En bristande underhållning
Om Hanna
Efter att ha börjat detta lov med en skvätt sömn för lite, så fortsatte jag det på samma spår.
Fredag tillbringades med en flaska svagdricka i händerna medan herrarna hos Skoglunds vid ån drack järn för att ta sig till Engman och hans kapell. Endast trötthet härskade dock i mitt sinne så jag nöjde mig som chaufför på skumpiga kärllossningsvägar.
Lördag sprang jag i skogen tills knäna började knäppa, för att sedan repa mig fördärvad inför påskens spektakel.
Söndag repade jag i ottan, förvirrad av fröken urs förmaningar, för att sedan åkte hem och spela innebandyturnering där jag mer var boll än spelare mellan alla gymgrossister på 100 pannor, för att sedan återvända till repandet och det första riktiga genomdraget.
Jag drack någon folköl och somnade i Skoglunds skrubb, vaknade i Skoglunds skrubb och fattade dragspelet och började repa.
Klockan 18 klev vi på och "om Hanna" såg dagensljus inför 180 kaffetörstiga bybors glänsande ögon.
Den positiva responsen visste inga gränser, vet inga gränser och verkar så fortsätta.
Stoltheten är stor, den får det att sticka i fingrarna och klia; att vi kan åstadkomma något sådant på mindre än två dagars repande är eufori och det suddar ut gränserna mellan det möjliga och omöjliga. Skapandets kraft lyser i mitt sinne.
Nalta är underbart!
Det ska firas med att springa i skogen.
Häääj!
Skrivet av onesetttogo, 2013-04-02 12:51
Kommentera: