försöker stoppa det.
Jag är sån, det vet jag. Men Jenka försöker iaf bli bättre, och jag vill inte att han ska hålla på med brtt och sånt. Det känns så in i helvete skönt att han skriver upp på teoriprovet idag. Tänka sig, han har haft bil och kör den sedan han var 12 och nu när han är 30 skaffar han körkort, gud vad jag är...
Visa hela (0 kommentarer)