En bra gratis blogg
Lista bloggar Om Bloggis
Skapa konto Logga in

petralundins bloggis

Montecore, En unik tiger 9-127

Boken startar med att författaren Jonas Hassen Khemiri får ett brev av sin fars barndomskamrat, Kadir som gratulerar honom för den succe hans nyutgivna bok Ett öga rött gjort på marknaden.
Jonas har av en oklar anledning sedan flera år tillbaka bruit kontakten med sin far, och i och med att denna bok kommit ut så är Kadir mycket angelägen om att Jonas nästa bok ska handla om hans faderns häpnasveckande liv, och erbjuder sig som frivillig att själv vara med och bidra med berättelser och lovord om honom.

I Kadirs första berättelse om Jonas far, (som i boken får namnet Abbas eftersom Kadir menar att läsarna då ska dra paralleler med den svenska gruppen Abba , och då gilla honom ännu mer,) utspelar sig i den lilla staden Jendouba i Tunisien i slutet av 50-talet.
Frankrike utsatte under denna tid Tunisien för ett x antal bombattacker för att utrota de
FLN-terrorister som levde och verkade i landet under denna tid.
I och med alla dessa bombningar strök också många oskyldiga människor med, varav många barn blev föräldralösa och lämnade att leva på gatan.
Men de fanns de goda människor som valde att starta egna små barnhem åt dessa barn, och en av dessa var Cherifa och hennes make Faizal.
Kadir hade som föräldralöst barn bott hos detta vänliga par ett tag när det en morgon knackade på dörren och en mycket rädd och skitig pojke stod utanför. Cherifa som kände stort medlidande för den lilla Abbas välkommnade honom till den lilla barnaskaran.
Abbas var under de första månaderna stum, och detta enligt Kadir på grund av att han fortfarande levde i chock efter vad som hade hänt med hans familj.
Så när han väl började prata igen hade han mycket och ta igen, och Abbas och Kadir blev snabbt bästa vänner.
Kadir blev också den ende som fick reda på Abbas sanna förflutna, där hans far var en så kallad Algericr-harki som stödde fransmännen i deras kamp mot terrorismen, och genom detta inte var en populär man i Tunisien. Dock hade Abbas bara mött sin far vid ett tillfälle, men mindes det ändå mycket bra och bar alltid med sig den kastanj han fått av sin honom.
I och med att hans far var anhängare till fransmännen så var Abbas mor inte heller så värst älskad i deras lilla by, och en natt sattes deras hus i brand varav Abbas var den enda som lyckades ta sig ut levande.
Men även fast livet gick vidare för de två vännerna vaknade Kadir ofta på nätterna av en skrikande och gråtande Abbas som i drömmarnas värld igen befann sig i det brinnande hus där hans mord dött.

År 1969 åkte Abbas iväg till den större staden Tunis för att studera juridik. Cherifa var säker på att han hade kapaciteten för att lyckas långt här i livet och valde att själv bekosta denna dyra utbildning. Men tyvärr hann Abbas bara studera i ett år innan Cherifas pengar var slut och han var tvungen att igen resa tillbaka till den lilla staden.
Abbas anslöt sig då till sin vän Kadir som hade fått jobb i en kakfabrik, och de ljusa liv som Abbas trodde sig skulle få genom sina studier såg nu väldigt mörkt ut, i.a.f. för ett par månader framöver.
Det var nämligen så att det var en grekisk fotograf på besök i staden, ute efter att ta foton och motiv till sin utställning, och en dag fick han syn på Abbas med sitt långa svarta hår och mycket urtvättade morderna byxor och erbjöd då honom jobb som "modell".

Även fast detta visade sig vara fotografering av lite mer lättklädda bilder, så blev det ändå startskottet för Abbas fotografikarriär, varav Abbas och Kadir bestämde sig att flytta till huvudstaden Tabarka för att finna lyckan och leva livet.
Och det var också vad de gjorde, eller i.a.f. nästan.
Kadir skriver i sina brev till Jonas om fester på stränderna med dricka och hasch, passionerande nätter med okända turisterskor och dagligt jobb.
Abbas dröm om att bli Tunisiens första internationella fotograf fortsatte att växa genom det att han jobbade med att framkalla bilder på ett fotolabb, och en dag hade han samlat ihop så pass mycket pengar att han hade råd att köpa sin första kamera.
Han var också en mycket intelligent ung man, och kunde prata både franska, spanska och engelska flytande, och detta var ett stort plus när det gällde tjejer.

Sommaren 1976 träffade Abbas den unga kvinna som skulle få honom att ge upp den karriär som just börjat visa resultat, ta sitt pick och pack och flytta till Sverige.
Denna kvinna hette Pernilla Bergman, och Abbas blev kär i henne vid första ögonkastet.
När han kom till Sverige/ Stockholm, i början av 80-talet var det snö och kallt och Abbas kände sig smått förvirrad i det nya samhället. I sina brev till Kadir berättar han om den stora nyårsfesten i Skarpnäck, de fastfrusna cyklarna i Humlegården och de halvt rasistiska svärföräldrar han fått på köpet. Men han insisterade ändå på att han trivdes bra med sitt nya liv och älskade den långa och blonda Pernilla väldigt mycket.
År 1977 gifte sig de lyckliga paret i Rådhuset i centrala Stockholm, och i Januari året därpå födde Pernilla sonen Jonas.
Abbas var väldigt stolt över sin lilla son och skröt för sin vän om hur han skulle vara pappaledig och bara strosa runt i Stockholms alla vackra parker.

Dock gick det inte lika bra för Abbas i arbetslivet där gallerierna inte var intresserade av hans fotoutställningar och han började istället jobba på SL.
Jonas minnen av hans far under tiden han själv gick på dagis är väldigt goda. Han minns hur hans far lät honom vara "sjuk" och slippa dagis, och istället få följa med honom på jobbet där de åkte genom alla mörka tunlar i tunnelbanan.
Jonas berättar också om den passion hans far bibehöll under den tid då hans foton hela tiden blev avvisade, och hur Jonas ofta följde med sin far ut på helgerna för att se när han fotograferade.

År 1984 reste Abbas tillbaka till Tunisien för att vara med på den bortgångna Faizals begravning. Kadir berättar här om hur han möter upp sin vän bara några dagar efter den mycket sorgliga begravingen, och hur Abbas nästan sjunker ihop i hans armar av chock och förvirring.
Det visade sig att han hade träffat en av sina gamla grannar från den tiden han bodde tillsammans med sin mor. Eftersom denna granne hade stått Abbas familj väldigt nära så frågade Abbas hur det var med hans far i dessa dagar, det var ju nu väldigt länge sedan de träffades.
När grannen hörde det sistnämnda utrycket tittade han mycket förvånat på Abbas och menade att han knappast skulle kunnat träffat sin far, och att det måste ha varit livliga fantasier som satt sig långt in i Abbas huvud och tillslut omvandlats till nått som han tror var verkligehet.
Abbas blev väldigt förvirrad och visade upp den kastanj som han fått vid tillfället han träffat sin far, och menade att det absolut inte kunde vara fantasier.
Dock höll grannen stenhårt fast i att Abbas aldrig träffat sin far på rikigt och de två bekanta lämnade varandra i förvirring varav Abbas kände hur hela hans liv rasade ihop.
Vem var då den man han mött som liten?

Förutom alla de berättelser som Kadir bifogat till Jonas med jämna mellanrum skriver han också personliga brev där han bland annat ifrågasätter varför Jonas använder alla de "ickesvenska" orden som han gör i Ett öga rött, och kommer ockå med tips och förvarningar om hur Jonas på bästa sett ska utveckla "deras" bok till en succe.


Abbas bor i nuläget i boken tillsammans med sin fru och barn i en modern lägenhet i en förort i Stockholm.
Han har behållt sin sen tidigare lite udda och egna stil, och Jonas berättar om hur han brukade storma in på dagis, i sin svarta basker och blå röda Djurgårnhalsduk och ropa glada ord till de stela dagisfröknarna.
Som jag nämnt tidigare så verkar Abbas vara en mycket intelligent person som har lätt att lära och ta till sig ny information. Han tycks också ha ett stort hjärta och lägger ner mycket tid på att umgås med sin familj och se till att de mår bra.
Dock kan man enligt Kadir se i hans ögon att även om han alltid försöker se glad och lycklig ut känner han stor längtan och också utanförskap eftersom han inte får visa vad han egentligen går för som fotograf, och får istället tillbringa dagarna i den underjordiska världen bland tunnelbanorna.

Jag tycker att boken hitills har varit vädigt bra. Det kändes lite konstigt i början när allt var så grammatiskt rätt, och man ville nästa själv ändra lite på meningarna så att de skulle bli som i Ett öga rött.
Dock måste jag säga att det är en stor skillnad på språket i denna bok i jämförelse med den tidigare, eftersom Jonas verkligen visar här att han är väldigt duktig på det svenska språket, och använder också mycket komplicerade ord som ger boken mer klass.
Dock har jag fått ett sämre intryck av Kadir, eftersom han aldrig verkar ha skaffat sig ett eget liv, utan tycks hänga i Abbas spårvatten hela tiden. Jag menar, nått fuffens måste ju vara på gång om en gammal vän till familjen hör av sig efter flera års tystnad och bifogar massa berättelser om hans väns liv in i detalj.
Jag misstänker att denna Kadir inte är den person som han utger sig att vara, utan istället en ångerfull Abbas som vill hitta tillbaka till sin son.

Skrivet av petralundin, 2006-04-20 18:29

Petra,
1. Utmärkt bloggat! Du ger en fyllig beskrivning av vad som händer i boken, och en bra bild av personerna. Vad är det som får dig att tro att Kadir egentligen är Abbas?

Vad tycker du om boken? Verkar den bra?

Här är ett mejl som jag fick av dig för ett tag sedan:

"Hej hej,
nu är den färdigrättad!
Jag har uppmärksammat mitt ständigt återkommande problem med att alltid skriva "även fast", och jag ska sluta göra det nu. :P"

Jag blev själaglad över denna information, och beklagar att jag under läsningen av bloggen har iakttagit ett par löftesbrott;
"Men även fast livet gick vidare för de två vännerna (...)"
"Även fast detta visade sig vara fotografering av lite mer lättklädda bilder (...)"

Vad ska vi göra åt det här, nu då?

cecilia

Skrivet av cecilia, 2006-04-24 14:57

hehe jadu Cecilia, det tar lite tid att väja sig av med gamla vanor, men du måste erkänna att det har blivit lite bättre sen senast...

De aningar som jag, liksom Jonas själv har angående Kadirs "riktiga" identitet grundas främst på att han kommer ihåg så mycket, främst positiva saker om sin vän, som jag själv nästan ser som omöjliga att i vissa lägen komma ihåg.
Jag menar, jag kan knappt hålla reda på vad jag gjort och inte gjort i mina dar...(!)
En annan sak som tyder på att Kadir inte är den han utger sig för att vara är hans handstil, som enligt Jonas är mycket lik hans egen fars.
Så även om Kadir hela tiden förnekar detta faktum, så är han oerhört noga med att få läsa igenom alla texter innan Jonas publicerar dem, och se till att ingen onödig kritik eller någon slags falskhet skulle kunna smita in i texten.

That way : )
/Petra

Skrivet av petralundin, 2006-04-24 18:18

Petra,
skarpt! Och, ja, ditt skrivande har utvecklats tydligt, till det positiva!

cecilia

Skrivet av cecilia, 2006-05-02 14:39

Du måste vara inloggad för att kunna kommentera det här inlägget.