petralundins bloggis
Ett öga rött 126- 160 v.7
Allt rullar på för Halim i skolan, och det går inte en vecka utan att "Revolutionsblatten" gör något för att visa sitt missnöje.
Det var temadag i Halims skolan, och politiker från olika partier stod representerade redo att besvara ungdomarnas frågor. Halim som valde att gå till ett bord där det inte var så mycket folk frågade killen bakom bordet vad han tänkte göra åt Integrationsplanen, och gav exemplet med poliserna som hade tvingat folk att ta ner sina paraboler.
När killen bakom bordet bara skrattade, och sa att det kunde vara bra för integrationen att folk tog ner sina paraboler kände sig Halim väldigt kränkt och kunde längre inte kontrollera sig själv. Så efter att ha vält bordet med alla broschyrer och dylikt la han benen på ryggen och sprang därifrån.
Relationen mellan Halim och hans pappa fortsatte att vara god, och Halim fick vissa dagar lov att stå själv i affären då hans pappa var ute på något ärende.
En av dessa dagar kom det in en kvinna i affären och började prata med Halim om tillstånd för de olika reklamskyltar som hans pappa satt upp utanför. Halim som var beredd att försvara sin pappa menade att de absolut hade tillstånd för varenda litet reklamblad.
Men när kvinnan tillslut bad om Halims pappas namn så ändrades snabbt hennes tonläge. Det visade sig att kvinnan, vid namn Nadja hade bott granne med dem i Skärholmen när Halim var liten och hon blev väldigt trevlig och intresserad över hur de hade det.
Halim som skämdes en hel del över de stora förändringar som hans pappa hade vidtagit sedan de flyttat från Skärholmen valde att själv lägga upp en bild på hur han var idag.
Han berättade då vilken kämpe hans pappa var, som ställde upp i olika demonstrationer för deras gamla lands räkning, osv.
Det visade sig till Halims nackdel att Nadja själv var väldigt politiskt insatt och hon blev väldigt imponerad över det hon hörde och var mycket angelägen om att få träffa sin gamla granne igen. Så innan hon gick gav hon Halim hennes visitkort, med hopp att Halims pappa skulle dyka upp på demonstrationen dagen därpå som hon varit med och anordnat.
Efter att Nadja besökt affären började Halim än en gång tänka tillbaka på gamla minnen ifrån tiden i Skärholmen. Han tänkte på hur annorlunda människorna var där än här på söder, och han menade att folket på söder var så mycket falskare och ytligare.
Efter att hans klasskamrat Nicole varit borta från skolan i ett par veckor började det cirkulera rykten om att hon hade försökt att ta självmord.
Nicole som var det enda som velat prata med Halim när han var ny på skolan tyckte synd om henne. Han visade dock stort förakt till sina klasskompisar, som enligt honom bara fejkade att de var ledsna. Han tyckte det var pinsamt att se hur tjejerna satt och grät när han visste att de var de som varit mest elaka mot Nicole, och bland annat kallat henne hora.
Men när helgen kom så var allt som bortglömt, och istället gick nya rykten.
Denna gång om en hemmafest hos en av Halims klasskamrater.
Eftersom Halim visste att Marit skulle dit hade han också bestämt sig för att komma.
Men kvällen blev inte alls så lyckad som han hade hoppats, och istället för att Marit skulle sitta i soffan och hångla med honom satt hon istället där med Sebastian.
Ilskan började igen kocka inom honom, och han lyckades få in ett antal sparkar på Sebastian, som låg kvidande på golvet när Halim snabbt därefter lämnade våningen.
Han var nu fast besluten om att Marit hade bränt alla broar mellan dem, och att hon nu kunde glömma att han skulle gilla henne mer.
I råga på allt hade Nourdine blivit av med jobbet, med argumenten att han inte kunde stå och spela teater på öppen gata.
Utan istället var han tvungen att hålla sig till de vanliga "reglerna".
Men eftersom Nourdine menade att han aldrig skulle sjunka så lågt fick han sparken.
Brevet till Halim
Kära Halim
Jag vet att vi under en längre period börjat glida ifrån varandra, och jag märker på dig att du hellre lyssnar på Dalandas prat om orättvisa än på din egen far.
Jag förstår att du gärna vill värna om ditt gamla hemland, men du måste faktiskt släppa taget en aning och gå vidare, för så är det här i livet.
Man kan inte stå kvar och trampa på ett och samma ställe hur länge som helst, då kommer aldrig något nytt hända i livet, och de orättvisor man kampas med kommer heller aldrig bli bättre.
Så därför ber jag dig min son att se dig omkring i din vardag, du har det väldigt bra där du är och jag hoppas att du en dag kommer att förstå det. För jag kan garantera dig att du inte skulle ha haft det bättre om vi stannat kvar i Marocko.
Titta på människorna omkring dig, om du är ödmjuk mot dem kommer de vara det tillbaka mot dig, och det är så det går till här i världen.
Så se nu till och ryck upp dig ordentligt det här sista året i grundskolan, och ta åt dig så mycket du bara kan. För det du lär dig idag kommer att ha stor betydelse för dig i framtiden.
Rikta framförallt in dig på att kunna det svenska språket ordentligt!
För om du inte gör det kommer du ha väldigt svårt att bli förstådd av människor runt omkring dig och du kan lätt hamna på avbytarbänken.
Se bara på Nourdine, eftersom han fått tunnelseende i sin desperation att inte syssla med något annat än teater sitter han själv på bänken nu och tycker allt är orättvist.
Så min son, jag hoppas du förstår vad det är jag försöker säga till dig och hoppas du också tar åt dig. För jag vill inte se dig på avbytarbänken, utan jag vill att du ska vara lycklig!!
/Din far.
Skrivet av petralundin, 2006-02-17 19:08
Petra,
Först av allt: Det är mycket roligt att läsa din blogg och följa din läsning av boken. Dina reflektioner och tankar kring boken är intressanta -bra jobbat hittills!
Fundera över hur Halim beter sig när han är i skolan eller med sina kompisar, och hurdan han är tillsammans med sin pappa. Hur skiljer sig hans uppförande? Varför, tror du?
Kan du känna igen dig i Halims förhållande till sin pappa?
cecilia
Skrivet av cecilia, 2006-02-19 12:39